”Klobben är vårsommaroas”
”Det var oerhört farliga saker vi gjorde.” När Carola Ekrem berättar om sin barndoms sommarlov vrider sig Selma och Tyra Frantz. ”Ja, tänk er att skriva på Whatsapp – nu ror jag ut till en kobbe utan mobil, kommer kanske hem till middagen”, säger deras mamma, Eva Frantz.
Om du fick i uppgift att välja ett ställe som har en personlig betydelse för dig och som du förknippar med sommaren – vilket skulle det vara?
För journalisten och författaren Eva Frantz är valet självklart. "Familjens sommaroas", Klobbens badstrand i Esbo.
– När jag nämnde det för mamma kom vi båda att tänka på Klobben. Flickornas skola ligger i närheten, och vi är ofta här och simmar. Dessutom bor mamma och pappa på promenadavstånd, säger Eva med en nickning mot sin mamma, pensionerade arkivarien och traditionsforskaren, Carola Ekrem.
– Vi kommer gärna hit till uteserveringen och tar ett glas vin om kvällarna. Det här är som vår sommarstuga, säger Carola och skrattar.
Hon och maken Leif Ekrem flyttade in i området för bara några år sedan. Det dröjde inte länge förrän de upptäckte den oväntade lyxen bara ett stenkast från deras hem.
– Ingen av oss har en sommarstuga eller något liknande, säger Eva.
Det är, som hon påpekar, lite mysigare att bada vid Klobben än i Gamlas där hon växte upp.
– Inget ont om Rutiån, men här är vattnet lite simdugligare.
De är inte ensamma i sin oas. Ibland hörs en duns och ett stön. Det är en munskyddsprydd man som pumpar järn på utegymmet. En lätt havsbris trycker segelbåtarna inåt viken, och längre borta på viken lyfter ett pontonflygplan.
Fyra små pojkar plaskar i vattenbrynet, övervakade av en vuxen som iklädd solhatt distansjobbar i skuggan av alarna.
Man kunde tro att det är Selma Frantz uppdrag att hålla koll på pojkarna. Men hon har inte kavlat upp byxbenen för att kunna hoppa i, utan för att få syn på de bästa stenarna.
Sticker händerna i sanden. Föser undan. Plockar upp en, tittar, begrundar. Slänger tillbaka. Sneglar på pojkarna. Och så om igen.
En kvart senare hänger Selmas vänstra bröstficka på flanellskjortan. Hon tömmer den och formar en hög på bordet. Hon för alla stenar utom en åt sidan – den vitrandiga är en bergkristall, ser hon med en stensamlares tränade öga.
Struktur gör livet lättare
Luften är varm också i skuggan. Det råder inget tvivel om att sommarlovet står för dörren.
Alla varvar ned på sitt sätt. Selma äter sin andra glass för dagen, storasyster Tyra njuter av att inte ha läxor, och Eva har nyligen känt doften av sin barndoms solkräm.
– Det är den bästa doften. Jag förknippar den med att åka till Grekland, att ha packat hela våren, att räkna ned. Också doften av bergochdalbana på Borgbacken är en sådan. Det är intressant hur många minnen som kommer tillbaka.
Minnen kan skänka tröst när man inser att den här sommaren, liksom förra, inte kommer vara sig lik.
Tidigare har sommarlovet varit en av få tidpunkter under året då familjen tillbringat så gott som all vaken tid tillsammans.
Nu har det varit så i mer än ett år och Eva Frantz, som till vardags gör Relationspodden, tror att familjer måste förhålla sig till att väggarna kryper närmare.
– Försök att markera att det här ändå är semester. Gör sådant som vanligtvis inte blir av.
– Planera på förhand och kom i väg. Annars blir det lätt så att någon är pigg på morgonen och vill spela minigolf, medan de andra är trötta och inte har lust. Då blir också den som föreslår det lite sur. Och så frågar de andra någon timme senare: "Skulle vi spela minigolf?". Bestäm er: det blir bra väder i morgon – ja, då gör vi det här.
Evigt sommarlov
Carola Ekrem skriver under sin dotters tips. Struktur är viktigt speciellt när man är ledig.
– Jag har nu ett evigt sommarlov. Därför är det viktigt att göra upp planer, annars sitter man bara där på balkongen, vilket en pensionär lätt gör.
Ett bubblande skratt går genom kvartetten.
– Att köpa färskt bröd i bageriet kan vara dagens grej. Det behöver inte vara en stor sak, bara man kommer i gång och gör något, säger Carola.
En plan är lättare att förhålla sig till än nycker. Selma och Tyra brukar snällt haka på andras idéer, i synnerhet om de varslats på förhand.
För att underlätta planeringen har Eva samlat sommaridéer på en checklista, som gömmer sig någonstans i pappershögen på matsalsbordet. ”Grädda våfflor och röj i skåpen”, står det bland annat.
