Finsk seriekonst på franska belönas med översättarpris
Kirsi Kinnunen har gjort finska serietecknare kända på franska och belönas med statens utländska översättarpris.
Kirsi Kinnunen, född 1960 i Rovaniemi och bosatt sedan 20 år i Frankrike, representerar den finska seriekonsten i Frankrike som översättare, agent, sakkunnig och promotor. 33 franska förlag har gett ut finländska serietecknares verk, och för de allra flesta översättningar till franskan står Kinnunen.
Hon har också begått "en översättares största brott", säger hon själv, och översatt från ett främmande språk till ett annat, nämligen från svenska till franska – bland annat Tove Janssons Småtrollen och den stora översvämningen och serier av rikssvenska Liv Strömqvist. Men ibland måste man bara ta itu med saker om ingen annan gör det, konstaterar den mångkunniga Kinnunen pragmatiskt.
Det började med studier i romansk filologi på 80-talet, sen journalistik och tolkjobb på Tammerfors filmfestival och på seriefestivalen i Kemin, "Kemin sarjakuvapäivät".
– Där har jag tolkat åt franska serietecknare som Claire Bretecher och Georges Wolinski, och sett några av dagens finska stora serietecknarnamn som jag nu översätter springa omkring som halvvuxna barn.
Kulturminister Annika Saarikko överräckte i dag virtuellt staten utländska översättarpris på 15 000 euro åt Kinnunen som befinner sig hemma i Bretagne.
Från Palsa till Moisseinen
Kinnunens allra första översättning till franskan utgavs 1989 av ett finskt förlag: albumet La mort et la passion, på finska Kuolema ja intohimo, av Kalervo Palsa, den arktiska groteska surrealismen mästare, född och död i Kittilä (1947-1987 ).
– När jag först läste Kuolema ja intohimo blev jag förfärad, andra gången skrattade jag och vid tredje läsningen började jag se det politiska och samhälleliga i hans konst.
Franska serietecknare kan vara nog så groteska, så Palsa var kanske ett bra val. Också geografiskt var översättardebuten kongenial:
– Jag är en alltigenom nordlig människa och har flyttat från ett Ultima Thule till ett annat, säger Kinnunen och påpekar att det bretonska namnet, Penn-ar-Bed, på hennes nuvarande hemort Finistère i Bretagne bokstavligen betyder "världens kant".
Pratbubblan växer inte
Efter debuten har hon översatt ett brett urval finsk seriekonst för franska förlag, från humor till tragisk berättande, från minimalt till rikligt med text, och allt däremellan. Ett problem för den som översätter serier är att "pratbubblan inte växer fast texten blir längre".
– När man översätter så tät text som i Marko Turunens serier får man verkligen kämpa med att få med källtextens nivåer i måltexten. Det finns ett speciellt index som visar hur mycket teckenmängden ökar när man översätter mellan olika språk och när finska blir franska är indexet 1,6.
I den nyaste översättning hon gjort är svårigheterna annorlunda. Hanneriina Moisseinens grafiska roman Isä, en tragisk självbiografisk berättelse om en fars försvinnande, har mycket text som ger svängrum för tolkningar på ett annat sätt än till exempel Turunens.
– Utmaningen här är i stället att bevara barnets och tonåringens berättarperspektiv också i språket.
Isä har ännu inte utkommit på franska, men Kinnunen berättar om hur hon sålde in en av Moisseinens tidigare album, Kannas (om Karelska näset), till en förläggare.
– Jag var så tagen av den, jag beskrev hur jag "bara grät och grät" när jag läste den – tills jag insåg att mängden tårar inte nödvändigtvis är det hetaste argumentet om man vill sälja något åt en fransk förläggare!
De blev rätt till slut, Kannas utkom 2018 som La Terre perdue på förlaget L'An 2, och belönades med ett pris för bästa historiska seriealbum i Frankrike.