Dans förmedlar hopp om bättre dialog med ”den andra”
Marjan Raars dansföreställning Echoes har skapats i samverkan med minoritetsforskaren Leonardo Custodio och Pamela Slotte, professor i religion och rätt. Verket undersöker hur man kan skapa dialog, inte separation, mellan ”oss” och ”dem”.
Echoes – All that echoes in our mind is reflected in the moves we make
Koncept: Marjan Raar. Koreografi och text: Arbetsgruppen. På scenen: Robert Stowe, Evgeny Kostyukov, Bror Österlund, Marjan Raar. Musik och ljud: Bikkie Skeef. Målningar: Baukje Spaltro. Video: Marjan Raar. Ljus: Jukka Haataja. Videointro: Leonardo Custodio. Premiär på Barkerteatern 26.5. Spelas 2.6 och 4.6.
I vår övermättade (des)informationsvärld är det viktigare än någonsin att vetenskapen gör sin röst hörd. Nu har den bjudit in konsten till dialog.
Inom Åbo Akademis projekt Avtryck i det okända – Forcing the Impossible arbetar åtta spetsforskare tillsammans med konstnärer för att förbättra sin kommunikation och förståelsen för det de gör i världen utanför universitetet. De vill också veta vilka slags frågor forskningen väcker i mötet med konsten.
Projektet, som leds av teologen Laura Hellsten, körde i gång hösten 2020, efter att de inbjudna konstnärerna valt sina respektive forskarpar. Nu har det första inom projektet tillkomna verket haft premiär, Marjan Raars dansföreställning Echoes, född i samverkan med Leonardo Custodio, forskare inom ÅA:s Minoritetsstudier-profil och Pamela Slotte, professor i religion och rätt. Att minoritetsstudierna och dansen "fann varandra" i projektet var fint – de visade sig komplettera varandra, även om teorin och praktiken kanske inte helt smultit ihop.
Förkroppsligar utanförskap
Eko har jag alltid uppfattat som någonting vackert, lite mystiskt och spännande. Custodios eko, däremot, är skrämmande. Det föds i de såkallade Echo Chambers, dit självcentrerade, själsliga enstöringar söker sig för att av likasinnade få eko på sina dunkla, desinformerade idéer. Hur kan vi bryta ner dessa ekokammares väggar för att i ekots ställe skapa dialog, den fruktbaraste formen av kommunikation? Dialog, inte separation, mellan "oss" och "dem"?
Marjan Raar är nederländare, Evgeny Kostyukov är rysk, Robert Stove engelsk-finsk och Bror Österlund finlandssvensk. De behöver alltså inte föreställa sig vad det innebär att vara i minoritet. Så är inte heller Echoes någon illustration av minoritetskap; snarare förkroppsligade känslor av det utanförskap, det "wrong planetsyndrome" som minoritetskapet kan innebära. Ekon i det inre?
Hisnande solon och duon
Dansarna kommer in på scenen, går till var sin stol och klär omsorgsfullt om sig. Tystnad. I fonden projiceras Baukje Spaltros starka City Spheres, målningar som verkar lysa upp scenen med sitt dämpade, samtidigt intensiva ljus. Småningom fylls rummet av Bikkie Skeefs ljud. Dansarna, i svart, intar scenen med slående plasticitet i rörelserna som förmedlar känslor av "Nu räcker det!", av social smärta och huvudvärk.
Koreografin har en skönt balanserad rytm, med scenrörelser som dynamiskt utnyttjar scenrummet. Intressanta sekvenser med hela gruppen varvas med ibland hisnande solon och duon.
Emellanåt stiger skådespelaren Österlund åt sidan och talar till oss i publiken. ”Först försöker en göra gott. Då det inte funkar blir det ondska”. Ett aggressivt slutcrescendo får spänningen att stiga – hur skall detta sluta? Men upplösningen är ... ja, elegant och berörande. Berörd och lättad applåderar publiken in dansarna.
Slutscenen kopplar till Custodios hopp, uttryckt i en video som inleder kvällen, om att interaktionen konsten och vetenskapen emellan skall skapa kommunikationsformer baserade på kärlek, till "den andra" – och till oss själva.
Projektet återkommer framåt hösten med de resterande sju verken.
Koreografin har en skönt balanserad rytm, med scenrörelser som dynamiskt utnyttjar scenrummet. Intressanta sekvenser med hela gruppen varvas med ibland hisnande solon och duon.