Tuomo Rinne kan tillverka nästan vilken hyvel som helst
Luften är fylld av doften av färskhyvlat barrträ. Det vassa, svischande ljudet av ett skarpslipat hyvelstål i en handhyvel som äter sig genom träet fyller rummet. Här står hyvelmakaren Tuomo Rinne och provkör en av sina profilhyvlar.
Bland de många hantverk som fortfarande utövas i världen hör hyvelmakeriet till de mest marginella och ovanliga.
Tuomo Rinne i Fiskars är en av väldigt få personer som fortfarande kan tillverka hyvlar i trä. Yrket har han lärt sig genom egenhändigt bekostade studier hos hyvelmakare i USA.
För hundra år sedan tillverkades de flesta möbler med handverktyg. För varje utsmyckning på ett skåp eller en byrå krävdes något slag av specialhyvel med en profil som matchade utsmyckningen. För varje list för tak, golv, dörrkarm eller inbyggd inredning användes hyvlar för att skapa de profiler man ville ha.
Hyvlarna tillverkades tidigare av hantverkare som var specialiserade på just detta. Hyvelmakarna kunde tillverka hyvlar som hyvlade falsar, kurvor, profiler, konkava eller konvexa ytor. Det fanns specialhyvlar för tillverkning av tunnor, fönster, möbler, dörrar, för grov avverkning av ämnen och för finputsning av ytor till en finish som var slätare än sandpapper kan åstadkomma.
Renässans för hantverket
I dag kan allt ovanstående tillverkas med hjälp av olika maskiner. Men fortfarande finns det hantverkare som föredrar handverktyg för att de hellre vill tillverka på traditionellt sätt.
När det gäller restaurering av kulturhistoriskt värdefulla byggnader och möbler är det också ofta norm att reproduktion eller restaurering ska ske med tidsenliga verktyg. Samtidigt pågår en global renässans för gamla hantverk och ett ökande intresse för att jobba ekologiskt och hållbart.
Det finns också hantverkare som inte har råd med alla maskiner som täcker alla behov utan därför gärna håller sig med handhyvlar för småskaliga men nödvändiga jobb. Därför finns det fortfarande behov för de kunskaper Rinne besitter.
Efter flera års studier kan Rinne tillverka nästa vilken hyvel kunden än vill ha, allt från en lång rubankshyvel för riktning och avverkning av trä till specialhyvlar som enskilda eller tillsammans med andra hyvlar kan skapa intrikata och komplexa utsmyckningar på prydnadslister. De hyvlar han tillverkar är exakta kopior av brittiska 1700-talshyvlar, vilka fortfarande anses vara de bästa handhyvlar som någonsin tillverkats.
Kundkretsen är visserligen hårt nischad och liten i jämförelse men köparna är villiga att betala och för den rätt så stora peng de tvingas punga ut får de en hyvel som håller deras livstid.
Rinne använder det mesta av sin tid som företagare inom byggnadsvård. Hans företag jobbar just nu med ett restaureringsprojekt på Fölisön i Helsingfors där allt arbete ska utföras med tidstypiska verktyg. Allt trä sågas och bilas för hand och all finputsning sker med hjälp av en mängd olika handhyvlar.
Rinne som är utbildad byggnadsvårdare halkade in på hyveltillverkning i samband med studierna. Han ville tillverka en handhyvel som slutarbete men för att kunna lära sig göra allt rätt var han tvungen att resa till USA där han jobbade som lärling hos legendariska hyvelmakarna Larry Williams och Don McConnell på Old Street Tool inc.
Efter några perioder i USA visste han tillräckligt för att kunna tillverka hyvlar på egen hand. Rinne har för tillfället för mycket att göra med sitt jobb inom byggnadsvården men hoppas så småningom kunna utvidga hyvelproduktionen i Fiskars. Det skulle göra honom unik i hela Norden och en av väldigt få i hela världen.
Gör allting själv
Just nu ligger han lågt med hela verksamheten och säljer inte mer än någon enstaka hyvel om året. Även om han använder maskiner för en stor del av tillverkningen så återstår en hel del handarbete där han både smider hyvelstålen själv, fräser ut hålen för stålen med olika vinkel enligt olika behov och formar den slutliga hyveln för hand. Ju mer komplex hyvel, desto mer arbete.
