Lokaltidning i Helsingfors undrar över språkkrav för kolonistuga
Kolonistugor är hett eftertraktade just nu. Men får man kräva att en köpare talar svenska?
Språket i en annons för en kolonistuga i Brunakärr har väckt intresse hos den finskspråkiga lokaltidningen Helsingin Uutiset. I annonsen, som nu är borttagen, står det att Brunakärrs Koloniträdgårdsförenings regler förutsätter svenskkunskaper.
Tidningen frågade Diskrimineringsombudsmannens kontor om regeln att kunna svenska är diskriminerande.
”I annonsen kräver man inte att köparen har något visst modersmål som behövs för att verka i föreningen, utan det handlar om språkkunskaper. Enligt diskrimineringslagen är det en annan sak om man kräver en viss bakgrund än att man kan ett visst språk”, säger överinspektör Jussi Aaltonen till tidningen.
För att kunna köpa en kolonistuga i Brunakärr behöver man först gå med i föreningen. Och en förutsättning för det är att kunna svenska. Däremot krävs inte att köparen har svenska som modersmål.
– Man ska kunna svenska. Det är ganska krångligt det här med koloniträdgård och vad som ingår i en sådan, säger föreningens ordförande Tua Kyrklund.
Hon berättar att all information går ut på svenska och man måste kunna ta till sig den. Bland annat arrendeavtalet och bygganvisningarna är på svenska. För att bli medlem ska man också bo i Helsingfors.
– Vår trädgård är den äldsta och den minsta i Helsingfors. Det gör att området har sin speciella karaktär som vi vill upprätthålla. En koloniträdgård är en social gemenskap och en mycket tätt bebyggd by där grannarna är nära.
I början av året uppdaterade Brunakärr Koloniträdgårdsförening sin värdegrund. I den står det att föreningen är både inkluderande och välkomnande. Även svenskan lyfts fram.
Koloniträdgården är ett öppet och välkomnande svenskt rum, och en port till det svenskspråkiga Finland för medlemmar och besökare.
– Vi har förtydligat språket, vi vill vara ett svenskt rum i Helsingfors.
Under Kyrklunds tid i styrelsen har hon inte varit med om att någon köpare skulle ha backat ur på grund av svenskan.
– Ofta känner de till det här när de träffar oss. Vi brukar möta dem som vill köpa och talar om allt vad det innebär att ha en kolonistuga.
I fjol såldes elva kolonistugor i Brunakärr.
– Det är ett ovanligt stort antal. Det är en boom och ett generationsskifte på gång. Det kommer sig kanske delvis av coronaepidemin.
På området finns 12 lotter som är så stora att stadens byggnadstillsyn på föreningens ansökan gett tillstånd till en delning av dem.
– Stora lotter kräver en massa arbete. De som tycker det är för mycket kan överlåta hälften av lotten till någon annan. Den ska också uppfylla medlemsvillkoren och förstå vad den ger sig in på.
Hittills i år har en större kolonilott kapats i två. Den nya arrendatorn ska bygga en stuga på den. Fler nykomlingar har man inte sett till ännu i år.
Koloniträdgårdsföreningen har inte nåtts av särskilt mycket respons om språket.
– Vi har många medlemmar som inte aktivt valt att komma med i en svenskspråkig förening men hamnat här genom arv eller äktenskap. De som tycker språket är besvärligt håller sig utanför gemenskapen.
Det finns mer av finskspråkiga som tycker det är trevligt att komma in i gemenskapen.
– Det är många som har andra kopplingar till svenskan i Finland eller kanske bott i Sverige och vill upprätthålla sin språkkunskap. Man hör inte ens på alla att de är finskspråkiga.