Pinsamt självmål av regeringen

Under de senaste fjorton femton månaderna har idrottsföreningarnas verksamhet tidvis varit kraftigt begränsad. Föreningsverksamheten för barn, unga och vuxna har i långa perioder varit lagd på is på grund av coronapandemin.

En del av covidbegränsningarna har varit väl motiverade för att stävja smittspridningen. Tyvärr har en stor del av begränsningarna framstått som orimliga, feldimensionerade och orättvisa. Samtidigt som vuxna kunnat samlas i restauranger har barn inte kunnat delta i organiserade träningar. Till och med möjligheterna till egenhändig träning och motion har varit inskränkta då idrottshallar, gym och simhallar varit stängda under hela vintern.

Olympiska kommitténs enkät visar vilka dystra följder coronapandemin har fått för idrottsföreningarna. De har förlorat hundratusentals föreningsaktiva. Det återstår att se hur många av dem som kommer tillbaka. I synnerhet är det svårt att locka unga tillbaka. De långsiktiga följderna är omöjliga att förutsäga i det här skedet.

Det kommer förstås att ha enorma efterverkningar för hela samhället. Inte minst folkhälsan. Ett snöpligt självmål av regeringen. Enligt UKKinstitutets beräkningar kostar passivitet redan samhället 3,2–7,5 miljarder euro per år. Det har också blivit bevisat att fysiskt aktivitet, bra kondition och god allmänhälsa minskar risken för att bli allvarligt sjuk av coronaviruset. Idrottsföreningarna spelar en central roll för att befrämja folkhälsan, lära ut en sund livsstil och hjälpa i synnerhet barn att lära sig rätta rörelsemönster i en trygg omgivning. Elitidrott är bara en bråkdel av idrottsföreningarnas verksamhet. Förhoppningsvis återhämtar sig idrottsrörelsen.

❞ Idrottsföreningarnas kris kommer förstås att ha enorma efterverkningar för hela samhället. Inte minst folkhälsan.