Men precis allt som Selma och Tyra har lust med kan familjen knappast beta av. Det beror dels på pandemin, dels på lillebror Oskar som är två och ett halvt år.
Oskar behöver uppassning och tar ofta en lur mitt på dagen, trots att han på sistone fått för sig att vägra tupplurar.
– Han spankulerar ut från sovrummet och säger "hej, hej" när han borde sova, säger Eva.
Just nu är han extra ivrig på en lek som Tyra, med viss tristess i rösten, återger.
– Han tycker om att springa till sovrummet och gömma sig under sängen. Man ska följa med och leta efter honom.
Då gör han det där luriga fnittret. Selma härmar: hi-hi, he-he.
När Tyra varit som mest less på leken har hon önskat att Oskar skulle fastna under sängen och bli rädd för leken.
– Det vore så skönt. En gång gjorde han det men nästa dag var det dags igen.
Medan Selma tycker att Oskars existens begränsar familjens förehavanden påminner Eva om fördelarna.
– Han är rolig. Man får skratta gott varje dag med honom.
– Och det blir okej för oss fyra som är stora att göra barnsliga sommarsaker. Det är mysigt att åka snålskjuts på honom. Man har en anled
ning att åka till Högholmen och titta på björnarna igen.
Förr i världen
Men hur var sommarlovet förr, när Carola var i Selmas ålder?
– Det var långt, hela tre månader. En evighet. Jag vet inte när det började naggas i kanterna.
Selmas blick skiftar från förbryllad till avundsjuk.
– Vi hade ingen egen stuga, men det fanns en uppsjö av stugor som hyrdes ut. Tidningarna var fulla av annonser. Det var en grej varje vår, att mamma kollade igenom dem och funderade vilka vi kunde ha råd med.
Familjen gick också till Akademiska Bokhandeln. Där fick var och en plocka åt sig den bokhög som skulle ta dem igenom sommaren – en tradition som Carolas mamma satte i rullning, och som lever kvar i släkten än i dag.
Att Carola Ekrems familj inte ägde en stuga föranledde ofta sneda blickar från klasskompisar. "Men vadå, var är er sommarstuga?"
Familjen landade ofta på en hyrstuga i Sibbo eller på Emsalö utanför Borgå. Det som numera är Airbnb kunde för sextio år sedan vara ett skjul, en stuga på tomten eller ägarnas bostadshus som stod tomt när ortsborna åkte ut till sin egen stuga.
– Där skapade vi en alternativ verklighet, en stark kontrast mot hur det var där hemma. Man hoppade in i en annan värld med främmande ortsbor och deras ungar. 1960-talet var lekandets gyllene tid. Vi barn höll på i stora skaror.
Tv eller telefon var det inte tal om på sommarstället. Carola var ute på vift, barfota, i tre månader.
– Jag fick vänner jag minns till denna dag. Klasse på Emsalö, och de andra. Vi var alla Boviksungar den sommaren.
– Med stor glädje förstås! ropar Carola med ett skratt som hon sedan hejdar.
– För det mesta var det trevligt. Men nog var vi odrägliga. Jag minns att det var oerhört farliga saker vi gjorde. Vi rodde ut många kilometer på sjön utan flytväst. Vi cyklade kors och tvärs utan att veta var vi var. Ingen hade riktigt koll på oss. – Man blev förvildad. Då fanns ingen Whatsappgrupp för familjen. Inte heller karttjänster som på några sekunder visade var i världen du befann dig och hur du tog dig hem.
Tanken på att ro ut till en fjärran kobbe utan flytväst och mobil har inte slagit Selma eller Tyra.
– Men det låter väldigt trevligt, säger Selma.
– Jag kunde tänka mig att göra det. Men det skulle snarare handla om att jag glömde flytvästen än att jag bara inte tog på mig den, säger Tyra.
Att dagens barn vore mindre påhittiga tror inte Eva Frantz. Däremot tar de sin inspiration från mobilen, medan källan tidigare var föräldrarna.
Lämna vimlet för en stund
Än i dag står Emsalö nära Carolas hjärta. Hon har letat efter Klasse på Facebook och åker ett varv runt ön varje sommar.
– På något mystiskt sätt har det blivit som en hembygd för mig.
I hennes barndom var suget efter sommarstugor stort. Tanken var att man skulle ut på landet. Sommarloven fylldes inte med läger eller kurser, utan allting byggde på att hemmamamman kunde ta hand om barnen.
Önskan att varva stadsliv med sand mellan tårna har knappast försvunnit, även om båda föräldrarna nu i regel jobbar.
– Tidigare, när vi bara hade Tyra, bodde vi i Berghäll. Då tänkte jag ibland "åh gud, jag vill se lite natur". Tanken på en sommarstuga var ingen dum idé. Men som vi bor nu i Esbo känns det inte som om vi har det behovet längre, säger Eva.
Och när vi kommer in på var kvartetten helst tillbringar sommaren är svaret unisont.
Hemma.