Balettens yngsta visar vad de kan
Nationalbalettens ungdomsgrupp presenterar en strömmad premiär med två specialbeställda verk. För koreografin står balettens tidigare dansare Javier Torres och nuvarande dansare Emrecan Tanis.
DANS
Nationalbaletten: Flock.
Koreografi, kostymer och maskering: Javier Torres. Musik: collage. Ljusdesign: Tommi Saviranta, Javier Torres. Golden. Koreografi och kostymer: Emrecan Tanis. Musik: Mehmet Sadik Tanis. Ansiktsmasker: Erika Turunen. Ljusdesign: Tommi Saviranta. Registrering och redigering: Jouka Valkama. Strömmad premiär 6.5.
Inspelningen av Flock och Golden är gjord på Alexandersteatern och har registrerats och redigerats av Jouka Valkama, dansare och koreograf, dessutom med videokonst som specialitet. Kameran har följaktligen genomgående ett koreografiskt öga som dramaturgiskt fungerande täcker helhet och detaljer. På ett från Valkamas produktion bekant sätt, avslutas Golden av Emrecan Tanis med en epilog kallad Monuments of London. I den presenteras dansarna privat och personligt. Lösningen är kanske mera på sin plats här, eftersom verken framförs med ansiktsmasker och betoningen ligger mera på gruppen än på de enskilda dansarna.
Flock av Javier Torres för åtta dansare i fyra par är en stilren, elegant och på formfulländning baserad kreation. Greppet är neoklassiskt i sin elaborering med det klassiska dansspråket i ett mera samtida sammanhang. Visualiseringen är minimalistisk och stram i samma anda som koreografin. Gråa heltrikåer med bara ben ger ett enhetligt unisexintryck även om tåskor används av de kvinnliga dansarna.
Poserandet ryggvänt i femte position med händerna placerade vid korsryggen, skapar en visuellt fin
■ kroppslig amforaform. Det är en grundpelare och ett återkommande element som ristar in sig i minnet. Det gör även en duett i slow motion mellan två män. I den får vi följa muskelspelet, balansskiftningarna och de njutningsfullt rena linjerna i extrema arabesker.
Ett expressivt, dynamiskt gruppavsnitt med varierande riktningar och dynamik, lite i William Forsythes anda, sticker likaledes ut.
Som helhet har ensemblen ett rätt säkert grepp på formen men tolkningen har ännu inte satt sig i ryggmärgen så att det prestationsinriktade skulle ha raderats ut.
Emrecan Tanis Golden för tolv dansare har en mera jordnära, impulsiv och expressiv energi. Rörelserna är kraftfulla och upprepade så att ett suggestivt och tidvis ritualistiskt intryck uppstår. Ljudvärlden och musiken med sina röstimpulser förstärker intrycket.
Även detta verk är stramt hållet och elaborerar med några idéer och utvecklingen av dem. Dansarna har öppna svarta jackor, underkläder och svarta strumpor. De agerar på en rätt mörk scen där ljuset springer från en källa högt ovanför dem.
En ravelik eller ritualistisk gruppscen träder fram i sin uttrycksfullhet. Det gör den även via tolkningen som speglar attityd och att alla tror på sin sak. Samma kvaliteter syns i duetter som luckrar upp gruppdansen.
Verket avslutas med ett poserande under såpbubblor och jag kommer på mig med att ha reflekterat över något slags tvagning, på ett fysiskt såväl som mentalt plan, redan tidigare under uppspelet.