”Jag förväntade mig värsta rusningen”
Helsingfors, Vanda och Esbo har det senaste halvåret haft landets högsta smittsiffror – och strängaste restriktioner. På tisdagen vaknade regionen ur sitt ide.
❞ För mig är det här ett sommartecken. Jag cyklar mycket men det finns ingen gren man mår bättre av än simning. Miikka Jouhikainen var en av dem som passade på att besöka Simstadion som i likhet med simhallarna i huvudstadsregionen öppnade upp för den breda allmänheten i går.
– För mig är det här ett sommartecken. Jag cyklar mycket men det finns ingen gren man mår bättre av än simning.
Miikka Jouhikainen lutar sig mot läktaren. Håret torkar i solen och han låter ögonen vandra över badgästerna i bassängen.
Det är så här han helst inleder arbetsdagen – med ett dopp i vattnet och solbad på Simstadion. I vanliga fall hoppar han i vid 8-tiden, men den här tisdagen kom han senare.
– Jag simmade senast i november. Sedan dess har ju simhallarna och utomhusbaden varit stängda. Jag förväntade mig värsta rusningen i dag, men det blev inte riktigt så.
I nuläget tar stadion in 1 000 besökare samtidigt. Jaana Virtanen, som står vid porten och knäpper på en besöksräknare, håller koll på att maxgränsen inte överskrids.
– I fjol somras var gränsen lägre. Jag tror den först var 300. Men vi var tvungna att stoppa besökare bara några gånger, och även då behövde de inte vänta mer än någon minut, säger hon och vänder sig om mot en äldre man som går in.
– Vi har väntat på den här dagen, säger han.
– Och vi har väntat på er! svarar Virtanen.
För henne har Simstadion ett stort personligt och symboliskt värde. Hon spolar bandet tillbaka till OS 1952, och berättar om när kinesisk statlig tv spelade in inslag om OS-simmare på den här platsen för några år sedan.
– Simstadion är förknippad med fina traditioner. I dag är stadion allas gemensamma sommarstuga. Det är så man blir rörd till tårar.
Medan Simstadion bara skjutit fram öppningen har Naturhistoriska
museet vid Norra Järnvägsgatan haft stängt sedan mitten av november.
Årets första dag är bara 49 minuter gammal och kundrådgivaren Jaakko Hietaharju sprudlar av glädje. Alla platser på förmiddagen har bokats i förväg.
– Det är en jättefin känsla. Vi hade ett onlinemöte i går och det var riktig feststämning, säger han.
– Många gånger har vi tänkt "nu, nu, nu" är det kanske dags att öppna museer. Men så har det blivit en besvikelse.
Han och hans kolleger som till vardags jobbar med guidning har under årets första sex månader haft andra uppdrag. De har bland annat fotograferat insekter och digitaliserat material för utställningar. – Nu vet vi mer om utställningarna. Som att den uppstoppade elefanten Elmeri i entrén är den enda i sin
art i Finland – fast det visste han sedan tidigare.
All sköns ro
På Richardsgatans bibliotek gör sig föråldrade regler påminda.
På dörren står det nämligen att kunder förutom att bära munskydd och hålla avstånd ska uträtta sina ärenden "raskt", det vill säga gå direkt efter utlåning eller returnering.
– Oj nej, den ska inte stå där! Jag går och kollar direkt, säger en i personalen.
Biblioteket har haft öppet hela tiden, med förutsättningen att besökare inte stannar för att läsa eller vandra bland hyllorna. Nu är det ingen brådska längre. Men den gamla anvisningen kan ha haft en avskräckande effekt, för rummen gapar tomma så när som på kokboksavdelningen på översta våningen. Där ögnar Pirkko Johansson igenom utbudet.
– Jag var på hörselundersökning vid Kirurgiska sjukhuset.
Efteråt kom jag ihåg att i dag var dagen då allt öppnar. Så jag kom hit direkt, säger hon.
Hon har samlat på sig tre böcker under den timme hon strövat omkring.
– Jag är här för att njuta av böcker och göra upptäcktsfärder.
Och hur känns det? Johansson gör tumme upp och ler genom munskyddet.
Jag simmade senast i november. Sedan dess har ju simhallarna och utomhusbaden varit stängda.