Frivilliga städar stränder med gemensamma krafter.
Både hopp och frustration präglar de paddlare som städar Helsingfors stränder. – Allt det här skräpet grämer mig, säger Jari Valtonen.
– Du ser det varken från vägen eller när du paddlar förbi. Först då du stiger i land ser du att det finns säckvis av skräp. Det säger paddlaren Jari Valtonen som deltog i en skräppaddling på Brändö. Just nu pågår en kampanj där vem som helst kan samla ihop ett gäng och städa Helsingfors stränder.
– Hur ser det ut?
– Vad är det för fråga? Det här tar ju aldrig slut.
Vi står nere vid vattnet intill Brändö bro där Matti Palovaara och Riitta Brander står med varsin sopsäck och hojtar till varandra. Humöret är på topp när paddlingssällskapet Helsingin Melojat är ute på årets andra skräppaddling.
De finkammar ett område på ungefär hundra meter på skräp som flutit i land.
Paddlingssällskapet har skaffat egna skräptänger. Men de går lika bra att låna på ett bibliotek i huvudstadsregionen.
– Ibland måste man bara ge upp, säger Brander, som paddlat i 39 år.
Trots att miljöfrågor diskuteras allt synligare, upplever hon att mängden skräp bara ökar.
Hon synar några rostiga långa metallstänger som är omöjliga att ta med. En blöt madrass där tygfodralet vittrat sönder till trådar går heller inte att ta med. Likaså blir det svårt att få med sig en flera meter lång stupränna och ett tjockt däck som är begravt under stenarna.
Skräpet frustrerar
Paddlarna lastar sopsäckarna på en öppen kanot. En stol med bara stålskelettet kvar får också plats i den.
– Det här är bra kvällsgympa då man böjer sig ned 600 gånger, säger Brander medan hon plockar upp en oöppnad öl av ett tjeckiskt ölmärke.
– Titta, händerna skrapas upp, säger Auli Köresaar.
Hon står på en slänt där det mest är stenar. Här fungerar handkraft bättre än en skräptång. Hon lyfter på en sten och hittar en frigolitgömma.
Skräpplockning är inte obekant för Köresaar, som studerar till miljövårdare vid yrkesinstitutet Livia i S:t Karins. I höstas deltog hon i ett nordiskt projekt där man analyserar skräp på stränderna.
– Vi räknade varje cigarrettfimp.
Dagens mest udda föremål som Jari Valtonen hittat är tre bollar. I övrigt är det mest frigolit i hans sopsäck.
– Allt det här skräpet grämer mig. Jag blir frustrerad av den enorma mängden. Men det känns bra att se resultatet av mina händers verk. Det blir lite snyggare.
Valtonen tycker att fler borde undersöka stränderna noggrannare.
– Du ser det varken från vägen eller när du paddlar förbi. Först då du stiger i land ser du att det finns säckvis av skräp.
Rep och flöten till havs
Enligt Matti Palovaara hör det till att fiska upp det skräp som guppar omkring i vattnet när man paddlar. Att paddlingssällskapet nu gjort slag i saken och tagit i land hänger ihop med projektet Hundratretti.
Det går ut på att städa Helsingfors 130 kilometer långa strandsträcka. På Hundratrettis webbplats kan vem som helst anmäla ett städlag. En interaktiv karta visar vilka delar av stränderna som fortfarande behöver rengöras.
– Ute till havs ser man ofta skräp som kommer från fartyg, som flaskor där etiketterna är på ett utländskt språk. Fiskarna lämnar säkert inte med flit kvar sina redskap, rep och flöten, men en storm kan ta dem med sig, säger Palovaara.
Han har lagt märke till att byggen är stora nedskräpare.
– Det är mycket frigolitbitar och armeringstillbehör som kommer därifrån. När vi plockade skräp på Kronbergsstranden såg vi presenningar under stenar som vi inte kunde lyfta. Presenningarna pulveriseras under de kommande åren och blir till mikroplast. Den hamnar i sin tur i havet där fiskarna tror att det är mat.
Riitta Brander tittar mot Blåbärslandet, där sällskapet har sin paddlingsbod. Klipporna som vetter mot Brändö bro är en populär picknickoch grillplats. En del av det skräp som finns vid brofästet kommer från sällskap som druckit och ätit gott.
– När skräpkorgarna är fulla lägger de påsar med skräpet bredvid. Sedan sprider måsarna ut innehållet, säger Brander.
Hon skulle önska att de som orkar släpa med sig pizzalådor och vinflaskor till grönområdena vid havet också bemödar sig om att ta med det skräp som blir över.
– De har väl ändå haft med sakerna i en kasse. Då kan de också ta hem resterna i den.
❞ När vi plockade skräp på Kronbergsstranden såg vi presenningar under stenar som vi inte kunde lyfta. Presenningarna pulveriseras under de kommande åren och blir till mikroplast. Den hamnar i sin tur i havet där fiskarna tror att det är mat.
Matti Palovaara, paddlare