Trög vaccinationstakt straffade sig i slutändan
Ryssland var först i världen med att vaccinera mot coronaviruset. En nyhet som Kreml tutade ut överallt. Nu ligger man bland de sista. Den nya deltavarianten sprider sig och tvångsvaccineringen är ett faktum. Hur hamnade man här?
Min väninna Olga i Moskva är så frustrerad att hon knappt kan prata.
– Jag visste att det skulle gå så här, säger hon. Därför gick jag och vaccinerade mig direkt. Det var klart från början att det ändå skulle sluta med tvångsvaccineringar, för våra makthavare kan inte fungera på något annat sätt.
Olga är i minoritet. Bara 13,4 procent av den ryska befolkningen har fått minst en vaccindos. Drygt tio procent är fullvaccinerade. Att skillnaden mellan dem som har fått första och andra dosen är så liten beror på att vaccinationstakten häftigt avstannade under våren.
Moskvas borgmästare Sergej Sobjanin svarar med tvångsmetoder. Från förra veckan är det obligatoriskt för alla anställda i servicebranschen, samt statligt anställda, att vaccinera sig.
Allt fler ryska regioner följer Moskva i fotspåren. Just nu går 12 av landets 85 regioner in för tvångsvaccineringar. Förutom i Moskva och Moskvaområdet har bland annat Basjkortostan, Kemerov-regionen, Sankt Petersburg, Tverregionen och Tularegionen meddelat att mellan 60 och 65 procent av alla anställda inom servicebranschen, samt statsoch kommunalanställda, ska vara vaccinerade fram till den 15 augusti.
De ryska myndigheterna har haft ett halvår på sig att genomföra statliga och kommunala upplysningskampanjer. Det har inte gjorts. Utan att ens först ha försökt med morot tar de yrvakna makthavarna till piskan, och ställer dessutom upp tidtabeller som de inte har en chans att hålla.
Innan dess höll Kreml i det längsta fast vid att man inte tänker genomföra några tvångsvaccineringar. Senast den 16 juni sade president Putins pressekreterare Dmitrij Peskov att myndigheterna ”precis som tidigare inte planerar att tvinga någon”.
Det var en lögn. Och just detta är problemet med Kremls coronapolitik: Att man hela tiden kör med dubbla budskap.
Å ena sidan är man stolt över sina inhemska vacciner, ett patriotiskt projekt som bevisade att den ryska forskningen på vissa områden håller internationell nivå. När jag i december besökte ett sjukhus i Moskva som precis hade börjat vaccinera var glädjen och stoltheten enorm.
Å andra sidan litar makthavarna inte ens själva på vaccinet. På något annat sätt går det inte att tolka till exempel Putins tydliga ovilja att propagera för det.
Han drog i det längsta ut på att vaccinera sig och när det väl skedde vägrade han låta sig filmas.
I april såg jag de första affischerna med uppmaningar om att vaccinera sig på Sankt Petersburgs gator. Då var det redan för sent.
Majoriteten av min ryska vänkrets vill inte vaccinera sig. När jag frågar varför säger de flesta att man inte har någon nytta av det.
– Vi får ju ändå inte resa till Europa med Sputnik, konstaterar de.
De varken tror på eller förnekar att vaccinationer fungerar. För dem är det en abstrakt fråga. Ingenting är ju ändå sant. Det som däremot intresserar dem är att få en handling som ger dem möjlighet att resa.
Ryssland är ett land med hög utbildningsnivå. Men parallellt med den existerar en misstänksamhet mot myndigheterna, parat med en ny hälsokult där ”naturliga” metoder hålls högt och inga ”främmande element” bör injiceras i kroppen.
I ett land där myndigheterna bara vet hur man tvingar – inte hur man upplyser – är resultatet förödande.
I dag meddelade ryska myndigheter att antalet nya coronafall under det senaste dygnet är 16 715. Så högt var det senast i februari.
Det kommer att bli värre.
Å andra sidan litar makthavarna inte ens själva på vaccinet. På något annat sätt går det inte att tolka till exempel Putins tydliga ovilja att propagera för det.