Bevakar HBL hela Svenskfinland?

HBL:S LINJE I sin programförklaring den femte maj efterlyste HBL:s nya chefredaktör, Erja Yläjärvi, läsarsynpunkter på tidningen. Den 17 juni kom Magnus Torsell med en rad, i mitt tycke, sakliga och goda synpunkter. Jag spinner gärna vidare. Jag har som läsare följt med HBL sedan 1950-talet, från Tammerforsoch Åbohorisont.

I ett personligt e-brev till chefredaktören (den 12 maj) uppmärksammade jag vissa drag i HBL som blivit starkare de senaste årtiondena. Jag vet inte om brevet nått henne. Men frågorna är av allmänt intresse så jag tar på nytt upp dem här.

Det var svårt att läsa programförklaringen i maj annat än som ett starkt ställningstagande för att HBL primärt är en regionaltidning framför allt för huvudstadsregionen. Hela Svenskfinland nämndes visserligen, men närmast i förbigående. I sitt svar till Torsell är tonen litet annan, och ansvaret för Helsingforsregionen OCH för Svenskfinland nämns nu i samma mening.

Betoningen i maj motsvarar den bild bland annat jag haft av tidningen under hela 2000-talet. Händelser och finlandssvenska institutioner med säte utanför huvudstadsregionen har inte stått i fokus. Som exempel tar jag Åbo Akademi, som jag känt till och varit en del av i cirka femtio år. ÅA torde vara Svenskfinlands största arbetsgivare. Över 40 000 nu levande personer har fått eller får sin utbildning där. Läser man HBL kunde man ofta tro att det viktigaste universitetet i Svenskfinland trots allt är Helsingfors universitet. Skillnaden i intresse gäller såväl skeenden inom universiteten, deras samhällsroll, vilka personer som är verksamma, vilka ämnen som är viktiga, hur personal och studerande mår med mera.

ÅA är samtidigt bara ett, om också ett centralt, exempel på hur en stark fokusering på huvudstadsregionen lätt medför att andra delar av Svenskfinland glöms bort (säkert många gånger helt omedvetet). Liknande exempel gäller till exempel också litteratur- och kulturbevakningen.

En orsak till denna obalans är kanske att så gott som hela redaktionen bor och verkar kring huvudstaden. Det är naturligt att se det som är på nära håll tydligare än det geografiskt mera avlägsna.

Att HBL för ett antal år sen gick in för att slopa sina lokalredaktörer är sannolikt en tungt vägande faktor. Och det är Svenskfinland som en helhet som står som förlorare.

Vad jag alltså efterlyser är ett tydligare intresse för hela Svenskfinland, i redaktionen för vår ”finlandssvenska rikstidning”. Erja Yläjärvis litet förändrade ordval den 17 juni ger ett visst hopp för framtiden på denna punkt.