Man skulle nästan tro att det är meningen att folk ska hållas borta från innerstan, så där som när folk klär en ny soffa i genomskinlig plast för att den aldrig ska få några fläckar.
Philip Teir har promenerat längs Alexandersgatan och räknat tomma affärslokaler
Jag går längs Alexandersgatan en dag och räknar tomma affärslokaler. De börjar vara ganska många nu. Man väntar sig nästan att en ensam ökenbuske ska komma rullande från Brunnsgatan. Osökt börjar Ennio Morricones ledmotiv från Den gode, den onde, den fule spela i huvudet.
Först var det Aleksi 13, sedan Halonen, nu H&M. Så är centrumdöden beseglad, åtminstone för en tid framöver.
Pandemin gjorde sitt, liksom köpcentren längs metrolinjerna, men problemen tycks ha börjat för länge sedan. Är det så konstigt? Upplevelsen av att gå till absoluta centrum av Helsingfors har länge kunnat sammanfattas med att stå i strilande regn på Mannerheimvägen och vänta på att trafikljusen ska slå över i grönt. Att gå över ännu ett tomt torg eller att befinna sig i det konstiga parallella universum som är Kampens köpcentrum. Ett slags dödens väntrum på stans dyraste adress, där man kan stå och fingra på billiga bomullskläder gjorda av barn i Kina. Det känns inte som ett värdigt liv.
Och så mitt i stan: Alexandersgatans ständiga iskyla. En gata som man måste besöka klockan sex på morgonen om man vill se lite sol.
Nu låter jag cynisk. Jag älskar Helsingfors, men brukar säga till turister att de ska undvika innerstan. Inte är det ju till Drottninggatan man ska styra när man besöker Stockholm heller.
Ibland måste man visserligen in för att handla något nödvändigt. En särskild glödlampa. En viss sorts hundmat.
Annars passerar man förbi för att man ska på bio, teater, kanske för att hålla ett möte på en praktisk adress. Men knappast för att känna stadens puls eller för att få något slags känsla av urban tillhörighet. Det finns i helt andra delar av stan.
En fräsch förändring under pandemin var förra sommarens terrass på Senatstorget. Det funkade, det var genomtänkt och överraskande fint, och blev förstås bara en engångsföreteelse.
I år flyttar uteserveringarna till Kaserntorget, som är mindre och inte lika strategiskt mitt i stan.
Man skulle nästan tro att det är meningen att folk ska hållas borta från innerstan, så där som när folk klär en ny soffa i genomskinlig plast för att den aldrig ska få några fläckar.
Häromveckan gjorde Helsingin Sanomat ett större reportage om den allt ödsligare Alexandersgatan. En tes, som fördes fram av hyresgäster i området, var att det blir allt svårare för bilister att ta sig in till stan, och att det dödar kommersen. ”Ingen kommer med metro för att köpa en tusen euros väska”, filosoferade en försäljare av just märkesväskor.
Det kan hända att Tokyo- eller Parisbor skulle vara av annan åsikt. Men säkert kan det finnas nån sanning här, att det är bekvämast att köra bil för att handla i vårt arktiska klimat.
Men knappast tror väl någon att dyra väskor kommer att rädda Helsingfors shoppinggator. Jag tror att det funkar som med vilken kommers som helst: folk dras till platser där det finns andra människor. Och precis som kulturen fragmenteras, kanske också städerna gör det nu för tiden, splittras upp i många små centrum.
En dag tar jag metron österut för att handla mat vid det gamla köpcentrumet Puhos, en gång i tiden Finlands största köpcentrum. En sliten betongkloss som Helsingfors stad länge räknat som mer eller mindre utdömd. Alanya Market, en enorm matbutik som säljer färska grönsaker, kryddor från Mellanöstern och i princip allt man kan tänka sig – ett slags turkiskt Lidl – är full av liv. De senaste åren har företaget vuxit så det knakar och hade år 2019 en omsättning på 7,4 miljoner euro. Och det här är ingen poäng om pandemin och kulturella skillnader. Folk har munskydd och håller avstånd precis som inne i centrum.
Men det känns plötsligt som att man är i en levande stad igen. Man måste bara veta vart man ska åka.
❞ Upplevelsen av att gå till absoluta centrum av Helsingfors har länge kunnat sammanfattas med att stå i strilande regn på Mannerheimvägen och vänta på att trafikljusen ska slå över i grönt.