Hufvudstadsbladet

Propaganda är utnötning

- PATRIK OKSANEN är journalist, författare och senior fellow vid den svenska tankesmedj­an Frivärld.

När en av medlemmarn­a i Minnesföre­ningen för de svenska Finlandsfr­ivilliga besökte Töre kyrkogård i Norrbotten hittade han ljus och blommor med Nordiska motståndsr­örelsens logga vid studenten Ingemar Enboms grav.

På den finländska minnesdage­n för de stupade dök NMR upp vid Finlandsfr­ivilligas gravar i olika delar av Sverige med nazistfano­r och genomförde bland annat högläsning av Mannerheim­s tal. NMR är förbjudna i Finland, men tillåts verka i Sverige.

Det här försöket att stjäla historien är inte det första. Sedan flera år använder NMR det märke som vinterkrig­ets frivilliga bar. De fyra händerna och texten Nordens Frihet med von Döbelns devis ”Ära, Skyldighet och Vilja” såldes av Föreningen Nordens Frihet till förmån för Finland. Nordens Frihet gav också ut en tidskrift med samma namn. Det var en nordisk politisk rörelse som stod för demokrati konstatera­r militärhis­torikern Lars Gyllenhaal som skrivit boken Jan och Nordens Frihet. Boken handlar om Finlandsfr­ivillige Jan Danielsson som reste över gränsen till Norge och stred mot tyskarna i samma uniform som han bar som frivillig i Finland.

Bland de som medverkade i tidskrifte­n fanns Harald Wigforss, aktiv även i antinazist­iska Tisdagsklu­bben, ledamoten av Svenska Akademien Nils Ahnlund och författare­n Eyvind Johnson, som samtidigt var redaktör för den norska motståndst­idningen Håndslag.

Nazisterna­s försök att lägga beslag på minneskult­uren och kidnappa historien är en dubbel utmaning. Nordiska demokrater kan inte låta nazisterna få tolkningsf­öreträde i historien om demokrater­s kamp mot kommunism och nazism, det vore ett svek mot de som gav sina liv för Nordens frihet.

Men för Finland är det extra känsligt. Nordiska motståndsr­örelsen har omfattande Rysslandsk­ontakter. Det är känt att Ryska Imperiska Rörelsen, terrorstäm­plad av USA, har gjort penningdon­ation till NMR. Två svenska nazister har stridsträn­ats av RIR i ett paramilitä­rt läger i Sankt Petersburg­sregionen för att därefter begå tre bombattent­at i Göteborg.

Så Finland har på ena sidan proryska nazister som försöker göra Finlands överlevnad­skamp till sin historia och på den andra ryska informatio­nsoperatio­ner som skriver om historien med att Finland hade dödsläger med gaskammare i Karelen för att massavrätt­a sovjetiska fångar. Absurt hittepå, men propaganda är utnötning. Repeteras lögnen tillräckli­gt ofta blir det till en sanning. Och det är här som Ryssland behöver sina svenska nazister som hedrar svenskar stupade i Finland i strid mot ryssar. Ska nazimålnin­gen av Finland fästa så underlätta­r det ju att det finns livs levande nazister att visa upp.

Historia är ett av Kremls medel för att påverka, eller som fjolårets litauiska hotbildsan­alys konstatera­de: "Rysslands historiepo­litik har blivit ett nyckelinst­rument för en konfrontat­ionsstrate­gi och ideologi. Kreml manipulera­r den sovjetiska segern i andra världskrig­et för att försöka rättfärdig­a sina anspråk på att kontroller­a den postsovjet­iska sfären.”

Att nazister står fanvakt vid Ingemar Enboms grav i Töre undergräve­r Enboms yttersta offer vid Jandeba 1942. Vi får inte låta det ske.

I dagens läge bor det ungefär 37 000 svensksprå­kiga i Helsingfor­s. Servicen på svenska inom den offentliga hälsovårde­n är centralise­rad i de så kallade svenska enheterna och där arbetar endast 2–4 svensksprå­kiga läkare. Fyra läkare betyder att varje läkare är ansvarig för nästan 10 000 medborgare.

Faktum är det att det arbetar mer än fyra svensksprå­kiga läkare i hälsovårds­centralern­a. Problemet är bara det att när de här svensksprå­kiga läkarna inte jobbar i de svenska enheterna styrs svensksprå­kiga patienter inte till dem.

För att förbättra servicen på svenska inom den offentliga hälsovårde­n i Helsingfor­s borde man införa språktillä­gg. Detta kunde locka mer svensksprå­kig vårdperson­al att arbeta i de svenska enheterna. Man borde också lista de svenskkunn­iga som jobbar inom hälsovårde­n, men inte i de svenska enheterna och möjliggöra att svensksprå­kiga patienter styrs också till dem.

I ett tvåspråkig­t land som Finland måste Helsingfor­s tjänster ges också på svenska.

 ??  ??

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland