"... Mörkret längst nere, det som kryllar av odjur, är barnens liv”
Sebastian Nyberg debuterar med en berättelse med högt tempo. Influensen från spekulativ fiktion, thrillrar och svärtade tv-serier – som är vardag i ungdomars liv i dag – märks redan på de tjugo första sidorna där skallar klyvs och spyor sväljs.
UNGDOMSROMAN
Sebastian Nyberg
Rigelstenen Schildts & Söderströms 2021
En riktigt ruskig bladvändare. Sådan är Sebastian Nybergs debut för unga läsare, Rigelstenen. Nyberg är serietecknaren som också visar sig vara flyhänt skribent. Att ett intresse för fantasy och spänningslitteratur finns att ösa ur är uppenbart.
Rigelstenen är en berättelse med högt tempo. Influensen från spekulativ fiktion, thrillrar och svärtade tv-serier – som är vardag i ungdomars liv i dag – märks redan på de tjugo första sidorna där skallar klyvs och spyor sväljs. Här utspelas nämligen, med höga insatser, en livsfarlig kamp mot onda krafter.
Slumrande ondska
Romanens kapitel varvas med tvära kast i plats och tid. Huvudspåret är samtiden, med avstickare till exempelvis 1000-talets Athos och 1800-talets Åbo. I berättelsens här och nu finns åttondeklassarna Simon, Linnea och Alma bosatta på en mindre ort utanför Åbo. Handlingen störtdyker in i Simons vardag som förgylls av vänskapen med Linnea och förpestas av den brutala mobbning han utsätts för i skolan. Skogen är Simons ”vän, hans eget hav och fristad. [...] Efter år av utforskning och strövande kände han den som sin egen ficka. Den var full av gömställen, av öppna gläntor som fylldes av mjukt ljus, av träd man kunde klättra i, av bruna skogsfåglar och skygga djur, av mossbeklädda flyttblock med ormbunksskägg, av tysta tjärnar man kunde doppa fötterna i [...]. Resten av världarna tillhörde mobbarna, men skogen var hans.”
I skogen hittar Simon och Linnea gåtfulla hällristningar som öppnar svindlande kopplingar bakåt i tid till ett hemligt brödraskap som dyrkar ett mäktigt väsen, ”den svarta galten” eller ”guden av ben”. Sällskapets metoder för att återuppväcka det slumrande onda är hänsynslösa, rentav bestialiska. Trots faran, tar ungdomarna upp jakten på bland annat den magiska Rigelstenen, som är en av flera viktiga pusselbitar med makt att fjättra eller frigöra det onda.
Berörande nyanser
Med tanke på myllret av involverade personer, tider och platser, ska Nyberg ha en eloge för att hans huvudkaraktärer inte blir platta stereotyper och sammanhangen styltiga kulisser. Den starka vänskapen och lojaliteten mellan ungdomarna är fint skildrad. Tack vare dem inser Simon att mobbarna gjort honom till ”en mus som gömmer sig under en sten, när jag egentligen är en fågel...”.
Linnea är, i sin tur, Krigaren, mentalt stark och målinriktad. Lyhört skildras Simons starka förälskelse i Alma. Hon är ”som en vind som inte blåser” i vars sällskap han bokstavligen drabbas av svindel. Tidsresorna bygger på klurigt skruvade historiska fakta. Till exempel professor Spöring vid Kejserliga Akademin i Åbo (försvunnen under mystiska omständigheter) samt Åbo brand vävs finurligt in i sammanhanget.
Nybergs tajta intrigbygge levererar upprepade överraskningar, vilket genererar ett lustfyllt lässug. Det rafflande och filmiska greppet är pepprat med suggestiva miljöer (myren), magiska föremål (stenar), hemliga ord och en riktigt otäck varelse kallad ”pojken med näbb”. Det som lyfter äventyrsberättelsen är ändå ytterst Nybergs förmåga att övertygande skildra ungdomarnas konfliktfyllda möte med en skrämmande verklighet bortom det rationella. Den svärta som skrivs fram reflekterar Simon själv över: ”De vuxna förstår inte att mörkret längst nere, det som kryllar av odjur, är barnens liv”.