Idrottsföreningarna har förlorat hundratusentals aktiva medlemmar
Coronopandemin har varit en katastrof för idrottsföreningarna. – Hittills har föreningarna överlevt med hjälp av specialarrangemang, men det går inte längre, säger Olympiska kommitténs vd Mikko Salonen.
Coronapandemin har drabbat idrottsföreningarna hårt, visar en utredning som Olympiska kommittén utfört. Utredningen grundar sig på en enkät som besvarades av 815 föreningar i maj.
Uppskattningsvis 350 000 föreningsaktiva har tagit en paus eller slutat med föreningsverksamheten. Föreningarna har också gått miste om ungefär 200 000 nya utövare som inte kunnat gå med i föreningsverksamheten. Föreningarnas medlemsantal har minskat med cirka 280 000 medlemmar. Dessa uppskattningar grundar sig på ett estimat om 8 000 idrottsföreningar.
Idrottsföreningarna har förlorat cirka 205 000 barn under tolv år, som tagit paus, slutat, eller inte kunnat börja sin idrottshobby. I åldern 13–18 år det cirka 95 000 som idrottsföreningarna förlorat.
– Det är stora skillnader mellan grenarna, men situationen är vilket fall som helst allvarlig. Föreningsverksamheten är grundvalen för idrott och motion i Finland, och berör på ett eller annat sätt varannan eller var tredje finländare. Det är frågan om Finlands största folkrörelse, som om den förtvinar skulle ha stora följder för hela samhället, säger Olympiska kommitténs vd Mikko Salonen.
På grund av coronabegränsningarna har idrottsföreningarnas verksamhet varit kraftigt inskränkt. Tidvis har föreningarna tvingats att helt och hållet lägga sin tävlings- och träningsverksamhet på is.
Enligt enkäten har idrottsföreningarns intäkter minskat med i snitt 18 procent sedan 2019. Mer än en tredjedel, 35, procent, har tvingats avbryta sin verksamhet. Föreningarna har anpassat sin ekonomi med att minska på tävlingsresor, inställa läger och skjuta framåt anskaffning av utrustning.
– Det är förstås inte bra om sparåtgärderna leder till att föreningarna inte kan utföra sin grundverksamhet. Föreningar med stor fasta kostnader har de största utmaningarna. Anställd personal och egna idrottslokaliteter förorsakar utgifter, men verksamhetsbegränsningarna har inte möjliggjort inkomster. Anställda har blivit permitterade och till och med uppsagda för att anpassa ekonomin, säger Salonen.
– Olika coronastöd har visserligen hjälpt föreningarna, men många föreningar har inte alls fått stöd, fast de ansökt, och dessutom har många föreningar upplevt att understödet är litet i förhållande till förlusterna, säger Salonen.
En fjärdeldel, 25 procent, av föreningarna ansåg att coronapandemin förorsakat stora eller mycket stora problem. Under våren 2020 var motsvarande andel 20 procent. En del av föreningarna konstaterade att de är mycket nära en kollaps.
– Enkätsvaren ger en bild av att föreningarna klarat sig så här långt med specialarrangemang, men det går inte längre. Man är mest oroad över hur frivilliga och anställda ska orka och över att medlemmarna förlorar sin inspiration. De här skadorna är inte ens helt och hållet synliga ännu, säger Salonen.
Efter fjorton kärva månader är föreningarna oroade över hur de ska få idrottare, föreningsaktiva och frivilliga tillbaka till verksamheten. Man är också bekymrad över att vardagsmotionen minskat, vilket innebär att många fått ännu mindre motion än förut.
❞ Det är stora skillnader mellan grenarna, men situationen är vilket fall som helst allvarlig. Föreningsverksamheten är grundvalen för idrott och motion i Finland, och berör på ett eller annat sätt varannan eller var tredje finländare.