Sund: ”Vi vet hur vi vinner jämna matcher”
Finland har imponerat stort i ishockey-VM hittills. Inför semifinalen mot Tyskland säger ändå Tony Sund att lejonen kan bättre än det vi sett och att laget inte spelat bra i hela 60 minuter i en enda match i turneringen.
Finland är det enda laget som tagit poäng i samtliga matcher i ishockey-VM i Riga. Finland har också besegrat samtliga lag som är kvar i turneringen.
Nyckeln till Finlands framgångar i VM hittills stavas en välorganiserad och kollektiv defensiv och ett starkt målvaktsspel. Därför är det inte så överraskande att lagets finlandssvenska backklippa Tony Sund inte vill ändra på allt för mycket i lagets spel inför lördagens semifinal mot Tyskland.
– Vi ska nog fortsätta på samma sätt som vi spelat hittills med ett starkt försvar som utgångspunkt, säger han.
Sund har varit en av lagets bättre spelare i VM. I defensiven är han en del av Jukka Jalonens välfungerande maskineri och framåt har han bidragit med sitt offensiva kunnande. Sund är poängbäst bland de finländska backarna med 2+2 och ligger femma i lagets interna poängliga.
– Men det är klart att det finns en del saker att förbättra i vårt spel trots att vi spelat bra hittills i VM, säger han.
– Vi måste bli mer skärpta i spelet med puck och vara lite mer distinkta då vi får målchanser. Vi måste helt enkelt förbättra effektiviteten.
Sund säger att en viktig sak är att lejonen haft en stigande trend i turneringen och bättrat på sitt spel för varje match.
– Det är viktigt att spelet utvecklas under hela turneringen. Samtidigt som jag tycker vi lyckats rätt bra så har vi inte fått till det i hela 60 minuter i en enda match. Men å andra sidan brukar det vara så. Sällan spelar ett lag riktigt bra från början till slut, funderar han.
Det har lejonen inte behövt hittills. En av orsakerna är att laget oftast varit som bäst då matcherna ska avgöras. Av Finlands åtta matcher i Riga har inte mindre än sex avgjorts med uddamålet. I fem av matcherna har lejonen avgått med segern medan enda plumpen kom i matchen mot Kazakstan då Finland förlorade efter straffar.
Men också i den matchen hade lejonen ett enormt övertag och vann skotten med hela 51–20.
– Vi har visat att vi kan vinna jämna matcher i den här turneringen. Det är ett tecken på att vi har bra moral och att vi tror på det vi gör, säger Sund.
– Vi fortsätter att tro på oss själva och det egna spelet oberoende av vad som står på tavlan. Vi ger oss aldrig och det tillsammans med vårt starka försvarsspel är nyckeln till att vi vinner de jämna matcherna.
Att lördagens semifinal mot Tyskland skulle följa något annat mönster är inte speciellt sannolikhet. Det kommer inte att bli någon målfest och segermarginalen kommer knappast att vara större än ett mål. Tyskland har, efter sin målrika start på turneringen, också tajtat till sitt spel och de två senaste matcherna har slutat med uddamålssegrar.
– Vi mötte ju dem i gruppspelet och det var en otroligt jämna match. Men det betyder också att vi vet hur de spelar och vad vi kan förvänta oss av dem, säger Sund.
– För att vi ska kunna besegra dem krävs det att vi spelar en riktigt bra match och att vi bygger vidare på det spel som gav oss segern i kvartsfinalen mot Tjeckien.
Vi måste bli mer skärpta i spelet med puck och vara lite mer distinkta då vi får målchanser. Vi måste helt enkelt förbättra effektiviteten. Tony Sund
1980
Formatet var ett annat på den här tiden. Endast åtta lag kvalificerade sig för EM vilket gjorde att stornationer som Sovjet och Frankrike inte ens fanns med. Och en seger gav två, inte tre poäng.
Norden var inte representerat. Sverige var inne i början av en liten svacka på landslagsnivå och den danska dynamiten var ännu inte tillräcklig torr. Norrmännen var inte att räkna med på den tiden.
Finland inledde kvalet i utmärkt stil med 3–0 mot Grekland och 2–1 mot Ungern. Anförda av de egensinniga artisterna Atik Ismail och Jyrki Nieminen verkade Finland ha något stort på gång.
