Jag blev lite mer rød och hvid
Finland står inför den, för några år sedan, ofattbara möjligheten att på onsdag knipa en poäng, gå vidare från gruppen och smyga in i en sensationell åttondelsfinal i EM.
Smaka på det. Åttondelsfinal. I EM. Jag hörde definitivt till realisterna eller cynikerna inför EM. En seger skulle ha känts som jackpot, ett poäng som att du satt pengarna på rätt färg i rouletteborden i en månad.
De flesta framgångsrecept i idrott byggs via defensiven. Finland är inget undantag.
Nu tänker jag inte säga hur det hade gått med den makalöst duktige Eriksen på planen i 90 minuter. Men det som Finland uträttade på 97 minuter, och 90 minuters paus, var snudd på magnifikt. De som kan försvara sig har alltid en chans.
Med det utgångsläget i seglen kan Markku Kanervas mannar springa in på den väldiga stadion i S:t Petersburg på onsdag.
Det finska landslaget har under några års tid haft en närmast ofattbar förmåga att aldrig vara riktigt illa ute. Aldrig varit riktigt trängda. Nu kan landslaget gå in i matchen på onsdag med vetskapen om att en poäng ger dem närmast en mytisk status i republiken. Och blir det en förlust finns ännu en reservpatron mot Belgien.
Är Finlands spel vackert? En totalt oväsentlig fråga. I lagsporter gäller en sak. Spela på dina styrkor. Det Finland gjorde mot Danmark var, defensivt sett, snudd på sensationellt bra. För att bli riktigt bra måste du först och främst fokusera på det du är riktigt bra på. Och just där finns väl Markku Kanervas och detta ljuvliga landslags
”Då jag på måndagen lämnade Danmark bakom mig var det med en känsla av vördnad, tacksamhet och en oerhört stor respekt för alla och envar. Jag blev mer rød och hvid och då ska gudarna veta att jag alltid känt någon sorts koppling med danskarna.”
JONAS VON WENDT
styrka. Gör det du är bra på. Fokusera på det. Och gör det ännu bättre.
Då jag på måndagen lämnade Danmark bakom mig var det med en känsla av vördnad, tacksamhet och en oerhört stor respekt för alla och envar. Jag blev mer rød och hvid och då ska gudarna veta att jag alltid känt någon sorts koppling med danskarna.
Kollegan föreslog att jag skulle gå ut i skogen och plocka bär och svamp när jag kommer hem.
Tror det räcker för mig att krama om mina nära och kära. Kan plocka svamp och bär också, men en kram förslår ganska långt.
P.S. Simon Kjaer. Du är bland det finaste som finns.
En evig hjälte. För mig och miljoner andra.