Borde Ekenäs, Karis och Pernå bli självständiga kommuner igen?

Politiken är närmare invånarna i små kommuner, men många frågor som är avgörande för dem avgörs inte av fullmäktige.

– Om vi i Pernå hade vetat om socialoch hälsovårdsreformen före kommunsammanslagningen, hade vi knappast röstat för en sammanslagning.

Det sade Pernås sista kommundirektör Ralf Sjödahl till HBL 2017.

Pernå är numera en stadsdel i västra Lovisa efter att den slogs ihop med Lovisa, Liljendal och Strömfors 2010.

Sjödahls uttalande kom efter att statens ekonomiska forskningscentral Vatt i sin forskning kommit fram till att kommunsammanslagningarna för drygt tio år sedan inte ledde till några ekonomiska vinster alls.

Kostnaderna sjönk inte som en följd av den administrativa reformen, något som Sjödahl hade förutspått redan 2009.

Vatts studie visade också att ju svagare representation en kommundel hade i fullmäktige efter sammanslagningen, desto kraftigare minskade jobben inom social- och hälsovården på dess område.

I klartext: Ju färre väljare ett visst område hade, desto mindre makt.

Därför är det inte konstigt att så kallad bypolitik utgör en viktig del av kampanjerna i årets kommunalval, särskilt i de spretiga sammanslagna kommunerna. Man håller helt enkelt på sitt, och det är rätt naturligt.

Frågan är om kommunsammanslagningarna egentligen var ett misstag, speciellt med tanke på att kommunerna antagligen snart slipper arrangera vården för sina invånare? Skulle politiken som återstår fungera bättre i de gamla kommunerna med sina naturliga gränser, som Ralf Sjödahl trodde?

Sjödahl, som senare blev hög tjänsteman i Lovisa och sedan fullmäktigeledamot, dog i slutet av förra året och kommer inte kunna se om han blir sannspådd i sin följande prognos: den om att vårdreformen kommer att misslyckas.

Sjödahl hänvisade bland annat till den besvärliga överföringen av utkomststödet från kommunerna till Folkpensionsanstalten. "Hur ska det inte gå när vården flyttar från kommunerna?", var Sjödahls retoriska fråga.

Ralf Sjödahl var en representant för dem som ser att ny förvaltning tenderar att öka byråkratin. Han hade lett en välmående liten kommun och sett att det fungerar minst lika bra som i stora enheter.

Han var irriterad när politikerna i Storlovisa inte kom till skott med att balansera ekonomin i tid – kanske för att det fanns många viljor i den sammanslagna kommunen. Han var irriterad till den grad att han själv lämnade sina politiska uppdrag lite före sin död.

Frågan om var våra gemensamma ärenden ska avgöras är inte helt enkel.

Utvecklingen ha gått mot allt större enheter, dels för att de största städerna vuxit, dels för att många av de små gått samman.

De flesta är säkert överens om att hjärtkirurgi bäst organiseras av andra förvaltningsenheter än av den lilla kommunen.

I andra frågor är det knepigare att avgöra vad som är bäst.

Stora kommuner eller enheter har sina fördelar. Ett lite större team av socialarbetare är ofta bättre än en eller två socialarbetare.Många centrala frågor bestäms samtidigt långt utanför kommunens beslutande organ, vad kommunen än tycker om saken.

I Lovisas fall kan det till exempel handla om järnvägen österut mot Kotka, en tåglinje som radikalt skulle förbättra Lovisas situation.

Lovisapolitikerna kan lobba hårt för alternativet, men de som avgör frågan väljs inte i kommunalvalet om en och en halv vecka. I den frågan har fullmäktigeledamöterna i Lovisa bara biroller. Samtidigt saknar Lovisa helt representation i riksdagen, en viktigare nivå för den här typen av beslut.

Lovisa med sina knappa 15 000 invånare är som en stor stadsdel i Helsingfors. Detsamma gäller Karis och Ekenäs i Raseborg.

Helsingforsstadsdelar som Drumsö eller Nordsjö väljer ändå inget eget fullmäktige, utan de har liksom Pernå gett över makten till en större enhet, i Drumsös och Nordsjös fall till Helsingfors stad.

De 85 fullmäktigeledamöterna i Helsingfors avgör Drumsös ärenden, på samma sätt som Lovisas 35 ledamöter numera bestämmer om Pernås stora frågor.

Drumsöborna funderar inte längre på om de skulle kunna sköta sina ärenden bättre i en egen kommun. Drumsö, en del av Hoplax, blev en del av Helsingfors 1946.

Är det också Lovisas, Ekenäs och Karis öde? Att de i förlängningen blir som stadsdelar i huvudstadsregionen i ett allt mer integrerat Nyland?

De nuvarande konstellationerna känns hur som helst som ett mellanskede. Antingen blir vissa av kommunerna mindre igen, något Ralf Sjödahl kanske hade förespråkat, eller så uppgår de i något större med tiden.

Det troliga områdesvalet (tidigare känt som landskapsvalet) om ett knappt år blir första steget mot större politiska organ. Då går till exempel Lovisaborna till val jämsides med invånarna i Sibbo, Borgå. Lappträsk, Askola, Mörskom och Pukkila.

”Lovisa med sinaknappa 15 000 invånare är som en stor stadsdel i Helsingfors. Detsamma gäller Karis och Ekenäs i Raseborg.”

TIM JOHANSSON

är producent.