Drömsemester på egen risk
Vi reser fortsatt på egen risk – även med EU:s utlovade vaccinpass i högsta hugg.
Ressuget är en svårbotad sjukdom – och det finns inga vaccin. Den som har råd vill gärna fly vardagen, se världen. Vem gillar inte sandstränder, kristallklart vatten och orörd natur? Vem drömmer inte i smyg om spännande urbana miljöer som kryllar av nya kulturella impulser och sinnesintryck? Vore det inte skönt att fly undan allt pollen?
Hela grejen med en pandemi är att alla planer blåser bort. Det har knappast gått existentiell nöd på oss som inte åkt utomlands på fjorton månader eller mer. Vi måste respektera smittläget, som är mycket föränderligt och kan svänga snabbt. Vare sig det handlar om självbevarelsedrift eller pliktskyldighet pandemianpassar finländarna sina semesterplaner. På ett lokalt plan blir den direkta följden minskad bemanning i flygledartornen.
Först kom klimatdebatten, därpå corona. Kräftgången inom flygoch resebranschen fortsätter. Prognoserna under pandemin har slagit fel många gånger, vilket har skapat ett antal tjuvstarter – och besvikelser. När tar resandet äntligen fart igen? Kan – eller bör – vi ens hoppas på en återgång till normala resemönster? Vad är lyxkonsumtion, vad är nödvändigt? Svaren varierar, beroende på om man råkar ha nära släkt bosatt i ett fjärran land. Samtidigt uppmanar världshälsoorganisationen WHO alla att vara försiktiga och tänka igenom eller undvika internationellt resande.
I många länder, speciellt i sydeuropeiska semesterorter, är desperationen efter intäkter påtaglig. Rent samhällsekonomiskt vill man åter börja mjölka den inkomstbringande kon vid namn turism. Läget har inte direkt underlättats av en snårig djungel av olika karantänsregler.
Kommer EU:s urvattnade kompromiss, kallad för vaccinpass, verkligen att råda bot? I sommar blir direktiven för resenärer tydligare – i teorin. Det förblir nämligen upp till varje enskilt land att bestämma om regler för inresande. Vaccinpassen hotar förbli en skrivbordsprodukt. De digitala bevisen med uppgifter om vaccinering, eventuella antikroppar och tidigare bekräftad covidinfektion blir fjädern på vågen.
Också i fortsättningen ställs många krav för att komma ombord på flygplanet, beroende på vart man ska åka. Många upplever lindrad resfeber så fort de ger sig in på att nysta ut regelverken. Alltså förblir vägen tillbaka för flyg- och turismbranschen väldigt lång. Hela sektorn är i djup kris. Trots massivt statligt stöd har antalet flygdestinationer krympt. Det förblir ödsligt på flygfälten och glest mellan flygningarna. Speciellt lågprisflygen genomgår ett stålbad.
Hur ser våra framtida resvanor ut egentligen? Digitala möten kan bevisligen ersätta flertalet korta tjänsteresor. Kommer också de som brukat resa för nöje och rekreation verkligen att nöja sig med hemester under en överskådlig framtid? Att döma av ett ökat antal bokningar vid charterbolagen under våren är detta inte fallet – även om de flesta resor fram till juli har ställts in till följd av coronaläget. På flera håll i Europa förblir smittalen alarmerande, och det lönar sig knappast att ens överväga destinationer som Brasilien, Indien eller Sydafrika på ett bra tag.
En vacker dag klingar corona förhoppningsvis av och blir jämförbar med en normal säsongsinfluensa. Därpå möter resebranschen nästa utmaning: klimatfrågan. Får miljömedvetenhet då ge vika för vår latenta längtan att byta miljö? Effekterna av klimatförändringarna ligger till allra största delen i framtiden, på avlägsen ort. Effekterna av pandemin är däremot omedelbara och direkt närvarande. Klarar vi av att se över vårt beteende, rentav avstå från icke-livsnödvändiga njutningar som resande, ifall sambandet mellan vår konsumtion och dess negativa effekter, rentav lidande, varken är uppenbart eller ekonomiskt kännbart?
Så länge corona förblir en faktor som vi inte kan förbise vilar ett enormt ansvar på resenären själv. De flesta former av utlandsresor fortsätter präglas av testkrav och karantänsbestämmelser – med eller utan EU:s vaccinpass. Varje hugad globetrotter bör förbli beredd på att dansa efter det nyckfulla smittlägets pipa: eventuellt stanna kvar vid destinationen betydligt längre än planerat och anpassa de ekonomiska samt tidsmässiga marginalerna därefter. Antagligen är det klokast att stanna på hemmaplan: upptäcka sitt närområde via stugsittarsemester eller urban staycation.