Familjen är tidens spegel

– Jag hatar dig, jag tänker flytta hemifrån!

Det är en mening många av oss har sagt i ilska någon gång som liten, och som somliga har fått höra när man varit osams med sitt barn. Tekniskt sett är det dock svårt att flytta från sitt hem, för det stället där man bor är ens hem oberoende av var det är. Men det är sällan just platsen man har i åtanke då man bestämt meddelar att man tänker sticka, utan det brukar vara familjen.

En familj är statistiskt sett människor som bor i samma bostad, med vissa undantag. Den här definitionen skiljer sig från bredare uppfattningar om familjer, men här fokuserar jag på att granska just familjer enligt den statistiska definitionen. Och familjen är en intressant konstruktion som lever. På hundra år har familjestorleken minskat drastiskt, antalet barn per kvinna har sjunkit från 3,7 till 1,5.

Statistikcentralen publicerade just familjestatistik för 2020, och det finns många saker att ta fasta på i denna. Som till exempel att 72 procent av alla finländare utgjorde en del av en familj i fjol. För 30 år sedan var motsvarande siffra 82 procent. Det här innebär att andelen människor som inte tillhör en familj har på 30 år stigit från 18 till 28 procent, en verkligt stor förändring. Allt fler av oss väljer eller råkar i en situation där vi bor ensamma.

Jag har haft två familjer i mitt liv. Först var det mamma, pappa, min storasyster och jag. Efter några år som ensamboende och då statistiskt familjelös parade jag ihop mig och fick så småningom barn, två stycken, så min nuvarande familj påminner mycket om min barndomsfamilj. Ofta tänker man också att det vanligaste av det vanliga i familjeväg är just mamma, pappa och två barn, men så är det inte. Den vanligaste barnfamiljeformen är nu för tiden familjen med två vuxna och ett barn, de utgör 43 procent av alla barnfamiljer. 39 procent har två barn och trebarnsfamiljerna utgör 13 procent av barnfamiljerna.

Då man granskar hur familjerna har utvecklats under de senaste 30 åren blir det klart att de barnlösa parens andel har ökat, andelen ensamstående föräldrar med barn har hållits rätt så oförändrad och antalet familjer med två föräldrar och barn har minskat. Den vanligaste familjeformen i dag är faktiskt ett par utan barn då den för 30 år sedan var ett par med barn. Så förändras tiderna.

Familjernas förändring och nya former fungerar på många sätt som en spegel för vår tid, dock med risk för övertolkning; familjestorleken, hur många generationer som bor tillsammans och föräldrarnas kön är alla bra indikatorer på livets och normernas förändring. Det här är till exempel första gången som två kvinnor med gemensamma barn statistikförs som familjer då den nya moderskapslagen tillåter att ett barn kan ha två mammor.

I ett åldrande samhälle med yrkesaktiva kvinnor är det ganska naturligt att parens mängd är större än barnfamiljernas och det är likaså ganska förståeligt att det vanligaste barnantalet nu för tiden är ett och inte två. Den värld vi lever i förändras och familjernas antal och form återspeglar vår tid väl.

”Ofta tänker man att det vanligaste av det vanliga i familjeväg är just mamma, pappa och två barn, men så är det inte.”

HEIDI SCHAUMAN är Swedbanks chefsekonom i Finland.