Anställningsförbud äventyrar kvaliteten på vetenskap och utbildning
HELSINGFORS UNIVERSITET
Vid Helsingfors universitet råder det ett anställningsförbud inom många ämnen. Enbart vid den humanistiska fakulteten finns det 40 lediga tjänster att tillsätta, men tillåtelse att utöka personalen finns bara för fem av dem.
Anställningsförbudet utgör ett hot mot vetenskapens och undervisningens kvalitet: arbetsbördan hos resten av personalen ökar, och kvaliteten på undervisning, forskning och handledning sjunker. Universitetslärare har mindre tid för att ge personlig feedback och stöd samt handleda studenter med deras lärdomsprov.
Anställningsförbudet berör även professuren i nordisk litteratur. Thomas Wallgren, styrelsemedlem vid Helsingfors universitet, hävdade i sin insändare (HBL Debatt 2.5) att professuren i nordisk litteratur inte vore hotad. Enligt de rådande bestämmelserna ska det vid humanistiska fakulteten finnas minst fyra professurer för undervisningen på svenska, och fakulteten har bestämt att en av dessa är professuren i nordisk litteratur.
Oron är ändå motiverad: universitetet har ännu inte heller ledigförklarat tjänsten, trots att den nuvarande professorn Ebba Witt-Brattström pensioneras. För jämförelsens skull: Svenska socialoch kommunalhögskolan utlyste tjänsterna för universitetslektorer i offentlig rätt och journalistik över ett halvår före de nuvarande lektorernas pensionering.
Den nordiska litteraturen tillsammans med hela fakulteten drabbas redan nu av bristen på resurser. Att inte tillsätta professurtjänsten skulle försämra situationen ytterligare. Exempelvis har Witt-Brattström haft ansvar för alla magisterstuderande inom ämnet, som nu kommer att falla på resten av den redan överarbetade personalen. Att inte tillsätta tjänsten innebär också ett stort nederlag för den finlandssvenska kulturen och dess forskning i allmänhet.
Den besvärliga situationen med ämnenas resurser syns också på studerandenas möjligheter att avlägga sina examina. Tidigare på våren berättade Helsingin Sanomat om en enkät där det förekom att mer än hälften av studenterna på kandidatprogrammet i konstforskning tyckte att de inte kunde bli färdiga med sina studier inom målsatt tid på grund av det bristfälliga kursutbudet. Över en tredjedel av studenterna hade också funderat på att byta sitt huvudämne.
Finns det några riktlinjer som de här förfaringssätten baserar sig på? Vad ska Helsingfors universitet göra för att försäkra forskningens och undervisningens kvalitet inom ämnena som nu lider av betydande brist på personal?