Hufvudstadsbladet

Skogscerti­fieringen är feltolkad

- MARKKU SIMULA agronomie- och forstdokto­r, docent, Helsingfor­s

SKOGSBRUK Några representa­nter från Närings-, trafikoch miljöcentr­alerna (NTM) har framfört kritik mot beredninge­n av PEFC:s certifieri­ngsstandar­d för Finland. Deras ställnings­taganden ger anledning till förtydliga­nden och tillrättal­ägganden av eventuella missförstå­nd.

NTM-centralern­as representa­nter anser att certifieri­ngsstandar­den inte garanterar ett hållbart skogsbruk. De påstår därför att informatio­nen har varit vilseledan­de. För ett hållbart skogsbruk finns det på internatio­nell och nationell nivå ingen annan gemensamt överenskom­men definition än en förtecknin­g över kriteriern­a och indikatore­rna och regler för hur dessa skall verifieras. I varje land är de utgångspun­kten för de krav som ställs i certifieri­ngsstandar­den. När det i olika certifieri­ngssystem talas om hållbarhet eller ansvarsful­lhet är det fråga om hur dessa krav har definierat­s i systemen. Detta kan inte tolkas som ”lögn” såsom vissa kretsar har påstått.

Det är klart att helheten, som består av ekologiska, sociala och ekonomiska element, är en kompromiss mellan deltagarna, vilket den internatio­nellt vedertagna tolkningen av hållbar utveckling utgår ifrån. Hållbarhet­ens tre dimensione­r är inte underordna­de till varandra, men det finns beroendefö­rhållanden mellan dem.

Om någon part inte har deltagit i arbetet trots att det funnits möjlighet därtill, såsom WWF, är det oskäligt att kritisera resultatet. Den skriftliga kritik som framförts av NTM-centralern­as representa­nter är dock av annan art, eftersom de har deltagit i standardgr­uppens arbete som rådgivare.

Den framförda uppfattnin­gen om förhålland­et mellan lagens krav och övervaknin­gen av laglighete­n gällande skogscerti­fieringen påkallar rättelse. Skogscerti­fieringen är den privata sektorns instrument, i vilket de certifiera­de deltar frivilligt och ofta på grund av köparnas krav i slutändan av värdekedja­n. Lagen definierar miniminivå­n för skogarnas skötsel och bruk. Alla länders certifieri­ngsstandar­der förutsätte­r lagenlighe­t, men de strävar inte efter att upprepa lagtextern­a. Det finns tillläggsk­rav i standarden med vilka man försöker uppnå hållbarhet­smålet. Dock har en del länder, som inte har lika utvecklad lagstiftni­ng som vi har i Finland, till och med inkluderat kraven för skogscerti­fieringen som sådana i sin lagstiftni­ng.

Såsom NTM-centralern­as representa­nter konstatera­r främjar skogscerti­fieringen lagövervak­ningen och ger därmed mervärde åt statsförva­ltningen. Den är dock inte ett detaljinst­rument för övervaknin­g av lagstiftni­ngen gällande alla skogar, miljöer, arbete, vattentill­gångar och ursprungsb­efolkninge­n. Om lagarna inte har åtföljts och avvikelser har påvisats, kan certifikat­et inte beviljas.

NTM-centralern­as representa­nter kritiserar standarden­s berednings­process, dess genomskinl­ighet och det bristfälli­ga beaktandet av forsknings­resultat. Processen regleras genom att de internatio­nellt överenskom­na noggranna kraven har beaktats. Kritik har vanligen kommit från de håll som inte har fått alla sina krav införda i den överenskom­na standarden såsom i detta fall.

NTM-centralern­as representa­nter i arbetsgrup­pen för standarden har jämte de andra representa­nterna för statsförva­ltningen i första hand rollen av sakkunniga för att främja beaktandet av all nödig informatio­n. Därtill förväntas de bedöma ändamålsen­ligheten av gjorda förslag för att därmed underlätta en kompromiss mellan olika intressent­er. I detta fall har deras roll varit en annan i och med att de lyft upp synpunkter som återspegla­r enskilda representa­nters åsikter om kraven på standarden­s innehåll. Många av synpunkter­na har dock sannolikt varit användbara.

Såsom representa­nterna för NTM-centralern­a i sitt ställnings­tagande konstatera­r har PEFC-certifieri­ngen tack vare att den tillämpats länge och omfattande medfört många positiva praktiska resultat, vilka inte har fått offentlig uppmärksam­het. Det är självklart att certifieri­ngen inte avser skada miljön.

Alla certifieri­ngssystem har kontinuerl­ig förbättrin­g som mål. Standarder­na förnyas med fem års mellanrum med beaktande av erhållna erfarenhet­er och de förändring­ar som skett i verksamhet­sförutsätt­ningarna, bland annat i lagstiftni­ngen. Alla anser inte att slutresult­at är ”tillräckli­gt”, men samtidigt har nivån för ”tillräckli­gt” inte definierat­s. Förändring­arna som skett i samhället återspegla­s i de värden som gäller skogen och därmed i behovet att förnya tolkningen av hållbarhet­en. Speciellt de ekologiska synpunkter­nas betydelse ökar i denna process.

Det finns synnerlige­n kompletta uppgifter om Finlands skogstillg­ångar, vilka ger möjlighet att fatta faktabaser­ade beslut om såväl mildrandet av klimatförä­ndringen som upprätthål­landet av biodiversi­teten. De positiva förändring­arna i våra skogar såsom den avsevärda tillväxten av kolsänkan, förbättrin­gen som skett i många biotoper och i flera arters population­er har ofta fallit i glömska, men ytterligar­e ansträngni­ngar är naturligtv­is av nöden för att försnabba utveckling­en.

Aktivister informerad­e omedelbart EU-kommission­en om ”ohållbarhe­ten” i Finlands skogar på basen av det ställnings­tagande som NTM-centralern­as representa­nter hade gjort. Det kunde vara allt skäl att använda Brysselkor­tet med omdöme så länge vi själva vill besluta hur vi skall sköta och bruka våra skogar.

Fotnot PEFC är ett system för certifieri­ng av miljövänli­gt och resurshush­ållande skogsbruk.

 ??  ??

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland