Expert ser problem med finländska befolkningsprognoser
De finländska befolkningsprognoserna och hur de påverkar debatten ligger efter i tiden, säger forskningsprofessor Anna Rotkirch.
Den senaste prognosen från konsultbolaget MDI har forskarprofessor Anna Rotkirch ännu inte sett, men en fråga som genomsyrat samhällsdebatten bland annat efter att Statistikcentralen släppte sin prognos 2019 har fått henne att reagera.
Rotkirch leder för tillfället en befolkningspolitisk utredning för statsrådet.
– Den prognosen dominerade den finländska debatten, men den var rudimentär, säger Rotkirch som anser att det fanns stora problem med den förra prognosen från Statistikcentralen – som visserligen inte var Statistikcentralens fel.
Bakgrunden är att Statistikcentralen inte längre sysslar med att visa olika scenarier. Så har det varit i decennier, sedan statsrådet 1973 publicerade en rapport om befolkningsprognoser där arbetsgruppen definierat hur befolkningsprognoser ska göras. Enligt rapporten ska prognosen närmast upplysa beslutsfattarna "om vart utvecklingen leder om samhällspolitiken förblir likadan". Den ska inte måla upp någon planerad utveckling eller innehålla "regionpolitiska önskemål".
Men modern teknologi möjliggör interaktiva befolkningsscenarier, vilket FN och Eurostat gjort de senaste åren, men inte Finland, säger Rotkirch.
– Det faktum att Statistikcentralen bara publicerar ett scenario leder lätt till missförstånd. Till exempel att någon sedan säger "se det blev inte så, man kan inte lita på prognoser", säger Rotkirch som önskar att det skulle bli en större debatt om vilka verktyg som behövs för att kunna se även olika scenarier, ändra på variabler och se vad som händer och hur olika saker påverkar varandra.
– Den finländska befolkningsprognosen ligger efter i tiden, säger Rotkirch.
Markus Rapo, överaktuarie vid Statistikcentralen och expert på befolkningsprognoserna där, svarar via e-post att det nog gjordes scenarier på 1970-talet, men enbart på nationell nivå, och de frångicks under samma decennium.
– Det finns i sig inget som hindrar att man gör olika scenarier, men de måste i så fall också basera sig på observerad förgången utveckling, och de ska i princip inte innehålla någon åsikt eller syn på hur befolkningsutvecklingen borde se ut eller hur man vill att den ska se ut, förklarar Rapo.
– Jag vet inte varför man frångick scenarier, men enligt ett rykte ska det ha vållat besvär för användarna: Vilket scenario ska man använda?
Rapo påpekar att många kommuner och städer gör sina egna prognoser och att de då kan inbegripa också olika målsättningar. Men om de gör det, "så är det mer fråga om en befolkningsplan än om en prognos", säger han.