Positiv jazzunderhållning som håller klass
Isabella Lundgren står för högklassig underhållning i lyxproduktion.
KULTURCHEF Fredrik Sonck fredrik.sonck@ksfmedia.fi
Facebook: HBL Kultur Twitter: @hblwebb Instagram: @hufvudstadsbladet
Isabella Lundgren (f. 1987) har studerat och verkat i New York, men också läst teologi i Stockholm. Hon har fått talrika pris och stipendier i Sverige och redan hunnit med åtta album. Ofta finns den amerikanska sångboken representerad på skivorna, även om den föregående skivan innehöll sånger av Bob Dylan. På skiva nummer åtta fortsätter Lundgren med en liknande lyxproduktion som på Somehow life got in the way (2015). Då var materialet blandat men nu är det standards för hela slanten, mest sånger från musikaler eller filmer.
Hennes röst är minst lika bedårande som tidigare och i fraserna kan man höra ekon från exempelvis Billie Holiday, trots att rösten inte till klangfärgen påminner om Holidays.
Hon kompas av Carl Bagges trio samt en stråkkvartett. Pianisten Bagge och basisten Niklas Fernqvist får sina solospottar, medan Daniel Fredriksson svänger sansat och avslappnat bakom kaggarna.
I Johnny Mercers Dream, som inte spelas så ofta numera, medverkar Stockholm Voices. Sångkvartettens grundare Gunilla Törnfeldt har arrangerat stycket med saftiga stämmor. Det finns inte många kända jazzversioner av sången The Sound of Music från musikalen. Låten kanske passar bättre för Mantovani. Men här får stycket mångsidigare harmonier i Per Ekdahls arrangemang. Climb Ev’ry Mountain från samma musikal har hörts lite oftare i jazzversion. Trumslagaren Fredrikssons arrangemang marscherar fram gospelbetonat.
I balladen The Folks Who Live on The Hill förs tankarna tämligen omedelbart till Julie London, både vad gäller timbre och frasering. Skivan är till den grad positiv till stämningen, att det inte finns en enda gnutta sarkasm ens i Chaplins Smile.
Det är en utmärkt samling jazzunderhållning, om man redan har en försvarlig mängd skivor med exempelvis Billie Holiday, Sarah Vaughan eller Julie London inbäddade mellan stråkarna – och inte blir sorgligare av glädje i sin eventuella sorg.