Dags för glass!
Finns det något bättre än smaken av sommarglass? Tänk, att ett fruset livsmedel bestående endast av socker, äggula, grädde eller mjölk kan vara så gott! Glassen smakar bäst då den köps i den lilla glasskiosken med de många färgglada och glassiga affischerna runtomkring. Ja, det är närapå att man får beslutsångest då man skall välja glassbollen med den godaste smaken och tillbehören därtill bestående av strössel och praliner. Därför väljer jag vanligtvis endast mellan två trygga bollar, nämligen mjukisglassen eller pehmis som den heter på finska eller så den gammaldags vaniljglassen. Än så länge har jag inte blivit besviken. En gång frågade jag glassförsäljaren vilken av de otaliga glasssorterna, drygt trettio stycken, som var populärast i kiosken och fick genast svaret: – Pehmis! – Varför det? undrade jag – Därför att den är så mjuk! Men pehmis finns inte i alla glasskiosker, den behöver en särskild maskin för framställningen och serveras inte som en rund boll men istället som en uppåtgående fackla. Enligt kioskförsäljarna åtföljs pehmis av romrussin och mangomelon bland de smaker som klättrar högst upp på listan bland favoriterna.
Min make kombinerar friskt och glatt nya spännande smaksättningar, helst med kexsmulor på toppen! Han äter alltid glassen ur en bägare medan jag föredrar en hederlig våffelstrut. Glasstruten uppfanns vid sekelskiftet av amerikanen Charles Miches medan glasspinnen, som gjorde glassen enklare att konsumera, uppfanns några decennier senare, år 1923 av landsmannen Harry Bur och åtföljdes av glassmaskinen som uppfanns några år senare. Glassbilen gjorde entré i början av 1960-talet.
En titt i historieböckerna berättar att Alexander den store lär ha varit förtjust i en blandning bestående av fruktsaft, mjölk och honung som därefter kyldes ned i snö. En annan frontfigur då det gäller glass är Katarina av Medici som förde med sig ett stort antal italienska köksmästare då hon år 1533 gifte sig med en fransk prins. Däribland sockerbagaren Coltelli som än idag räknas till den moderna glassens uppfinnare. Köldblandningar framställda med salpeter i vatten gjorde att man från mitten av 1550-talet kunde framställa glassen som en hårdfrusen jämn massa och detta innebar en revolution för glasstillverkningen. Hundra år senare kunde temperaturen sänkas ända ned till minus 15 eller minus 20 grader då man blandade grovt salt med is eller snö.
Namnet glass härstammar naturligtvis från franskans glace. Kärt barn har många namn. Idag förekommer en mängd olika glassorter, bland annat isglass, sorbet, parfait, sojaglass, dondurma (seg turkisk glass), sherbet (persisk glass), gelato (italiensk glass som inte innehåller grädde), mjölkglass och gräddglass.
Mitt första minne av glass är då jag är fem år gammal och äter en nötglass i solen tillsammans med mamma ute på Plaza San Antonio i staden Cádiz i Spanien. Färgen på glassen liknade tjinuski, därför valde jag den. Viva helado de nueces!