Tiotals övergångsställen försvinner.
Helsingfors stad jobbar på att avlägsna övergångsställen som gör det svårt eller omöjligt för bilister att reagera på någon som går ut på gatan. Mycket har blivit bättre sedan 1965 då 55 fotgängare dog i Helsingfors. Men än är vår statistik inte lika bra
Det är vardagsmat för fotgängare. Du närmar dig ett övergångsställe och ska i teorin få korsa gatan utan en tanke på bilister.
I praktiken funkar det inte så. Det är helt enkelt bäst att se upp. Varför fungerar trafiken inte som lagen föreskriver?
2019 publicerade Helsingfors stad en rapport som än i dag genomsyrar stadsplaneringen. Det kan låta bakvänt, men i den heter det att det kan finnas för många övergångsställen i huvudstaden.
"Då orsakar övergångsstället ingen förändring i bilistens beteende", står det i rapporten.
Är gångpassager lösningen?
En av personerna bakom rapporten är trafiksäkerhetsingenjören Jussi Yli-Seppälä. Han promenerar längs Tavastvägen, som gått från runt 15 000 fordon om dagen till bara 5 000, med HBL för att kasta ljus över fenomenet.
Vi når spårvagnshållplatsen Fågelvik, ett stenkast från Kurvan. Före byggarbetena fanns här övergångsställen både norr och söder om hållplatsen, men nu bara i södra ändan. Varför?
– Det här ligger inte vid en korsning. Sådana övergångsställen innebär en högre risk för olyckor, för fordon är inte automatiskt förberedda på att stanna.
– Dessutom handlar det om att göra kollektivtrafiken smidigare. Om här fanns ett övergångsställe skulle bussarna behöva stanna tre gånger, och spårvagnarna fyra, på några hundra meter. Det är inte optimalt, säger Yli-Seppälä och tillägger att centrum i högre grad är anpassat för fotgängare.
En handfull människor som går av spårvagnen tar den riskabla rutten till gångbanan – mellan spårvagnen och räcket, därefter över gatan där bussar kör förbi i 40 kilometer i timmen. Alla ser sig för noga.
Yli-Seppälä får en idé. För att göra stället mer framkomligt för fotgäng
are kunde man bygga en så kallad gångpassage, ett etablerat arrangemang i trafikskyddets mönsterländer Sverige och Norge.
Gångpassager är gjorda för att korsa gatan men saknar vägmarkering. Bilar har alltså inte väjningsplikt för fotgängare.
– Det lämpar sig för ställen där människor inte har ett skriande behov av att gå över vägen, men det ger dem en extra chans.
Det skulle i så fall betyda att räcket togs bort och kantstenarna sänktes.
Paradoxen med övergångsställen och zebraränder är att fotgängare kliver ut med tanken att de är skyddade. Gångpassager skapar ingen falsk känsla av trygghet, säger YliSeppälä.
– Där är det på fotgängarens ansvar att se att det är tryggt att korsa gatan.
Faran är förstås att folk inte förstår vad gångpassagen är för något – den är märkt bara med gatstenar – och därför krävs god kommunikation när de börjar införas i stor skala.
Gupp eller trafikljus i första hand
Men för staden är det inte ett självändamål att slopa övergångsställen. Syftet är att förebygga olyckor – dels genom att ta bort övergångsställen som inte är trygga, dels minska på antalet så att bilister hajar till när de ser den blåvita skylten och en person på vägrenen.
– Vi gör det bara där det inte är möjligt att förbättra säkerheten på andra sätt, som att lägga till ett gupp eller trafikljus.
Yli-Seppäläs team jobbar just nu på tiotals så kallade giljotinställen. Det innebär att två eller fler filar korsar ett övergångsställe. Om en bil då stannar – men inte den andra – finns en hög risk för att fotgängaren ger sig ut på vägen utan att se sig för.
Arga sportbilsförare
En nymodighet som staden infört sedan 2015 hittar vi några minuters promenad längre söderut, på Zachrisgatan som går upp mot Torkelsbacken.
Här fortsätter gångbanan längs Tavastvägen medan bilister som svänger in från Zachrisgatan möts av en kantsten som tvingar dem att sakta in.
– Samma grej gäller här. Det är inget övergångsställe, men för bilister gäller samma princip som vid uppfarter: Du har väjningsplikt för dem som befinner sig på huvudvägen, inklusive fotgängare.
Vi gör det bara där det inte är möjligt att förbättra säkerheten på andra sätt, som att lägga till ett gupp eller trafikljus. Jussi Yli-Seppälä trafiksäkerhetsingenjör, om alternativet att slopa övergångsställen
– Fördelen för fotgängare är att det är mer tillgängligt för sådana som har rullator eller rullstol.
Stället granskas även av två medelålders män, som sitter på huk vid kantstenen. De utbyter några ord, sätter armarna i kors och kliar sig på pannan.
Den ena visar sig vara Antti-Juhani Lehtinen, projektchef på stadens byggnadsavdelning, den andra en chef på det bolag som byggt gångvägen.
– Det är alltid någon som inte är nöjd, utbrister Lehtinen.
Ilskna sportbilsförare har hört av sig till honom. Deras bilar har fått skråmor när de har åkt nedför Zachrisgatan och uppför den lilla ramp som skiljer gångbanan från vägen.
– Det är lätt hänt att när däcken är nedanför rampen hörs det ett "kratsch" – framdelen träffar asfalten. Så nu klurar vi på om vi måste åtgärda kantstenen, och hur i så fall. Eller om vi bara kan låta det vara som det är.
Regnvattnet måste oavsett rinna in i brunnen, och kanten måste vara upphöjd.
– Det här uppfyller kriterierna, med nöd och näppe. Grejen är att man borde köra försiktigt här. Folk kör för fort.
Entreprenören, som inte vill uppträda med namn, nickar instämmande.
– Jag har kört här i familjens Kia.
Det var inga problem, men det är såklart ingen sportbil.
Antti-Juhani Lehtinen säger att konceptet är okänt för många.
– Det borde kommuniceras tydligare, vad det här är för något och varför sådana byggs, säger Lehtinen.
Tar sig inte rätten
För Jussi Yli-Seppälä är Zachrisgatan ett bra exempel på hur staden försöker medla mellan bilister och fotgängare.
– I vår kultur tar sig fotgängare inte rätten att fritt gå över gator. De väntar ut rentav långa strömmar av bilar. Ur bilisters synvinkel kunde man säga att övergångsställen inte respekteras. De har mist sin ursprungliga betydelse, säger Jussi YliSeppälä.
För rapporten från 2019 filmade staden många timmars trafik vid övergångsställen.
– På stora leder, som Mannerheimvägen, ser vi att fordon struntar i övergångsställen. Några få stannar och släpper fotgängare över gatan.