Drogreform kan bli föredöme
Norska stortinget röstar om avkriminalisering av narkotikabruk
Den norska regeringen har föreslagit en reform av narkotikapolitiken där kärnan är att eget bruk av narkotika och mindre innehav för eget bruk inte längre skulle vara kriminaliserat. I stället skulle de med missbruk styras till vård.
Förslaget är långtgående och har fått stor uppmärksamhet – men också stött på motstånd.
HBL har intervjuat Arild Knutsen, som själv har haft ett drogberoende och är en av inspirationskällorna till reformen. Han är övertygad om att Norge kommer att vara redo för en avkriminalisering inom några år, och hoppas att fler länder då ska ta efter. Enligt honom är det här rätta sättet att komma åt missbruk och kriminalitet.
– De som har ett missbruk behöver förståelse och erbjudande om hjälp, säger han.
När den norska regeringen i vintras presenterade sin omfattande narkotikapolitiska reform, rusreformen, satt Arild Knutsen på första bänkraden. I sitt anförande vände sig hälsooch omsorgsminister Bent Høie (Høyre) till Knutsen och sade att det var han som slutligen fått även ministern att lyssna.
Arild Knutsen är ordförande för Foreningen for human narkotikapolitikk, och han har personlig erfarenhet av drogberoende.
Nu står den norska riksdagen, stortinget, inför omröstningen av lagförslaget vars centrala budskap har fått uppmärksamhet också utanför landets gränser: Bruk av narkotika samt innehav av mindre mängder för egen användning skulle inte längre vara straffbart – i stället skulle fokuset ligga på vården.
Tidvis diskuteras en avkriminalisering även i Finland, och därför är det norska exemplet och debatten som följt intressant.
Knutsen säger att reformförslaget är en höjdpunkt i hans tjugo år långa engagemang. Det här trots att det redan nu står klart att förslaget inte kommer att gå igenom i stortinget som sådant, utan det blir en betydligt mildare kompromiss. Regeringen är i minoritet och det största oppositionspartiet Arbeiderpartiet har meddelat att det inte kan godkänna en allmän avkriminalisering, utan straffrihet bara för dem med mycket tungt missbruk.
Men att regeringen lyssnat till organisationer som hans, har enligt Knutsen lett till att "ideologin faller och kunskapen kommer in".
– Så får vi in människan i centrum och att vi möter dem det gäller i ögonhöjd. Då blir narkotikapolitiken en del av de mänskliga rättigheterna och det har inte varit en självklarhet.
Knutsen är övertygad om att straffrihet är rätt väg. Han betonar att den som gör andra illa ska bestraffas, men när drogberoende inte drabbar tredje part menar han att straff bara leder till exkludering med negativa följder.
– Straff för bruk och innehav förebygger inte drogbruk men skapar mer kriminalitet i samhället eftersom det styr folk till ett utanförskap, säger han.
– De som har ett missbruk behöver förståelse och erbjudande om hjälp.
Flera år av missbruk
Utanförskap och stigmatisering på grund av drogberoende har Arild Knutsen själv upplevt. Som 20-åring var han sprutnarkoman och levde på gatan i Oslo.
Hans missbruk började när han var 14 år med en händelse som han säger att han fortfarande plågas av. Avsikten var att gå emellan och rädda bästa kompisens storasyster i ett slagsmål, men utan att han själv riktigt förstår det stack han kniven i en flicka – så illa att han trodde att hon dog.
Hon överlevde, men för att lindra ångesten började Knutsen sniffa. När han nästan höll på att dö av det fick han tipset att röka hasch i stället. I det skedet började andra ta avstånd av honom.
Några år senare hade han utvecklat ett tungt drogberoende, tills han på 1990-talet lyckades komma in i behandling.
– Jag hade legat på gatan och ville ut ur det.
Han har inget emot att tala om missbruket. Som en förebild lyfter han fram den norska politikern Thorvald Stoltenberg (Arbeiderpartiet) som genom att med sin dotter Nini Stoltenberg (syster till nuvarande Nato-generalsekreteraren) visade att "det inte bara är dåliga familjer som drabbas".
På samma sätt ser Arild Knutsen det återfall han haft som ett exempel på vad som, enligt honom, driver in i drogberoende.
2011 dog hans son i cancer på ett plågsamt sätt. Det gjorde förfärligt ont, och smärtan ville inte ge med sig. Senare, en julafton, stack han in en spruta i armen och inledde ett nytt missbruk som pågick i flera år.
– Missbruk är inte att du är dum eller att du inte vet att det kan vara farligt, det är inte svag moral. Det är inte heller narkotikan eller tillgången på narkotikan som är problemet. Det är hur du har det som är problemet, säger han.
