Riksbanken eller riskbanken?

Vem saknar traditionella banker i en alltmer virtuell värld?

Vad är pengar? Likt elektricitet eller rinnande vatten tar vi konceptet för givet, men i framtiden kan såväl pengar som banker upphöra att existera i nuvarande form. Fysiska sedlar och mynt är alltmer passé, sparbössor framstår som retrokitsch. Hur många av dagens minderåriga blir någonsin kunder hos en traditionell bank?

Digitala betalningar via teknikplattformar är inte bara framtidens melodi, de är redan här. Alla vill ha en del av kakan. Det tvingar centralbanker att ömsa skinn. Det slutliga uppvaknandet skedde då Facebook tillsammans med några partner föreslog en privat digital valuta vid namn Diem (tidigare Libra). Chockvågorna går över finansvärlden: utmanas staternas monetära suveränitet – kontroll över pengautbudet och penningpolitiken – nu av ett privatägt gränsöverskridande nätverk med över en miljard användare?

Numera utreds digitala valutor (CBDC, central bank digital currency) av fler än 50 centralbanker, som representerar merparten av global bnp. Sveriges Riksbank pilottestar en e-krona (HBL 30.5). Under villkor att man lyckas bena ut de tekniska och juridiska detaljerna kan e-kronan se dagens ljus redan 2025. Frankfurt vill inte vara sämre: en digital euro planeras "inom fyra år", enligt ECB-chefen Christine Lagarde.

Kina ligger i framkant. Landet väntas bli den första stora ekonomin att införa en digital statsvaluta i stor skala. Den så kallade e-yuan kanske sjösätts lagom inför OS i Peking 2022. Betalningarna sker genom en digital plånbok i mobilen, under centralmaktens fulla kontroll. Här är drivkraften en kombination av prestige och oro. Den kinesiska partidiktaturen älskar detaljstyrning, och vägrar låta sig utmanas av vare sig kryptovalutor som bitcoin eller betalningstjänster som Wechat eller Alipay. Dessutom drömmer Peking om att knappa in på dollarns centrala roll i världsekonomin.

Ur myndigheternas synpunkt öppnar digitala – därmed programmerbara – valutor upp för nya penningpolitiska möjligheter: det går att bygga in slutdatum för att främja snabb konsumtion. Likaså möjliggör e-valutor snabba helikopterpengar, alltså riktad stimulans i katastroftider. Vidare går e-valutor att begränsa så att de inte bränns bort på lyxkonsumtion.

Digitala valutor har fördelar, men också risker. Då centralbankerna lanserar e-valutor utmanar de på kuppen både betaljättar och vanliga banker.

De virtuella pengarna hanteras ju utan mellanhänder – alltså privata banker. Syftet med e-valutor vore ändå att existera parallellt med kontanter, insättningar och övriga digitala betalningar, att komplettera snarare än ersätta dem. Även om virtuella pengar öppnar för omedelbara, tryggade och avgiftsfria betalningar är syftet ingalunda att konkurrera ut affärseller sparbankerna. Samhället behöver sitt finansiella smörjmedel, statsmakten ska inte agera mördaramöba.

I slutändan avgör konsumenterna frågan om e-valutor. Vem väljer vi att lita på mer (eller misstro mindre): stater, eller privata teknikbolag som exploaterar och säljer våra data till tredje part? Vi kan inte strunta i integritetsfrågan. I e-valutor finns en överhängande risk för växande, alltmer auktoritär kontroll. Digitala valutor är som designade för övervakningsstater som nitiskt kartlägger oliktänkare. Samtidigt ökar sårbarheten ifall vi lägger alla ägg i en och samma korg: infrastrukturen kring e-valutor blir en saftig måltavla för illvilliga aktörer. Minns hackergruppen Darkside som nyss utövade framgångsrik utpressning genom att strypa USA:s största oljeledning.

Ett separat, konkurrerande fenomen är kryptovalutor som bitcoin, som bygger på en idé om pengar och betalningar helt utan statlig inblandning. Tills vidare används dessa instrument nästan enbart för spekulation. Enbart de närmast sörjande tekniknördarna har anammat bitcoin som faktiskt betalningsmedel. Dessutom är det tekniskt svårt för invecklade, decentraliserade kryptosystem att hantera stora volymer. Det ter sig därför sannolikt att statliga elektroniska valutor kniper medaljplatserna i racet kring framtidens pengasystem.

E-valutor må ha en nördig, rentav teknokratisk klang – men de är på frammarsch. En värld helt utan fysiska kontanter eller traditionella banker känns dock fortfarande osannolik. Digitala valutor handlar inte om en revolution av betalningssystemet, snarare signalerar de en naturlig evolution. Pengar – i grund och botten sociala kontrakt – handlar om urgamla frågeställningar som tilllit. De måste finna nya svar i en ständigt föränderlig teknisk miljö.