För möbelvårdaren är varje stol unik
Eva Jägerholm-Brunberg kör utan tvekan in kniven i fåtöljen. På några sekunder har hon splittrat sömmar, rivit upp tyget och blottat stolens inälvor. För en möbeltapetserare bjuder varje stol på både väntade och överraskande upptäckter.
Eva Jägerholm-Brunberg jobbar i sin ateljé i Andersböle i Borgå. I en gammal och vackert renoverad uthusbyggnad har hon inrett en rymlig och ljus verkstad där hon hanterar möbler av olika storlekar, typer, åldrar och epoker. Hon är möbeltapetserare och jobbar vid sidan om på sin mästarexamen, vilket är den högsta utbildning man kan gå inom yrket. Inom hennes skrå kan man välja två inriktningar – traditionell eller modern möbeltapetsering. Skillnaden handlar om materialval och arbetsmetoder. Inom hennes inriktning jobbar man med naturmaterial som tagel, träull, sjögräs, vadd och fjädrar.
Som ensamföretagare kan Jägerholm-Brunberg inte vara kräsen. Hon fixar upp kundens Ikeamöbel lika väl som en 150-årig soffa. Hon stoppar stolsäten med skumgummi om det behövs, men får hon välja själv så hanterar hon äldre möbler med traditionella tekniker och material.
– Det är de där äldre möblerna och materialen jag brinner för, säger hon.
Gör det mesta själv
Inom ett rätt så litet och nischat yrke är det viktigt att kunna göra så mycket som möjligt själv. Så Jägerholm-Brunberg gör också en del reparationsarbeten på själva möbeln, hon rengör trä, betsar, lackerar och målar. Ska man få ekonomi inom det här yrket så krävs det mångsidighet och förmågan att våga göra saker man inte blivit utbildad för.
Hennes väg in i det här yrket var aldrig spikrak. I bakfickan har hon en utbildning inom konsthistoria och jobb inom museivärlden och på bibliotek.
Då var möbeltapetserandet en hobby. Men hon fick mer och mer jobb och valde att utbilda sig inom yrket och starta eget.
Efter flera år i yrket säger hon att lönsamheten fortfarande är en kamp. Ibland tjänar hon mera,
ibland mycket mindre. Eftersom arbetsmängden är svår att förutspå och hon vill hålla kostnaderna för kunderna på en skälig nivå så är det nästan omöjligt att debitera för allt arbete hon utför. Därför blir vissa möbler mer tidskrävande vilket både förlänger den kötid kunden måste räkna med och försämrar hennes chanser att tjäna sitt levebröd.
Många arbetsmoment
Möbeltapetserandet är ett yrke som inkluderar många olika arbetsmoment. Trädelar ska repareras eller stabiliseras, tyg ska sprättas, ersättas med nytt och sys tillbaka på plats, stoppning ska bytas ut, fjädrar ska bytas ut. Inget får spännas för löst eller för lätt. En stols stomme måste hållas i viss spänning men får inte heller utsättas för ett sådant tryck via fjädrar eller tyg att den går sönder. Varje möbel är unik och även om den kan vara sirlig och elegant på utsidan så kan den vara grovt tillyxad och full av brister på insidan. Ibland är stommen så sönder att möbeln inte kan renoveras, eller så kräver den åtgärder som Jägerholm-Brunberg inte kan ta sig an.
I hennes jobb är den klassiska utbildningen och god materialkännedom de största resurserna. Vilket tyg passar vilken möbel eller vilken miljö? Ska hon använda spiralfjädrar eller sicksackfjädrar? Vilken stoppning ska hon använda? Hon har hjälp av sin klassiska utbildning eftersom historiska stilar är viktiga att kunna identifiera och återskapa.
Är det en modern möbel så är det sannolikt skumgummi som fyller ut sitsen. Det finns en uppsjö av olika typer av skumgummi för olika behov och omständigheter.
Båtdynor som hon också tillverkar innehåller av naturliga skäl inget annat än skumgummi, oftast av det styvare slaget.
Är det en gammal möbel så är det naturliga material som gäller. Då är det de olika materialens egenskaper som styr allt. Sjögräs är bra för att fylla ut en stoppning. Kanter på sitsar fyller hon med träull eftersom det packar sig väl och hårt. Kokos eller hästtagel används närmast tyget för att ge en mjuk och behaglig känsla.
Möbeltapetserandet är ett gammalt yrke men ändå är det inte så mycket som förändrats. Visst är nya möbler tillverkade på ett ibland helt annat sätt än äldre möbler men när det gäller själva tapetserandet så är det närmast materialet i stoppningen som förändrats mest.
Skumgummi har ersatt olika naturmaterial. Det är ett material som kanske är lättare att jobba med men som samtidigt har mycket sämre hållbarhet än de traditionella materialen.
Hårt för händerna
När Eva Jägerholm-Brunberg förnyar innanmätet på en äldre möbel så kan hon ta till olika typer av fjädrar. Det finns moderna sicksackfjädrar som inte behöver bindas upp men som sätter hård press på själva stommen. De fjädrar annorlunda än klassiska spiralfjädrar av olika storlek, styvhet och höjd. Olika spiralfjädrar används på olika delar av en möbel. Ryggstödet har andra fjädrar än sitsen, men ingenstans får känslan vara för mjuk eller för hård.
Först bygger hon upp spiralfjäderytan genom att binda ihop dem med varandra. Därefter börjar hon stoppa stolen och känner av hur den fjädrar. När hon är nöjd är det dags för att dra på tyget och börja sy.
Till sömnadsdelen hör ibland att sy in dekorativa knappar i ryggstöd eller sitsar, ibland ska tyget veckas på flera ställen för att passa in i en kurva eller hörnet av en möbel.
När man följer Jägerholm-Brunberg i hennes arbete ser allt ganska sävligt och enkelt ut. Men skenet bedrar. Materialet är ofta strävt och det mesta hon hanterar ska spännas hårt.
– Händerna får en hel del stryk. Materialet är grovt. Ryggen och armarna lider också. Det är svårt att jobba ergonomiskt eftersom möblerna väger och det blir svårt att flytta på dem hela tiden, säger hon.
I sitt arbete har Jägerholm-Brunberg en hel del olika verktyg. Till utrustningen hör symaskiner, dammsugare, häftpistol, specialiserade spännverktyg för sadelgjordar, en maskin för tryckknappar, hammare, sax, nitborttagare, tänger, sprättknivar och måttband.
Yrkesstolthet
Jägerholm-Brunberg beskriver sitt arbete som aningen tudelat. Det är dels det jobb hon tycker om att göra. Friheten att vara sin egen chef och använda sin tid som hon vill är det bästa liksom möjligheten att ständigt utvecklas. Men i den andra vågskålen stressas hon av att aldrig vara helt säker på hur snabbt hon kan göra en möbel klar och av att kön av kunder hela tiden är lång samtidigt som det inte är en garanti för att hon tjänar tillräckligt.
Ändå är det en person med stor yrkesstolthet som talar. Hon vill lära sig mera, hon studerar sitt skrå och vill lära sig fler stoppningstekniker. Bakom en ganska ödmjuk fasad och den där lilla oron för levebrödet skymtar hela tiden en passion för hantverket och lärandets lust.
❞ Händerna får en hel del stryk. Materialet är grovt. Ryggen och armarna lider också. Det är svårt att jobba ergonomiskt eftersom möblerna väger..