Drömroll på paus
Coronaepidemin satte stopp för rollen som Marcus Antonius i Shakespeares politiska drama Julius Caesar, men i höst hoppas Johanna af Schultén återvända till sin drömroll. Nu väntar i stället två projekt på Åland, en av få platser där det är möjligt att sp
– Det är otroligt ovanligt att man som femtiofempluskvinna också får en sådan här roll, säger Johanna af Schultén.
Hon syftar på rollen som Marcus Antonius, en av de makthungriga romerska politikerna i Shakespeares pjäs Julius Caesar som Klockriketeatern och Siriusteatern i vintras satte upp.
– I dessa dagar skulle man kalla honom en populist. Han har en känd monolog som bland andra Marlon Brando gjort före mig, som är en jättefin text att jobba med. Ett prov på hur man kan vända och vrida på ord för att få folket med sig.
Marcus Antonius var en drömroll för skådespelaren Johanna af Schultén, men hon fick bara spela honom i fem föreställningar. Sedan stängde coronan ner teatrarna och samtliga föreställningar, gästspel och turnéer ställdes in.
Men pjäsen om konspirationen mot Julius Caesar har ändå bara fått mer relevans sedan premiärkvällen, menar af Schultén. Det amerikanska presidentvalets efterspel och våldet som bröt ut på Kapitolium påminner om striderna som följer Caesars fall från tronen.
– Det finns en massa män som vill ha makten och som har olika sätt för att nå den. Ingen sätter sig ner och försöker hindra de här krigen.
Teater tillåtet
Intervjun görs via videolänk eftersom Johanna af Schultén för tillfället befinner sig på Åland. Dels bor hennes partner, regissören Arn-Henrik Blomqvist där, dels är Åland med sina få restriktioner en av få platser där det faktiskt går att spela teater.
af Schultén är lustigt nog aktuell i rollen som journalist vid Hufvudstadsbladet. Det är emellertid hennes intervjuobjekt som är den stora stjärnan. Föreställningen i fråga är en dramavandring med den legendariske åländske skeppsredaren Gustaf Eriksons liv och person i centrum. I vinter blir det ytterligare ett Ålandsprojekt, en musikal om en annan av öns stormän, ”Ålandskungen” Julius Sundblom. Båda produktionerna regisseras av Arn-Henrik Blomqvist och sätts upp med anledning av Ålands hundraårsjubileum.
Johanna af Schultén är tacksam över att äntligen få jobba. Hon har under året ofta känt sig både arg och deprimerad över att teatrarna till skillnad från övriga samhället inte tillåts öppna.
– Om vi ska komma igenom en sådan här kris behövs platser där man kan samlas, reflektera, få andra upplevelser, och där man också med konstens hjälp kan bearbeta krisen. Och nu känns det som det här anses vara det minst viktiga i samhället.
Nominerad till branschpris
I höst blir det förhoppningsvis revansch. Teaterhuset Universum ska enligt planen ta upp Julius Caesar på sin repertoar igen. En ljusglimt kom också tidigare i år när Johanna af Schultén som enda finlandssvensk nominerades till branschpri
❞ Om vi ska komma igenom en sådan här kris behövs platser där man kan samlas, reflektera, få andra upplevelser, och där man också med konstens hjälp kan bearbeta krisen.
Johanna af Schultén
Skådespelare
set Årets teaterskådespelare för sin insats i Julius Caesar.
– Det var galet och roligt, och en stor ära.
Å ena sidan är Julius Caesar en svår pjäs med många namn och roller att hålla reda på, många stridsscener och knappt någon humor alls, resonerar af Schultén. Å andra sidan var det ett kärt återseende att återigen få arbeta med Shakespeare.
– Shakespeare skriver otroligt bra text för skådespelare, allt finns där. Tanke, handling och känsla i ett. Det har varit jättehärligt att få jobba med textteater igen där texten verkligen bär.
Det gäller bara att ”inte förstöra den”, menar af Schultén.
– Den har en rytm som drar och som är lätt att ta till sig. Blankversen är utformad som hjärtats dunkningar och det är något man känner av som skådespelare. Bara man vågar hålla rytmen får man jättemycket hjälp med att hålla i texten.
Mobbning till döds
I höst hoppas Johanna af Schultén att tillsammans med kollegorna Anja Bargum och Åsa Wallenius turnera i högstadier, yrkesskolor och gymnasier med ungdomspjäsen Fulet. Hon beskriver svensken Gustav Tegbys pjäs som en hård text om ”mobbning till döds”.
– Det är obehagligt aktuellt med anledning av allt som hänt i Forsby.
Johanna af Schultén själv beskriver upplägget som ”tre tanter som spelar ungdomar”. Det finns emellertid en poäng då personerna ser tillbaka på sin skoltid. Men också i övrigt efterlyser af Schultén mer åldersmässig diversitet på de finlandssvenska scenerna.
– När jag var yngre hade jag en känsla av att det fanns en massa gamla skådespelare överallt. Nu undrar jag var de är. När man har fått den där erfarenheten och skulle kunna använda sig av den, blir det med ens ganska tunnsått med roller som ger en någonting att bita i. Det är klart att man tar de jobb som kommer, men ibland känner jag att oj nej, här har jag varit så många gånger förut, nu skulle jag vilja ha någonting som utmanar mig som skådespelare.