Showen i behandlingsrummen viktigare
”Tim Sparvs knä, Joel Pohjanpalos fotled och framför allt Teemu Pukkis vrist är tre kroppsdelar som måste vara intakta om Finland ska ha en chans att kämpa om avancemang i EM.”
Klockan 21 i kväll tar Markku Kanerva ut truppen till EM under en gala på hotell Fiskartorpet i Munksnäs.
Eller så mycket gala det nu kan bli under dessa omständigheter då gemene person går omkring med munskydd i lika färger och av olika kvalitet, närkontakt är lika förbjuden som västerländsk tv var i Sovjetunionen och bacillskräcken på sina håll når en nivå inte ens den framlidne Michael Jackson uppnådde.
Själva uttagningen är inte så avgörande som många får det att låta. Det här är frågan om vilka marginalspelare som ska få vara med och kanske göra någon ströminut under EM.
Med tanke på helhetsbilden och Finlands chanser att nå framgång spelar det ingen avgörande roll vem som tar de sista platserna. Bröderna Väisänen, Thomas Lam, Pyry Soiri, Robert Ivanov och Lassi Lappalainen är väl de sex som slåss om fyra platser.
Tränaren Kanerva är en långsiktigt tänkande man, både framåt och bakåt och tröskeln för att han i detta skede skulle kasta några trotjänare överbord känns långsökt.
Därför känns racet avgjort redan på förhand. I synnerhet som varken Lappalainen, och i synnerhet inte Ivanov imponerade mot Sverige. Jasin Assehnoun spelade ut sig ur truppen lika snabbt som han tagits ut i den.
Bröderna Väisänen, Lam och Soiri spelar EM. De övriga kandidaterna tvingas antagligen följa festen i hemmasoffan.
Aapo Halme kunde vara en potentiell joker men för Barnsleyspelaren kommer detta EM för tidigt.
För landslagets chanser att hävda sig är det inte avgörande vilka spelare som fyller de sista platserna i truppen.
Den stora kampen och nagelbitaren har pågått och pågår i behandlingsrummen i Helsingfors och Berlin. Tim Sparvs knä, Joel Pohjanpalos fotled och framför allt Teemu Pukkis vrist är tre kroppsdelar som måste vara intakta om Finland ska ha en chans att kämpa om avancemang i EM.
Hur mycket nivån sjunker då Finland inte har sina bästa pjäser på planen märktes än en gång mot Sverige. Då saknades sju-åtta ordinarie spelare.
Hur många som saknas mot Estland på fredag är tämligen irrelevant. Det är hur många som förmår att springa in på Parken på lördag 12 juni som är det avgörande.
Kapten Sparv var nöjd med att knäet höll för en halvlek mot Sverige och optimistisk gällande EM. Med den rutinen lär han känna sin kropp så pass väl att det finns fog för optimismen. Att han sedan kommer till EM med en halvlek tävlingsfotboll i sig under de senaste tio veckorna är en annan sak.
Joel Pohjanpalos fötter fortsätter att bråka men signalerna är ändå positiva.
Pukkis skadade ledband i vristen är det stora orosmomentet. En intensiv rehab med fysioterapeut Keurulainen har gjort gott men att Pukki inte ens reste med till Sverige säger en hel del om hur långt han alltjämt är från att kunna spela match.
Han lär inte spela heller mot Estland och gott så för det finns ingen orsak att riskera någonting alls. Visst, det vore välkommet med en halvtimme match i kroppen inför EM, men om en förvärring av skadan ligger i den andra vågskålen är valet lätt.