Juri von Bonsdorff
Det är dags att vara modig och satsa stort, viskar vänstern i Joe Bidens öra. Det skulle ge presidenten en politisk seger men ytterligare försvåra samarbetet med Republikanerna.
❞ Nu står Biden på tröskeln till en fas där ingenting längre är enkelt och där allting kommer med ett högt pris.
som president gick som på räls. En upptrappning av vaccineringarna och ett massivt stödpaket vände pandemiframtiden från mörk till ljus. Han hävde i rask takt de Trumpbeslut han hade befogenhet över och utlovade initiativ efter initiativ inom klimat-, socialoch utrikespolitik.
Men nu står Biden på tröskeln till en fas där ingenting längre är enkelt och där allting kommer med ett högt pris. Polisreformen och lagförslaget om att stärka rösträtten har redan fastnat i senaten och nu står hans massiva infrastrukturpaket i turen.
Biden lovade ursprungligen att lagen, som kallas den amerikanska jobbplanen, skulle godkännas till Memorial Day – en tidsfrist som passerade på måndagen – men förhandlingarna framskrider trögt.
Den stora frågan är inte om paketet kommer att godkännas i senaten utan i vilken tappning den gör det. Biden kan antingen banta ner lagförslaget så att republikanerna i senaten kan omfatta det, eller så håller han fast vid sina stora progressiva visioner och får paketet godkänt med endast demokraternas röster i senaten.
Det första alternativet kunde ingjuta hopp i den splittrade nationen om att samarbete över partigränserna fortfarande är möjligt, medan det andra alternativet i sin tur kunde reformera det amerikanska samhället och sätta en historisk Bidenstämpel på det, men samtidigt fördjupa splittringen i landet.
Tvisten kring lagpaketet handlar både om dess storlek och dess karaktär. Biden började med ett förslag som skulle kosta 2 200 miljarder dollar medan Republikanernas första bud låg under 600 miljarder. Nu har Biden kommit ner till 1 700 medan Republikanerna hissat sitt förslag till drygt 900.
Man kunde ju tro att parterna med lite tid så småningom skulle nå varandra, men bakom siffrorna döljer sig en mer grundläggande konflikt om hur infrastruktur ska definieras.
Republikanerna vill hålla sig till broar, vägar, hamnar och eventuellt bredband, sådant som bidrar till att transportera produkter av varierande slag, medan Biden vill utvidga begreppet till att inkludera mjukare och humanare dimensioner som vård och klimat.
Han har till exempel föreslagit 400 miljarder dollar för att förbättra hemvården för de äldre och nästan 200 miljarder för att stärka marknaden för elbilar. Biden vill bygga en halv miljon nya laddstationer i USA före år 2030 och sporra ett mer klimatvänligt byggande.
Om Biden väljer att hålla sig till stål, betong och asfalt kan en överenskommelse nästan säkert nås, även om det fortfarande råder en del oenighet med Republikanerna om hur paketet skall finansieras.
Men om Biden håller fast vid sin önskan att omvandla USA och styra in på ett hållbarare klimatspår är Republikanerna inte med.
Det är sannolikt att infrastrukturpaketet enligt senatens regler kan godkännas med den enkla majoritet som Demokraterna har, och allt fler progressiva röster i partiet säger att det nu är dags att sluta ge Republikanerna eftergifter och köra igenom paketet utan deras stöd.
Det är dags att vara modig och satsa stort, viskar vänstern i Bidens öra. Det skulle ge Biden en politisk seger men ytterligare försvåra fortsatt samarbete med Republikanerna.
Bidens val står alltså mellan en ideologiskt färgad reform och nationell enighet. Det första är inom räckhåll nu medan det andra kan för evigt förbli en ouppnåelig dagdröm.
Icke desto mindre måste Joe Biden snart göra sitt val och bestämma sig för hur han ska spela sina kort. Vill han styra landet vänsterut eller försöka skapa större enighet i nationen. Båda är inte möjliga.