Sibbo växer i rekordfart.
Susanna Moilanen flyttade till Söderkulla för fyra år sedan, och är en av flera tusen inflyttare som under de senaste åren gjort Sibbo till en av Finlands snabbast växande kommuner. Efter flytten har familjen dessutom vuxit med två barn. ”Vi är jättenöjda. Här är det tryggt och nära till naturen”, säger Susanna Moilanen som hoppas att mer service följer med den starka tillväxten.
De svenskspråkigas andel i Sibbo har fallit med tre procentenheter på bara några år. Det beror på att Sibbo vuxit snabbast i hela landet. Det skapar en viss oro för den svenska servicen. – Vi finlandssvenskar måste få hålla på vårt, säger ordföranden för Hem och Skola i Söderkulla.
I ena ögonvrån slingar sig Sibbo å genom jordbrukslandskapet som den gjort i sekler. I den andra dominerar de nya flervåningshusen i Nickby som de senaste åren tagit plats av byggnader som nu är försvunna.
– Det finns effektiva maskiner och så är husen borta, säger Max Juselius.
Han packar in sina varor i bilen vid S-Market i Nickby. Det är inte första gången han åkt in från sin hemby Borgby. Under ett långt liv hinner man sköta sina dagliga ärenden många gånger.
Han daterar början på senaste förändringen i Sibbo till 1990-talet. Sedan dess har mycket hänt i Nickby och Sibbo.
Det är fel att tro att servicenivån bara blivit bättre med tiden.
– På 50-talet fanns det fyra skomakare i Nickby. De gick sedan bort, och ingen kom i stället, säger Juselius och minns många andra Nickbyaffärer, bland annat sådana som sålde kläder.
Nu får man åka någon annanstans för kläduppköpen.
– Jag åker till Jumbo i Vanda. Där finns många affärer som jag gillar, som Stadium, säger Tamur Dolk, 18 år.
Tamur Dolk flyttade med sin familj till Sibbo från Askola för fyra år sedan.
Nu har han nyss flyttat in i ett eget hem i ett av de nya flervåningshusen i Nickby. Han och hans familj hör till dem som bidragit till kommunens explosiva tillväxt.
– Det är förstås en bra sak att Sibbo växer, säger han samtidigt som han hoppas på mer service, som ett kafé.
"Mysig by" som växer
I Söderkulla, tio kilometer söderut i kommunens andra centrum, möter vi Susanna Moilanen, som också hon hoppas på mer affärer och service i Sibbo.
– Till exempel en sushirestaurang, eller ett större gym. Det skulle vara trevligt med en stor affär som Citymarket eller Prisma i Sibbo också.
Nu är det köpcentret Jumbo som gäller för större inköp.
Susanna Moilanen, ursprungligen från Uleåborg, flyttade till Sibbo för fyra år sedan, och är en av cirka 2 000 nya Sibbobor sedan dess.
– Vi är jättenöjda. Här är det tryggt och nära till naturen. På vintern finns här fina skidspår och naturstigar på sommaren. Tasträsk här i närheten är underbart.
I blomsteraffären Floranita i Söderkulla har man lagt märke till tillströmningen av nya invånare.
– Varje vecka kommer det in någon som säger att den är ny i byn, säger floristen Frida Mård.
Tillväxten är bra för affärerna, och den har ännu inte lett till något negativt för Söderkulla, säger hon.
– Söderkulla är fortfarande en mysig by. Tillväxten har inte förstört samhörigheten.
Helt utan konsekvenser är den rekordstora inflyttningen inte.
Det gäller bland annat för de svenskspråkiga i kommunen. De får vänja sig vid att vara en allt mindre del av befolkningen.
Kring år 2000 var de svenskspråkiga drygt 42 procent av befolkningen. År 2010 var andelen ännu 37 procent och nu är den nere i under 30 procent.
– Alla som flyttar in nära oss är finskspråkiga, säger Max Juselius som har ett perspektiv på Sibbo som sträcker sig långt tillbaka.
Under hans barndom på småbruket i Borgby var Sibbo så gott som helsvenskt.
– Många av de äldre kunde inte finska alls, som min mamma. Inte är min finska så bra den heller, säger Juselius som gärna åker till Borgå för att handla sådant som inte finns i Sibbo, för att man i Borgå klarar sig på svenska.
Ingen av de Sibbobor vi talar med vittnar ändå om något entydigt sämre språkklimat. Snarare finns det många finskspråkiga som bejakar Sibbos tvåspråkighet.
– Min finska granne talar svenska med mig så mycket som möjligt, säger Max Juselius.
Ibland kan oförståelsen för minoritetens särskilda behov ändå göra sig påmind. Eller i alla fall skapa en slags osäkerhet.
Det gäller framför allt för skolorna. Turerna kring Söderkulla skola har varit många. En ny byggnad har varit under planering för de svenskspråkiga eleverna, men frågan är hur den ska se ut och var den placeras.
Föreningen Hem och Skola i Söderkulla har jobbat för en egen byggnad för skolan i ett eget bildningscenter. Den kampen förlorade man delvis genom att skolan nu ska placeras invid Sipoonlahden koulu. Nu fortsätter man kampen för ett eget skolhus.
Farhågan är nu att ett nytt fullmäktige, med ekonomiska kalkyler för ögonen, tycker att Söderkulla skola gott och väl kan placeras i samma skolbyggnad som Sipoonlahden koulu med dess 600 elever.
– Vissa säger att man inte ska göra det till en språkfråga. Men vi finlandssvenskar måste få hålla på vårt, säger Tina Sedin, som är ordförande för Hem och Skola i Söderkulla.
För tillfället går de svenskspråkiga eleverna i klasserna 1–6 temporärt i samma skolhus som de finskspråkiga eleverna, i väntan på de nya lokalerna. Det har rent praktiskt gått bättre än befarat, men någon helsvensk miljö handlar det inte om.
Tina Sedin beskriver hur det i grunden inte handlar om praktiska arrangemang utan om att skapa ett svenskt rum där det svenska kan fungera på sina egna villkor.
Tekniska utskottet godkände nyligen projektplanen för Söderkulla skola. Men det slutgiltiga beslutet faller på följande fullmäktige.
– Ingenting är säkert förrän det är beslutat. Det är jätteviktigt att vi får behålla skolhuset.