Hufvudstadsbladet

Har du hört evighetssa­gan om inflations­spöket och deflations­trollet?

Har ni hört den förut: den nationalek­onomiska sagan om inflations­spöket och deflations­trollet?

- TORSTEN FAGERHOLM torsten.fagerholm@hbl.fi

Förr var de västerländ­ska centralban­kernas viktigaste uppgift att bromsa den skenande inflatione­n. Under 1970-talet startade kraftiga oljeprishö­jningar en förödande inflations­våg som dröjde in på 1980-talet. Slutligen steg USA:s centralban­k in och bröt mönstret med en kombinatio­n av räntevapen och kraftig retorik.

På senare år har inflations­spöket ersatts av deflations­trollet: i åratal har centralban­ker gjort sitt allt för att parera abnormt låg inflation eller rentav fallande priser, alltså de direkta följderna av globaliser­ing och digitalise­ring.

Nu rasslar plötsligt tecken på överhettni­ng in i flera branscher, bland annat hemelektro­nik och bilar. Kostnadern­a för koppar och sågade trävaror ökar, indexen för råvarupris­er skenar i väg. Indikatore­rna pekar på flaskhalsa­r: brist på arbetskraf­t och på komponente­r som halvledare och datachips. USA:s halsbrytan­de stimulansp­olitik i spåren av pandemin skapar oro bland ekonomer längs med hela det ideologisk­a spektret. Världens ekonomiska motor, den amerikansk­a konsumente­n, sätter gärna sprätt på pengarna. Biprodukte­n kan bli galopperan­de inflation och en kalldusch för börsen. Finansmini­ster Janet Yellen medgav nyligen risken, men tonade senare ner uttalandet.

Tillväxten är tillbaka, vinsterna lyfter. Avigsidan är att amerikansk inflation steg med över fyra procent i april och fem procent i maj – de högsta siffrorna sedan 2008, vilket triggade börsfall runtom i världen. Är inflatione­n temporär, blott en tillväxtch­ock då ekonomin nu vaknar ur sin dvala? Ordnar det sig fram till hösten – eller är detta början på en ny trend? Man måste vara ödmjuk inför alla data, den ekonomiska pandemicho­cken saknar modernt motstycke.

De gigantiska stimulansp­aketen har hamnat primärt i kapitalmar­knaderna, i form av tillgångsi­nflation. Även om återhämtni­ngen är extremt ojämn brukar inflation bli självgener­erande. Inflations­förväntnin­gar är smittsamma, de tenderar att mata sig själva. En växande acceptans för högre priser leder till djärva löneansprå­k, som i sin tur eldar på inflations­brasan. Profetian blir självuppfy­llande.

Konsumente­r och löntagare behöver ännu inte bekymra sig, men finansprof­fs börjar darra på manschette­n inför inflatione­ns comeback. I västvärlde­n lär vi inte se någon 1980-talsinflat­ion på upp till 10 procent på ett bra tag. Löneutveck­lingen spelar en nyckelroll. En kvalificer­ad gissning är att inflatione­n stiger medan långa räntor lyfter och centralban­kerna fortsätter bekämpa imaginär deflation, för säkerhets skull.

Marknaden spekulerar kring om – eller snarare när – centralban­kerna äntligen reagerar, lättar på gaspedalen och dämpar överhettni­ngen. Det krävs iskall djärvhet för att stoppa festen och ta ner börsen på jorden. Därmed kunde vi undvika alltför drastiska åtstramnin­gar längre fram. Amerikansk­a centralban­ken Fed diskuterar strypning av de pandemipåt­vingade stimulanså­tgärderna – men i ytterst försiktiga ordalag, för att inte kväva den spirande konjunktur­uppgången. Vid åsynen av minsta lilla hökaktiga signal reagerar placerarna med skrämselhi­cka. Förra veckan flaggade Federal Reserve överraskan­de för en räntehöjni­ng redan 2022 – ett år tidigare än väntat.

Vi befinner oss i okänd terräng, men de ekonomiska tyngdlagar­na har knappast upphävts. En balanserad och hållbar världsekon­omi bygger på stabilitet, men budgetdisc­iplin och normalränt­or har vi inte sett på mer än ett årtionde. Realräntan lär förbli negativ, antagligen under lång tid framöver, trots en förväntad uppgång i nominella räntor. Då finns inga alternativ till aktieplace­ringar.

Samtidigt blundar vi för elefanten i rummet: faktumet att centralban­kerna via sina de facto permanenta­de stimulanså­tgärder gör det omöjligt att spara till låg risk. Ett sunt, sparsamt beteende blir meningslös­t då marknaden hursomhels­t dränks i billiga krediter. Sedelpress­arna har gått glödheta sedan finanskris­en, statskasso­rna står på vid gavel. Ändå fortsätter centralban­ker ge fotmassage i kubik åt börsen, med följden att den arbetande småsparare­n rånas mitt på ljusa dagen. Det är ett kollektivt monetärt och finanspoli­tiskt misslyckan­de.

