Starkt om narkomaners vardag
Ska samhället erbjuda narkomaner injiceringsrum där de kan ta sina droger? Jeanette Björkqvists och Niklas Meltios dokumentär söker svaret hos narkomanerna själva, både i Helsingfors och i Köpenhamn.
DOKUMENTÄR
Narkomani
Yle Arenan och TV2 tisdag 11.5 kl. 21.00 och fredag 14.5 kl. 22.10. Manus och regi: Jeanette Björkqvist och Niklas Meltio. Foto: Niklas Meltio. 55 min, F16
Tar man en tur till stadskärnan är det hart när omöjligt att inte få syn på dem: de unga bleka männen med tom blick, yviga tatueringar och dyra cyklar som de av allt döma inte inhandlat för studielånet.
På tal om detta: i Åbo och i Helsingfors har drogerna på sistone skördat osedvanligt många liv, som en följd av en cocktail som spetsats med gud vet vad. Därifrån är det inte långt till Jeanette Björkqvists och Niklas Meltios Narkomania, en omskakande dokumentär i entimmesformatet.
Här möter vi en trio som i åratal harvat omkring i drogträsket i Helsingfors, vars hela liv går ut på att fixa fram nästa sil, alternativt något annat smått och gott.
Först ut är Julle, 36. Han vara endast sex bast (!) när han första gången kom i kontakt med droger. I en ålder av femton gjorde amfetaminet sedan entré och på den vägen är det. Just nu behandlas Julle med metadon som förvisso inte ger mycket till kickar, inte ifall man är van vid starkare grejer (i hans fall Subutex, något av en finländsk specialitet).
Helsingfors-Köpenhamn
På tågstationen i centrala Helsingfors stöter vi också på Jouni, 48, exföretagaren som för tio år sedan började med droger, varpå firman, bostaden och skogsförmögenheten gick upp i rök. Ifall han ångrat sig? Nix, Jouni är fast besluten att löpa linan ut.
Tjugoårige polaren Konsta, som till följd av ett knivdåd nu går omkring på kryckor, har sina dubier i anslutning till knarkandet men vägen ut ur beroendet är både lång och trång. Ta till exempel Julle som efter bara några veckor på torken är tillbaka på gatan.
Hur personligt som helst – så personligt att filmteamet bjuds in när man på en toalett i Helsingfors centrum tar en sil. På det följer en frågeställning som man visst luftat inom staden: Skulle det här med ett injiceringsrum vara en god idé?
Orsak nog att besöka H17 på Vesterbro i Köpenhamn, en sorts fristad där man kan injicera under något så när trygga omständigheter. Fråga bara finländska akutskötaren Jani Keto som inte utesluter att ett dylikt arrangemang skulle göra sig även i Helsingfors.
Å andra sidan är detta knappast någon ”quick fix”. För trots att injiceringsrummen håller brukarna och nålarna borta från gatubilden finns problemen där, i form av våld, slagsmål och annan kriminalitet.
Här och nu
Narkomania är fylld av starka – ibland rentav magstarka – bilder men att tala om sensationsjournalistik låter sig inte göras. Det är snarare fråga om en klassisk reportagefilm, en dokumentär där de talande huvudena ratas till förmån för vardagen och verkligheten.
Inte heller går radarparet Jeanette Björkqvist & Niklas Meltio, den undersökande journalisten (med ett förflutet på HBL) respektive krigsfotografen (vars bilder också publicerats av HBL), in för att moralisera, sätta sig på höga hästar.
Materialet talar för sig och i den mån moralkakorna finns där är det missbrukarna själva som tar till orda. Eller som Konsta i en svag stund konstaterar: ”Det här är fan inget liv, att dagarna i ända springa efter följande sil.”
Materialet talar för sig och i den mån moralkakorna finns där är det missbrukarna själva som tar till orda.