– Min sons död gjorde att det var oöverkomligt för mig att inte använda narkotika.
Inte legalisering
Den föreslagna narkotikareformen har fått en del kritik, också från annat håll än politiska meningsmotståndare. Arild Knutsen säger att det finns en del missförstånd i debatten. Ett är att det skulle handla om en legalisering, vilket det enligt honom inte gör.
Han betonar att polisen enligt förslaget fortfarande skulle ha som uppdrag att avslöja, anhålla, beslagta och förstöra droger. Den som inte dyker upp på kommunal rådgivningsenhet efter att ha blivit fast skulle tvingas betala en straffavgift.
I stället kallar han förslaget "humaniserande konservativt" – statsministerpartiet Høyre är konservativt.
Det norska Folkehelseinstituttet menar att det inte finns belägg för att dödsfallen i överdos skulle minska, vilket har lyfts fram som en drivkraft till en reform. Knutsen kontrar med att han är övertygad om att det skulle vara följden, om de med missbruk inte längre behövde gömma sig.
Sänkt tröskel kalla på hjälp
Även om den omfattande reform som regeringen och Arild Knutsen vill se inte nu blir av, verkar det ändå bli en del förändringar i den norska drogpolitiken.
Enligt medieuppgifter är en majoritet av partierna för att avskaffa fängelsestraffet för den som använder eller har på sig små mängder narkotika för eget bruk. I kompromissen ingår att mindre allvarliga narkotikabrott ska tas bort från straffregistret redan efter tre år, och att den som kallar på hjälp inte ska straffas även om det visar sig att hen haft narkotika på sig eller använt droger.
Dessutom har det enligt Arild Knutsen skett attitydförändring som får honom att tro att en fullskalig avkriminalisering kommer att vara aktuell i Norge senast inom fem år – och som han hoppas att fler länder ska ta efter.
Hjälpa de mest utsatta
Sanna Kailanto är specialsakkunnig vid Institutet för hälsa och välfärd. Hon säger att det i Finland kunde vara läge att fundera över om strafflagen är rätt ställe för att åtgärda drogberoende, men betonar samtidigt att det inte innebär att drogbruk inte ska ha några följder.
Även hon är noga med att föra fram att avkriminalisering inte är detsamma som legalisering, och att det finns många olika modeller för och nivåer av straffrihet.
Institutet för hälsa och välfärd har inte tagit ställning för eller emot en avkriminalisering. Däremot har institutet klart uttryckt att en avkriminalisering inte kan gälla enbart cannabis, något som ett medborgarinitiativ driver på.
– Går vi in för en reform är det för att hjälpa dem som är i den mest krävande situationen med störst missbruk, och då handlar det om andra droger än cannabis, säger Kailanto.
I Finland uppskattas det finnas mellan 30 000 och 44 000 personer som missbrukar amfetaminer och opioider.
Ont om forskning
Det norska förslaget beskriver Sanna Kailanto som mycket väl underbyggt, men också kostsamt. Det är enligt henne något som är viktigt att förstå: Straffrihet kräver resurser för stöd och vård.
I Norge har bland annat polisen lyft fram farhågor om att ungas drogbruk och så kallat nöjesbruk
❞ Missbruk är inte att du är dum eller att du inte vet att det kan vara farligt, det är inte svag moral. Det är inte heller narkotikan eller tillgången på narkotikan som är problemet. Det är hur du har det som är problemet. Arild Knutsen Ordförande för Foreningen for human narkotikapolitikk i Norge
kan öka vid en avkriminalisering. Det är enligt Kailanto en oro som ofta förs fram i sammanhanget.
Problemet är att enligt henne att det finns väldigt lite forskning av effekterna.
– Det här är en evighetsdiskussion. En del anser att ett straff har en avskräckande effekt, och så finns det ju länder där bruk inte är straffbart i dag. Frågan är förstås om en avkriminalisering uppfattas som en signal om att drogbruk är okej.
Den finska regeringen har meddelat att den inte driver en avkriminalisering. I regeringsprogrammet finns ändå ett tydligt fokus på att minska skadorna, och nyligen presenterades en rusmedels- och beroendestrategi, den första i sitt slag.
Enligt Sanna Kailanto är det positivt att strategin betonar tillgången till vård, åtgärder för att få ner drogdödligheten och att drogberoende inte ska stämplas negativt utan behandlas som en sjukdom.
Hon säger att en hel del görs redan i dag. Unga måste styras till diskussion och hjälp, och vid vissa omständigheter kan åklagaren låta bli att väcka åtal, i praktiken vid mycket allvarligt missbruk.