Ypperligt underhållande kaffekantat
Bach skrev aldrig någon opera, men Kaffekantaten är det närmaste han kom en. I stekhett väder och hård konkurrens av måsar och vind gavs en frejdigt underhållande version vid Havshamnen. BAROCK
Bachs Kaffekantat
Johanna Engelbarth, sopran, Jasper Leppänen, tenor, Mika Nikander, baryton, Ensemble Nylandia. Översättning till finska Reetta Ristimäki, koreografi Maria Hostikka. Cafe Carusel 19.6.
Visst ligger temat varmt om hjärtat för alla finländare? Far Schlendrian är enormt frustrerad över att dottern Lieschen inte vill sluta dricka kaffe och han lovar till slut hitta henne en man. Tyvärr blir Lieschen alldeles för listig och lyckas skriva in i äktenskapsförordet att hon får laga kaffe precis när hon vill.
Aldrig i livet hade jag upplevt så mycket kaffedrickande som när jag kom till Finland. Så var det också på 1700-talet i Tyskland, fast kaffedrickandet av vissa troligtvis uppfattades som en dålig vana. Johann Sebastian
Bach skrev aldrig någon opera, men hans Kaffekantat fick sitt uruppförande på ett kaffehus och kunde kalllas för en komisk miniopera.
Det är inte alls ovanligt att presentera kaffekantaten i operaform sceniskt, och den här gången tog artisterna ut svängarna med besked. Framförandet blev en fin helhet och konstnärlig succé.
Hård konkurrens
Johanna Engelbarth spelar en oerhört bestämd Lieschen, medan Mika Nikanders starka röst passar perfekt i rollen som auktoritär pappa. Att behärska en bärande röst är jätteviktigt också när operan presenteras utomhus och artisterna behöver tävla med vinden, havet, fåglarna, trafikljuden och den babblande publiken på en alldeles för stor uteservering.
Å andra sidan nådde artisterna ut till en bred publik som kanske aldrig självmant skulle komma sig för att se på barockopera. Reetta Ristimäkis finska översättning gjorde denna teatraliska upplevelse ännu roligare, och mina finskspråkiga vänner uppskattade stort att höra det hela på sitt modersmål.
Berättaren Jasper Leppänen fick själv lysa i en aria ur Bachs jaktkantat på slutet, annars skulle han inte fått någon aria alls i Bachs ursprungsversion. I den här föreställningen använde man ytterligare den kända arian Schafe können sicher weiden ur samma kantat som instrumental inledningsmusik. När Leppänen kom springande in och avbröt musiken kunde han lätt misstas för en supande cafégäst, så övertygande var han i sin roll.
Jag kan tycka synd om musikerna och sångarna som först fick lära sig hela det 35 minuter långa verket utantill, med dans och koreografi, och sedan leva i osäkerhet i över ett år för att till slut få släpa hela uppsättningen med kostymer och Ensemble Nylandias instrument ut i 27 graders värme inför en publik som inte betalade någonting. Det får utgöra ett bevis på stor beslutsamhet och hög arbetsmoral. Det är bara att hoppas på att det uppskattas av samhället och att denna föreställning kan ges någon gång i framtiden på en riktig scen.