Igelkottsförsvar tills 2024?
Då resten av Europa börjar öppna upp igen sluter sig Finland som en mussla, kanske i åratal framöver. Frågande blickar riktas mot Krista Kiuru och THL.
”Släpp ingen djävul över bron”. Dessa bevingade ord ropar generalen Sandels till den plikttrogne soldaten Sven Dufva som gör ett soloutspel mot en rysk attack i Runebergs dikt. Goda avsikter – men brist på helhetsperspektiv – kan också bli slutbetyget då regeringen planerar betydligt strängare politik för inresa än resten av EU. Med obligatoriska test och frivillig karantän vill Social- och hälsovårdsministeriet stoppa nya varianter av smittan vid gränsen, speciellt med tanke på farhågor om att vaccinen biter sämre på dessa. I praktiken skulle åtgärderna strypa allt resande och binda upp en hel del resurser. Det varnas för en logistisk omöjlighet med massiva kontroller och timtal av köande i hamnarna och vid flygplatsen.
Det är på tok för sent att vakna tidigt. Dessa verktyg borde regeringen ha plockat fram för mer än ett år sedan då världen saknade vaccin. Varför välja en strikt försiktighetsprincip precis i ett läge där smittfallen minskar klart och tydligt i så gott som hela landet, samtidigt som över 3 miljoner doser vaccin delats ut och vaccinationsgraden bland personer över 16 år har stigit till hela 54 procent?
Föga förvånande väcker förslaget ett ramaskri. I mer än ett år har Socialoch hälsovårdsministeriet och Institutet för hälsa och välfärd (THL) – vars scenarier inte varit särskilt träffsäkra, ofta visat sig ha en pessimistisk slagsida och därtill kommunicerats bristfälligt – de facto styrt landet. Under tiden har politikerna, näringslivet och även kulturfältet förpassats till baksätet. Vore inte tiden mogen för en bredare debatt om hälsoekonomi? Vågar vi prioritera olika insatser, fördela begränsade resurser, jämka mellan motstridiga mål? Varför anser sig Finland – till skillnad från resten av EU – inte ha råd att ta kalkylerade risker? Vilka underlag opererar familje- och omsorgsminister Krista Kiuru et consortes egentligen med? Analyserar man kostnadseffektiviteten också ur bredare samhällsperspektiv, inklusive produktionsbortfall?
Sällan talar fackcentralen FFC och arbetsgivarorganisationen Finlands Näringsliv EK med enad stämma. Inför planerna på en drakonisk resepolicy sluter de gamla kontrahenterna nu upp i protest, med ackompanjemang av Helsingfors, Vanda, Finnair och Finavia.
Nyss enades medlemsländerna och EU-parlamentet om att inte införa ytterligare reserestriktioner, såsom självisolering eller testning. Nu gör Finland precis tvärtom, och vägrar öppna gränserna i samma takt som övriga Europa – detta även i strid med EU-kommissionens riktlinjer. Därmed målar regeringen in Finland i ett hörn, och fortsätter på linjen "minsta möjliga smitta till varje pris". Strategin – en balansgång på slak lina – har varit framgångsrik såtillvida att den har skonat oss från virusets värsta härjningar. Men löper man linan ut blir det en dyrköpt affär inte bara för ekonomin och turismen, även med tanke på arbetslöshet, psykisk ohälsa och utslagning.
Fram till slutet av juni beräknas 3,3 miljoner finländare ha fått den första vaccindosen, så att vaccinationsgraden når 70 procent. Åtgärderna man nu vidtar skapar stigberoende: de är vägledande för hur man tacklar liknande problem långt in i framtiden. Som ett litet, perifert land kan vi inte i evighet hålla fast vid detta igelkottsförsvar.
För drygt ett år sedan duggade kusliga pandemiprognoser tätt. Med facit i hand vet vi att det inte alls gick så illa som befarat här hemma, tack vare en kombination av restriktioner och en följsam befolkning. Men den slutliga räkningen ser vi först om några år. Under tiden fortsätter epidemin slå väldigt hårt mot specifika branscher som turism, restaurangliv och kultur. Då regeringen drar i handbromsen drabbas inte bara turismen. FFC påminner om att många löntagare som behöver resa å yrkets vägnar redan har förbrukat sina ekonomiska buffertar.
Det går att argumentera för THL:s och Kiurus linje, men på kuppen riskerar vi lamslå samhällskroppen. Är planen att fortsätta isolera Finland från omvärlden tills den globala befolkningen har fått en tillräcklig vaccinationstäckning? Det kan nämligen dröja upp till tre år. Myndigheterna vill nu göra tillfälliga ändringar i smittskyddslagen och brottsbalken, begränsa resandet fram till maj 2022. Köper vi dessa argument så måste vi också inse att linjevalet i praktiken kan binda våra händer i åratal framöver.