Varför lockar konflikten?
Med utgångspunkt i sina olika erfarenheter av Israel och Palestina gör Elisa Makarevitch och Ole Øwre en strömmad föreställning om konflikter. Men det som just nu pågår mellan Israel och Palestina kan inte kallas en konflikt slår båda fast.
Skådespelarna Ole Øwre och Elisa Makarevitch bestämde sig för att tillsammans skapa en föreställning som tar avstamp i deras relationer till Israel och Palestina. Framför allt utforskar de varför både teaterkonsten och nyhetsmedierna är så konfliktdrivna. Föreställningen strömmas live på nätet och är ett mellanting mellan videoverk och teaterföreställning.
Även om de var kolleger och goda vänner fanns det frågor de inte vågade ställa varandra. De om Israel och Palestina.
Ole Øwre hade redan i gymnasiet engagerat sig i den norska Palestinakommittén och åkte 2011 till Libanon som solidaritetsarbetare på ett av landets många flyktingläger för palestinier. Elisa Makarevitch är halvjudinna. Hennes pappa kommer från Ukraina, och släkten emigrerade till Israel när Sovjet föll. Hon har släkt och vänner i Israel, och har själv besökt landet.
Även om hon var tveksam till hur det skulle gå, och visste att deras erfarenheter var olika, var det till Ole hon ringde när hon en dag fick upp ögonen för en kolumn i HBL och blev inspirerad. I den skrev kulturchefen Fredrik Sonck om hur vissa av Shakespeares pjäser blivit så daterade att de knappt sätts upp i dag, däribland Köpmannen i Venedig på grund av sitt antisemitiska porträtt av juden Shylock.
Det som intresserade Elisa Makarevitch var motsägelsen mellan att pjäsen förpassats ur repertoarerna, men att antisemitismen på samma gång fått ett starkare fotfäste och blivit synligare i samhället under de senaste åren. Tankarna gick till den känsliga frågan som både hon och Ole Øwre hade kontaktytor till.
– Då ringde jag Ole. Ska vi göra ett projekt, ska vi prata om alla de där frågorna vi inte kunnat ställa varandra tidigare? Ska vi ta oss an det här experimentet och faktiskt utmana den här vänskapen? För hur blir det om man ställer frågor som den andra kanske kan ta illa upp av. Tänk om inte jag klarar av att höra svaren?
Ole Øwre var med på noterna och idén föddes om en föreställning som skulle ta avstamp i deras relationer till Israel och Palestina.
– Överlag handlar det väl om att man har en fördom om att den andra representerar den andra sidan i konflikten och allt vad det innebär, säger Ole Øwre.
Elisa Makarevitch påpekar att de visserligen båda kände på sig att det skulle vara lätt att hitta samförstånd.
– Men vi var intresserade av att undersöka hur det blir om man går in i en diskussion utan att försöka hitta samförstånd. Det blir lätt att man tänker att man ska diskutera saker för att slippa vara osams. Men tänk om en diskussion verkligen kunde vara ett forum för olika synvinklar och åsikter, säger hon.
Ofrivilligt aktuell
Under arbetets gång började Ole Øwre och Elisa Makarevitch ifrågasätta om de, en finländare och en norrman, alls hade rätt att göra en föreställning om något som skedde i Mellanöstern.
– Det blir ju lätt att man tänker att han ju inte är arab och hon inte har bott i Israel eller gjort militärtjänst där. Det uppstår identitetspolitiska trösklar, förklarar Makarevitch.
Därför beslöt de sig för att projektet skulle handla om konflikter i allmänhet och om konflikten som ett tillstånd.
– Vi undersöker hur konflikten är en så väsentlig del av västerländsk scenkonst. Inom västerländsk dramatik pratar man ändå om empati och humanism, men samtidigt matar man konflikten som narrativ, säger Ole Øwre.
På samma sätt är konflikten en livskraftig berättelse i journalistiken, där medierna gärna utmålar parter som jämnstarka, tävlande poler, resonerar Makarevitch.
– Konflikten är ofta så konstruerad. Därför valde vi just nu att inte prata om en konflikt mellan Israel och Palestina för det som pågick i Gaza eller i östra Jerusalem är inte det, det är fråga om en blockad och ockupation.
Israels bombning av Gaza och Hamas raketbeskjutning mot Israel för några veckor sedan, gjorde föreställningen "ofrivilligt aktuell", säger Makarevitch.
– I mina flöden på sociala medier har jag stött på bilder och kommentarer som på sätt och vis är
antisemitiska, men jag har känt att jag inte har kraft eller lust att gå in med någon motkommentar för det som sker i Gaza är så pass grymt. Där finns en paralysering. Det här projektet har varit en resa för mig där jag frågat mig om jag kan visa en form av solidaritet mot ett land som har en regering som utövar en ockupation? Kan jag ändå försvara landets existens? Hurdana diskussioner kan jag ha med mina släktingar som tillbringar nätterna i bombskydd?
Egen konstform
Ursprungligen skulle föreställningen förverkligas som ett slags hybrid på Hangö Teaterträff i sommar, både live för en publik och som en strömmad föreställning. Efter att festivalen ställdes in ville Elisa Makarevitch, Ole Øwre och föreställningens regissör Rasmus Slätis fortfarande erbjuda den strömmade varianten. De beskriver verket som något i gränslandet mellan teaterföreställning och videoverk.
Ole Øwre har erfarenhet av att skapa scenkonst för det digitala formatet. Hans verk Manning är fri, om visselblåsaren Chelsea Manning, kunde heller inte spelas i vintras på grund av pandemin och gjordes i stället som ett videoverk.
– Jag tror att det viktigaste är att se på strömmad teater som en egen genre, en egen konstform. Då har man lättare att lämna protokollet och sluta se på saker som heliga. Visst kan man se det som en nödlösning, men direkt när man börjar se det som en möjlighet dyker nya infallsvinklar upp som är guld värda.
Vi var intresserade av att undersöka hur det blir om man går in i en diskussion utan att försöka hitta samförstånd. Det blir lätt att man tänker att man ska diskutera saker för att slippa vara osams. Men tänk om en diskussion verkligen kunde vara ett forum för olika synvinklar och åsikter.
Elisa Makarevitch
Konflikt strömmas på Teater Viirus strömningsplattform den 3 och 4 juni.