Så en enkel rubank avsedd att plana ut en träyta går loss på cirka 750 euro. Vill du ha ett matchande par profilhyvlar så får du punga ut det dubbla. Det är mycket pengar, men i gengäld håller de en livstid eller två om de sköts väl. Och för en snickare kan de vara värdefulla verktyg som avgörande bidrar till inkomsten.
Själva hyvelkroppen görs alltid av trä, i hans fall högklassig bok från Tyskland. Det krävs stora kunskaper om precis träbearbetning för att tillverka en hyvel, men det krävs även annan kunskap än känsla för trä.
Rinne smider hyvelstålen själv, formger deras olika eggprofiler, han tillverkar låsskruvar, ställskruvar och anhåll i mässing och gör djupstopp och slitbeslag i stål. Varje enskild tillverkningsprocess kräver specifika kunskaper så det är lätt att förstå att han tillbringade många månader med att lära sig yrket.
Gammalt yrkesskrå
Tuomo Rinne är en veritabel mångsysslare. Han försörjer sig själv och tio andra människor via sitt företag inom byggnadsvård, men han har också många tankar om framtiden. Han jobbar själv med egenhändigt tillverkade stämjärn och överväger att börja producera stämjärn i liten skala. Det här är en annan typ av verkligt hårt nischat hantverk med en liten men ofta väldigt kräsen kundkrets.
I vår moderna värld kommer Tuomo sannolikt aldrig att kunna göra som på 1800-talet, det vill säga livnära sig på bara en nisch.
Tidigare var hyvelmakeriet ett eget yrkesskrå. Någon tillverkade dörrar och fönster, någon annan möbler. Någon tillverkade tunnor eller snickrade inredningar, någon annan byggde husen. Men de flesta behövde hyvlar och få hade varken tid eller kunskap att göra dem själva. Så hyvelmakaren hade sin egen plats i arbetarsamhället. Det här kommer Tuomo Rinne aldrig att uppleva. Men i gengäld finns det entusiaster och traditionalister som vill jobba med handverktyg och för vilka det känns okej att betala bra för en enda hyvel med ett enda användningsområde.
Rinne brinner för att stödja andra lokala småföretagare, för det hantverk han jobbar med och den miljö han är verksam i. En av hans många planer för framtiden handlar om att utvidga verksamheten till tillverkning av stämjärn enligt traditionell modell. Det är en lika liten och otippad nisch som hyvelmakeriet. Efter en längre förhandling med Fiskars har han lyckats köpa en gammal fallhammare som han vill använda för tillverkning av stämjärn enligt gammaldags modell och av högsta möjliga stålkvalitet.
Rinne visar upp sina prototyper på stämjärn som han tillverkat för hand och dagligen använder i sitt arbete. De är tre tunna, sylvassa och taktila små stämjärn som kan avlägsna fraktionen av en millimeter trä och når in i de innersta skrymslen av en fals eller ett urtag. De kan tälja som en kirurgisk kniv eller hugga ut stora flisor trä.
Att satsa på stämjärnstillverkning är sannolikt ingen guldgruva och det kräver stora insatser att enbart restaurera, installera och få i gång den åtta meter höga och flera tiotals ton tunga smideshammaren. Ett verktyg av den gigantiska storleken kräver en egen ändamålsenlig byggnad och Rinne har klara tankar om var den bör finnas.
– Jag vill hitta en lokal här i Fiskars. Det är den enda rätta miljön för det. Det vore bra för Fiskars och bra för mig.
En fallhammare är en typ av smideshammare där själva hammarhuvudet hissas upp i ett högt torn och sedan släpps ner på det stålämne som ska bearbetas. Principen är busenkel men för att de ska fungera med rätt och jämnt reproducerbar effekt krävs en hel del arbete. Att sedan producera små stämjärn och få dem sålda så att verksamheten lönar sig är sannolikt en lika stor utmaning. Så det krävs passionen hos en eldsjäl för att köra i gång med ett projekt av den storleken och envisheten hos en åsna för att lyckas med satsningen.