Lundell ställs mot pappas kompisar
För Anton Lundell blir karriärens första VM-semifinal på seniornivå en speciell match. Men i lördagens match ska han glömma att det är pappa Jans vänner som står bakom bänken i motståndarlaget.
För Anton Lundell blir semifinalen i ishockey-VM en speciell match. I motståndarnas bytesbås står Ville Peltonen och Toni Söderholm som var Lundells idoler och pappa Jans lagkompisar under Antons uppväxt.
För inte alltför många år sedan sprang Anton Lundell omkring i HIFK:s omklädningsrum i Ishallen och fick göra snabba manövrar för att inte vara i vägen för eller kollidera med IFK-spelarna.
Den då unga Anton var i omklädningsrummet för att ta del av pappa Jans vardag som målvakt i klubben som han själv senare skulle ha en ledande roll i.
Då Lundell tassade, hoppade och sprang omkring i Ishallen och i omklädningsrummet var det bland annat klubbikoner som Ville Peltonen och Toni Söderholm som han såg upp till, försökte undvika att vara i vägen för och som han i hemlighet drömde om att kunna spela som.
Peltonen var lagkapten då IFK vann sitt senaste mästerskap 2011 medan Söderholm fungerade som assisterande kapten guldsäsongen för att ta över C på bröstet efter att Peltonen avslutade sin karriär våren 2014. För Söderholm blev det en säsong som kapten innan han valde att avsluta sin karriär i EHC München i Tyskland.
Flytten till Tyskland blev något av en lyckträff för Söderholm. Det var där han blev tränare. Först fick han rollen som utvecklingstränare och assisterande tränare i den nästhögsta ligan.
Ett par år senare hade han något överraskande fått ansvaret som tränare för det tyska landslaget.
I VM i år har han återförenats med Peltonen som agerar assisterande tränare. Och på lördag ställs den finländska duons lag, som chockat en hel hockeyvärld genom att ta sig till medaljmatcherna i VM, mot Finland och just den lilla killen som sprang kring deras ben i Ishallen för inte alltför många år sedan.
Anton Lundell har vuxit till sig rejält och är Finlands kanske viktigaste anfallare i VM. Han är poängetta bland lejonen men Lundells spel är så mycket mera än poäng. Han är lugn med pucken, har en fantastisk blick för spelet och ett skott som håller oerhörd klass. Lägg till en stark skridskoåkning och en enorm arbetsmoral och det är lätt att förstå varför Lundell valdes i första omgången av NHL-draften och förutspås en fantastisk framtid.
Men då den 19-åriga Lundell talar om att möta Tyskland med de två ex-IFK:arna är det med både respekt och allvar i rösten han säger:
– Jag har ju följt dem och deras karriärer sedan jag var liten pojke och jag känner dem via pappa. De har så otroligt fina karriärer bakom sig och att få möta dem känns bra, säger Lundell.
– Vi vet ju vad som väntar oss. Vi mötte dem en gång redan här i VM och de är ett oerhört tufft lag.
I gruppspelsmatchen blev det en 2–1-seger för Finland efter att Lundell gjort lejonens första och spelat fram till det andra målet. Så han vet hur han ska imponera på och ge gråa hår åt sin pappas vänner bakom den tyska bytesbänken.
– Jag respekterar dem så otroligt mycket. Men jag vill vinna och då måste jag glömma att de är stora legendarer och bara koncentrera mig på det egna spelet och att ta oss till final, säger Lundell.
Efter VM lär Anton Lundell lämna IFK för spel i Florida Panthers i NHL medan Peltonen blir ny tränare för just IFK där Jan Lundell fungerar som målvaktstränare.
1995, 2011, 2019 ... och 2021.
Finland har vunnit tre VM-guld i ishockey. På söndag har laget inte bara chansen att vinna ett fjärde, det är rätt sannolikt att lejonen får avsluta en minst sagt märklig säsong med att försvara sitt VM-guld och fortsätta titulera sig regerande världsmästare för ett tredje år i följd. Då Finland vann sitt första guld 1995 var laget stjärnspäckat, hade en fantastisk sammanhållning och såg ut att stortrivas i rollen som favoriter. Saku Koivu, Ville Peltonen och Jere Lehtinen ledde en fantastisk offensiv medan Timo Jutila styrde en kompakt defensiv framför Jarmo Myllys mål.
Då Finland besegrade Sverige i finalen i Globen var det ingen överraskning. Det kändes som den mest naturliga saken.
Samma sak kan inte sägas om Jukka Jalonens första guld 2011 och definitivt inte om överraskningsguldet 2019. Efter det sistnämnda har undertecknad fortfarande en besk papperssmak i munnen efter att bokstavligen ha tvingats äta upp mina ord då jag kallat laget för "alla tiders sämsta VM-lag" och förutspått av "VM kan sluta i fiasko".
Inför den avgörande helgen i Riga påminner lejonens situation både om 1995 och 2019.
På samma sätt som 2019 saknar det här laget storstjärnor. Lejontruppen består främst av rätt anonyma spelare för den stora publiken och det är kollektivet och en fulländad taktik som följs till punkt och pricka som är grunden till det här lagets framgång.
Jukka Jalonen har lyckats forma en taktik som passar det här laget perfekt.
Det är ingen tillfällighet att Finland spelat målsnåla matcher i VM. Den kompakta och kollektiva defensiven och ett starkt målvaktsspel är grunden till lejonens spel och det är ett kalkylerat val Jalonen gjort. Då laget, precis som för två år sedan, saknar offensiv spets är det lättast att utgå från defensiven. I det arbetet jobbar hela femman som kollektiv och så litar alla på att det starka försvarsarbetet i kombination med målvaktsspel i världsklass ska ge Finland en chans att vinna också om man själv inte skapar alltför många chanser.
Kvartsfinalen mot Tjeckien visade vad lejonens styrkor är i den här turneringen. De tjeckiska vassa målchanserna lyste med sin frånvaro medan ett mål framåt räckte för seger.
Finland såg ut att vara på väg mot en semifinal mot Ryssland. Men då Kanada, som hade problem att ens ta sig till slutspel, överraskade guldfavoriten får lejonen i stället möta Tyskland. Att få möta Tyskland i semifinal är något av en lyckospark för det finländska laget.
Sedan väntar antingen Kanada eller USA i final. Och tro det eller inte men att möta ett nordamerikanskt lag passar det här finländska laget utmärkt.
Nordamerikanerna kommer att få hålla pucken och tro att de har kontroll över matchen medan den finländska väloljade defensiven kommer att styra ut spelet mot sargen och se till att det börjar koka inombords av frustration hos motståndarna.
Sedan stiger någon fram och sätter ett eller två mål och guldet är avgjort. Visst låter det lite för enkelt och för bra för att vara sant? Det behöver det inte alls vara. Precis så här vill Jalonen och hans lejontrupp att det ska se ut.
Det är med andra ord dags att lägga champagnen på kylning, plocka fram festkläderna och förbereda sig för en livlig natt kring och i städernas fontäner.
Precis som 1995, 2011 och 2019.