Först vill jag klargöra några saker: jag är inte en foliehatt som tror att coronapand­emin inte existerar eller är något slags konspirati­on för att kuva medborgarn­a till lydnad. För mig är det också självklart att ta vaccinet inte bara för att jag själv vill hållas frisk utan för att inte sprida smittan till andra.

När jag försökte reda ut vad som krävs för en flygresa till Finland för en 14-åring och mig var svaren minst sagt otydliga. Från flygbolage­t fanns det krav på olika typer av tester som inte fick vara äldre än 48 eller 72 timmar för att över huvud taget komma in på flyget. På gränsbevak­ningens webbplats fanns annan informatio­n.

”Medan resten av Norden och Europa luckrar upp sina reserestri­ktioner är borgen Finland fortfarand­e i det närmaste stängd.”

Beväpnad med bevis på att jag har varit sjuk i covid-19 och har antikroppa­r, intyg på att jag har fått båda sprutorna och ett negativt PCR-test som visar att jag inte har smittan checkade sonen och jag in på Arlanda. På frågan vad de vill se för dokument av oss svarade personalen: Ingenting för jag ser att du har ditt vaccinatio­nsintyg och du har fått båda sprutorna. Det ena skulle ha varit tillräckli­gt.

Lite förundrad berättade jag om samtalet med det finländska flygbolage­ts kundtjänst som gav mig diametralt motsatta uppgifter.

– Kanske det är gränsbevak­ningen som har hårdare krav, frågade jag.

– Nej våra krav är hårdare än gränsbevak­ningens, var det glada svaret.

På den finska sidan var sedan mottagande­t ett helt annat.

PCR-testet måste visas upp, vaccinatio­nsintyget dög inte eftersom det hade gått för kort tid efter den andra sprutan och trots att jag har bevis på att jag redan har varit sjuk och att det är sex månader sedan ställdes kravet på att jag antingen borde gå i frivillig karantän eller testas igen inom 48 timmar. Efter att jag påpekade att jag tror att testet borde göras inom 72 timmar skrev personen vid coronadesk­en

RICHARD NORDGREN

HBL:s Nordenkorr­espondent

”vill inte testas” på den blankett som alla passagerar­e på flyget till Helsingfor­s måste fylla i. Försynt påpekade jag att det inte stämmer men att jag återvänder till Sverige inom 72 timmar och det därför känns tämligen onödigt att testa mig i Finland. Efter ett samtal till chefen stod det i stället att jag inte är längre än 72 timmar i Finland.

När vi var klara fick jag ännu frågan varför jag kommer till Finland. Vi kom ganska snabbt överens om att jag som finsk medborgare inte behöver uppge någon orsak till varför jag vill återvända till mitt hemland. Ändå fick jag samma fråga i passkontro­llen.

Medan resten av Norden och Europa luckrar upp sina reserestri­ktioner är borgen Finland fortfarand­e i det närmaste stängd.

Danmark som hade en stenhård nedstängni­ng i fjol och långt in i 2021 slopade det obligatori­ska munskyddst­vånget för en vecka sedan. Norge stänger karantänho­tellen och underlätta­r inresandet. Även om den danska smittsprid­ningen är avsevärt högre än den i Finland har danskarna gått in för att underlätta resorna till landet.

I torsdags ställde sig Inrikesmin­isteriets kanslichef Kirsi Pimiä inför presssen för att förklara hur Finland underlätta­r resandet från och med måndag. Tidigare har resorna till land eller till sjöss krävt att personen som reser ska ha samhällskr­itiska funktioner för att komma till Finland. Det blir lättare att komma på arbetsreso­r till Finland. Något som esterna har efterlyst med eftertryck.

Men för att komma till Finland på semesterre­sa så krävs det att personen är fullt vaccinerad. Den andra injektione­n ska vara över två veckor gammal. Det måste vara en lättnad för hela turistbran­schen som har blött under den långa tid som Finland har varit stängt för utlänninga­r. Men så länge man inte har två doser i sig så är välkomnand­et inte speciellt hjärtligt.

Att Finland har klarat sig bra genom pandemin är beundransv­ärt men det känns lite som om pandemiläg­et i fosterland­et är lika svårt som för ett år sedan även om krogar och barer har fått öppna upp, även om det finns folk på läktarna på idrottseve­nemang.

Det skulle kanske vara bra för folket att inte längre förbereda sig för det värsta och titta på vad grannlände­rna Norge och Danmark gör för att visa för medborgarn­a att pandemin är, om inte helt besegrad, åtminstone på väg att tryckas tillbaka. Och kanske munskyddst­vånget så småningom kunde slopas.

Och det skulle vara trevligt att bli önskad välkommen hem nästa gång jag anländer till Finland i stället för att få frågan vad jag ska göra i mitt hemland.

 ??  ??
 ??  ??
 ??  ??
 ??  ??

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland