Grattis studenten! Lev dagen som om den var din första!

Bästa student, jag önskar av hela mitt hjärta att alla dina planer inte förverkligas, utan att ditt liv också ska följa oväntade spår, att du ska hitta skatter du aldrig sökt och göra upptäckter du alltid trott att tillkom någon annan.

Aldrig har väl en årskull studenter – och andra som utexamineras från andra stadiet – förtjänat en rungande applåd lika mycket som i år. Coronakrisen har krävt mer självstudier och hårdare ansträngningar av dem än av någon årskull i mannaminne.

Du som får din examen den här veckan har alltså all anledning att vara stolt över dig själv. Grattis!

För min del har det gått precis 20 år sedan jag tog studenten. Det känns inte som väldigt länge sedan, men faktum är att ungefär en fjärdedel av ett normallångt liv förflutit sedan jag klev ut genom dörrarna på Ålands lyceum 2001. Jag är inte längre ung, möjligtvis kan jag räknas som en ung gubbe.

Som en sådan är jag förstås proppfull av goda råd. Som en vandrande självhjälpsbok står jag redo att antasta alla vita mössor som skymtar inom min horisont med tips om allt från studieval och privatekonomi till festfixande och budgetresor.

Bästa student, också om inte jag slår klorna i dig är risken stor att du kommer att översköljas av goda råd under dimissionsveckoslutet. Jag hoppas du har tålamod. Farbror A kommer att uppmana dig att lägga din själ i studierna, moster B att inte försumma festerna, kusin C att göra ett tryggt yrkesval, pyssling D att följa ditt hjärta och ta risker.

De flesta av dessa råd är välmenande, en del kan vara goda, många kan du lyssna artigt till och sedan glömma. Du kommer att märka att rådgivaren ofta talar lika mycket till sig själv som till dig, att hen rentav projicerar sina egna förhoppningar och oförverkligade drömmar på din än så länge snövita studentmössa.

I värsta fall kan den nostalgi äldre känner över åren som gått, livet som levts och möjligheterna som smultit bort, ta formen av förmaningar som fängslar snarare än frigör dig. Det ska du inte gå med på, inte ens av artighet.

Så här ett råd till alla rådgivare: dröm inte andras drömmar, omöjliggör inte andras möjligheter, goda råd är inte alltid dyra gåvor, ibland är reda pengar bättre.

Bästa student, jag ska försöka lägga band på mina goda råd men låt mig ändå drista mig att uttrycka en enkel förhoppning, eller en önskan om du så vill.

Jag önskar att den känsla av tillit, hopp och förväntan som brukar framträda i dimissionstider ska infinna sig också i år, likt en mild men omisskännlig arom i försommarluften. Jag önskar att du håller fast vid den känslan ett tag, att du tar en liten stund för dig själv och låter dig uppfyllas av den, att du vågar känna att ditt liv kan bli gott och meningsfullt och rikt också om du drabbas av motgångar och om en del av de planer du gjort för framtiden inte blir verklighet.

Ja, de facto önskar jag av hela mitt hjärta att alla dina planer inte förverkligas, utan att ditt liv också ska följa oväntade spår, att du ska hitta skatter du aldrig sökt och göra upptäckter du alltid trott att tillkom någon annan. Och jag hoppas att du förmår bejaka denna livets skälvande osäkerhet, slumpens spel och gåtornas sjungande gåtfullhet – allt det som ger livet skönhet.

Att vara ung är att vara ny i världen, men det innebär också att världen är ny i den som är ung. När vi som är något äldre ibland förfaller i nostalgi och delar ut mer eller mindre obetänksamma råd handlar det sällan om att längta efter ungdomens släta kinder, starka muskler och förmåga att festa hela natten utan att få krabbis. Däremot kan det tänkas att den som åldras får allt svårare att uppleva världen som ny, och att denna tilltagande oförmåga kan vara en Genuint Stor Förlust i en människas liv. Måhända är nostalgikerns ursäkt att han på något plan förstår att det är studenten som borde vara hans föredöme och rådgivare, och inte tvärtom.

Bästa student, jag önskar att du aldrig resignerar och att du någotsånär lyckas hålla nostalgin stången; att du tillåter världen att vara ny i dig och att du ser dess skönhet. Jag vill inte idealisera dig mer än jag redan gjort, och jag hoppas att du får fira ordentligt. Det är du värd.

Om jag måste ge ett råd, ger jag det mer till dina rådgivare och allra mest till mig själv. Lev dagen som om den var din första.

”Goda råd är inte alltid dyra gåvor, ibland är reda pengar bättre.”