Sen blev det 1–8 nere i Aten och 1–3 i Debrecen och även om Finland smått mirakulöst fick oavgjort två gånger mot storebror Sovjet räckte det inte.
Belgien gick obesegrat i en kvalgrupp med Österrike, Portugal och
Skottland. I slutspelet inledde Belgien med 1–1 mot England. Anfallstanken Jan Ceulemans gjorde belgarnas mål, i England var det eleganten Ray Wilkins som hittade rätt.
Spanien besegrades med 2–1 efter mål av Eric Gerets och Julien Cools.
0–0 mot Italien i sista gruppspelsmatchen räckte till första plats i gruppen före just Italien. Båda stod på fyra poäng, hade +1 i målskillnad men Belgien hade gjort tre mål mot ett för Italien och det fällde avgörandet. Final för Belgien, bronsmatch för Italien där Tjeckoslovakien vann efter straffar.
I finalen stötte Belgien på giganten Västtyskland med den store Hort Hrubesch på topp. Den belgiska målvakten Jean-Marie Pfaff stod för två tavlor, den andra i slutminuterna då han felbedömde en hörna totalt, HSV-stjärnan Hrubesch mötte med pannan och Belgien förlorade.
2000
Belgien var värdnation tillsammans med Nederländerna men hade ett tämligen mediokert lag på benen.
Wilmots, Goor och Emile Mpenza var de största stjärnorna och det började lovande då värdnationen slog Sverige med 2–1 efter en match som kunde ha slutat lite hur som helst.
Mot ett stjärnspäckat och disciplinerat Italien var Belgiens chanslöst. 2–0 till Italien efter mål av Totti och Fiore.
Oavgjort mot Turkiet hade räckt för avancemang men turkarna hade en viss Hakan Sükür på topp. 2–0 till turkarna och adjö Belgien.
2016
Belgien hade ett kanonlag på benen i Frankrike och gick planenligt vidare från gruppen trots en premiärförlust mot Italien. 3–0 mot Irland och 1–0 mot Sverige räckte mer än väl och i åttondelen hade laget mer eller mindre maximal tur då man fick Ungern mot sig. Det blev 4–0 men matchen stod och vägde fram till den 78:e minuten då Michy Batshuayi gjorde 2–0.
Radja Nainggolan gjorde 1–0 i kvarten mot Wales efter 13 minuter spel och de flesta trodde nog att det skulle bli Belgien i semifinal.
Men efter Ashley Williams 1–1 var det som att walesarna växte någon decimeter medan belgarna blev ängsliga. Robson-Kanu gjorde 2–1 och Vokes 3–1 och så var Belgiens saga all. Igen.
1986
Att bronset var en besvikelse är att ta i för Belgien var något av en svart häst i turneringen.
Och det här kunde ha slutat med hemresa direkt. 1–2 i premiären mot värdnationen Mexiko följdes upp av 2–1 mot Irak och 2–2 mot Paraguay. Tre poäng och 5–5 i målskillnad räckte för att avancera som en av de bästa grupptreorna.
Det här var en utmärkt belgisk upplaga med Pfaff, Gerets, Van Der Elst, Vercauteren, Ceulemans och sist men inte minst, spelgeniet Scifo.
Sovjet var en av favoriterna i turneringen och hade ett fantastiskt lag på benen. I åttondelen var jätten från öst favorit och ledde med både 1–0 och 2–1 genom skyttekungen Igor Belanov. Scifo och Ceulemans såg till att blev förlängning och där var plötsligt Belgien det bättre laget. Belanov gjorde ännu ett mål men Belgien vann 4–3 i en av turneringens bästa matcher.
I kvarten mot Spanien såg Belgien ut att vara på väg mot avancemang då Jan Ceulemans gjorde 1–0 i första halvlek, en ledning som stod sig till slutminuterna. Señor ville annorlunda och tvingade fram en förlängning som förblev mållös.
I straffsparkstävlingen var belgarna felfria och då Pfaff knep en svag straff av Valenciaspelaren Eloy var saken klar.
I semifinalen ställdes laget mot Argentina eller rättare bestämt Diego Armando Maradona. De som är gamla nog att minnas denna turnering minns att det inte fanns något mänskligt väsen som kunde stoppa den fenomenale Maradona denna sommar. Två vackra mål och Belgien förpassades till bronsmat