Oenighet råder då vårdreform framskrider
Största delen av argumenten om vårdreformen är omstridda. Enligt regeringen tyglas till exempel kostnaderna, medan oppositionen anser att kostnaderna ökar.
Riksdagen debatterade vårdreformen på onsdagen efter att social- och hälsovårdsutskottet blev klar med sitt betänkande.
I debatten för och emot vårdreformen finns olika nyanser. Inom oppositionen har Samlingspartiet intagit ståndpunkten att ingen vårdreform behövs över huvud taget, medan Sannfinländarna anser att reformen inte kommer att nå målsättningarna.
Regeringspartierna försvarar sin reform. Men också inom regeringen har exempelvis fördelningen av pengar beskrivits som en kompromiss.
Argument för vårdreformen
Målet med reformen är att garantera jämlik och snabb tillgång till vård i hela landet.
– Vårt nuvarande splittrade system garanterar inte finländarnas rätt till vård på lika villkor, säger Heidi Viljanen (SDP).
En central del av reformen är också att hantera de ökande vårdkostnaderna då befolkningen blir äldre.
– Vårdreformen behövs då befolkningen blir äldre, också med tanke på kommande generationer, säger Veronica Rehn Kivi (SFP).
Omstridda argument
En stor del av riksdagens debatt kretsade kring totalt motsatta syner på vad reformen leder till.
– Finansieringen är det största problemet. Det saknas en mekanism för att begränsa de ökande kostnaderna, säger Sari Essayah (KD).
På kort sikt skjuter regeringen till ytterligare finansiering och därmed ökar kostnaderna. Oppositionen argumenterar för att vårdområdena indirekt uppmuntras att öka utgifterna också på lång sikt.
Oppositionen argumenterade också för att pengarna går till förvaltningen i stället för att läggas på själva vården. De nya vårdområdena beskrivs som en onödig förvaltningsnivå mellan kommunerna och staten. Regeringens motargument är att förvaltningen förenklas då vården ordnas av omkring 20 områden i stället för av omkring 300.
Argument mot reformen
Vårdreformen har stött på kritik i de stora städerna, speciellt i Nyland, med Helsingfors i spetsen. En stor del av kritiken handlar om att kostnaderna jämnas ut så att rikare områden betalar mer.
Enligt regeringen ökar också städernas finansiering, eftersom finansieringen ökar överallt. Om målet däremot är att minska kostnaderna på lång sikt så bygger modellen ändå på att de rikare områdena betalar mer.
En skillnad jämfört med det föregående vårdreformsförslaget är att vården i tillräckligt hög grad ska arrangeras offentligt vilket kan påverka privata aktörer och väcker kritik framför allt inom Samlingspartiet.
I förslaget finns till och med en möjlighet att häva kontrakt om i kommuner som redan har hunnit privatisera vården. Vänsterpartierna i regeringen ser däremot begränsandet av privata aktörer som någonting positivt.
Vårdreformens tidtabell får också kritik. Målet är att vårdområdena ska ta över vården år 2023, men inom kommunerna finns oro för att tiden inte räcker till för förberedelserna.