Villor med historia säljs på Degerö
Åter en gång vill Helsingfors stad bli av med byggnader som den anser är onödiga. Bland försäljningsobjekten finns flera historiska villor från 1800-talet i närheten av Stansviks herrgårdsmiljö på Degerö.
På väg mot hypermoderna Kronbergsstranden är det lätt att missa det som bladverket döljer: Schaumanska villan. Huset i nyrenässans som ligger invid den stora Hundholmsvägen, har sett sina bästa dagar. Trots det är den fortfarande imponerande.
Tornvillan, som den också kallas, har en fascinerande historia.
Ingen mindre än Hufvudstadsbladets grundare August Schauman lät nämligen bygga den som sommarhus 1874. Huruvida minnet sviker för baron Reinhold von Willebrand är omöjligt att säga i dag. Men i en födelsedagsintervju i Allas Krönika 1933 påstår han åtminstone att Schauman, som var berömd för sitt stora skägg, egentligen köpte villan av generalguvernör Platon Rokassovskij.
– Villorna var voluminösa på den tiden. Bland annat Tornvillan har åtta rum och kök. Många gäster har kunnat besöka Schaumans under sommaren där, säger Sari Saresto på Helsingfors stadsmuseum.
Hon berättar att sällskaplivet var livligt i de olika villasamfunden på Degerö på den här tiden.
– Man besökte varandra och ordnade samkväm om kvällarna och evenemang.
Det kan ha varit så att gästerna blev så många att Schauman behövde mer plats. Oavsett lät han bygga en gäststuga, Alphyddan, som ligger bredvid Tornvillan.
– Det berättas historier om att Sveriges kung övernattat i Alphyddan, säger Kaisa Soininen, ordförande för fackförbundet Jyty Metropoli.
Jyty Metropolis medlemmar, varav många är anställda av Helsingfors stad, kan hyra in sig för en kort tid under sommaren i Alphyddan. Också i Tornvillan har det ordnats sommarinkvartering, dock inte av Jyty.
De här historiska fastigheterna är bara två av sammanlagt fjorton hus som Helsingfors stad nu säljer.
Hela sju av dem ligger på Degerö och samtliga är historiska villor. Gruvvillan, granne med de Schaumanska husen, finns också på försäljningslistan.
– Gruvvillan är troligtvis Degerös äldsta byggnad, den är från 1700-talet, säger Saresto.
Man vet med säkerhet att huset bebotts av gruvsmeden Boman, frun Greta samt två pigor och två drängar i slutet av samma århundrade. Villan är uppkallad efter den järnmalmsgruva som fanns på Degerö en gång.
Tomten som Tornvillan står på är unik, för August Schauman var den första som fick hyra en villatomt här i området. I dag kan besökaren fråga sig varför, eftersom här inte finns
någon havsutsikt. Men annat var det innan den här delen av Stansviken växte igen.
”Omöjligt att säga”
Enligt Osmo Rasimus, enhetschef på Helsingfors stad, behövs reparationer i alla hus som nu finns på försäljningslistan. I många av dem borde det göras betydande arbeten.
– Omfattningen på renoveringarna beror delvis på vilken den blivande användningen blir, säger han.
Hur länge tror du att det tar att sälja objekten? – Det är omöjligt att säga. En del av dem förutsätter åtgärder i detaljplanen. Om någon överklagar planen för ett objekt kan det dröja flera år.
Han understryker att staden utgår från att köparen är redo att investera i byggnaderna.
Staden har under det senaste året sålt flera historiska byggnader med hög profil, som Restaurang Kajsaniemi och Kapellet i Esplanadparken. Också det närliggande Uschakoffska huset var tänkt att säljas, men stadsmiljönämnden skickade frågan tillbaka till tjänstemännen för fortsatt beredning.
Hejdå-fest
Ytterligare fyra unika villor ska säljas på en för många okänd plats på Degerö: Nothusudden.
– Helsingfors har många områden, villor och byggarv som legat i glömska, alla känner inte till dem, säger Sari Saresto.
Till Nothusudden går man till fots från Finnträsket och omsluts som belöning av en stilla, lummig och isolerad oas. Ända sedan början av 1940-talet har Jyty Metropolis medlemmar kunnat tillbringa somrarna här.
– I sommar har vi verksamhet, sedan bommar vi igen och har en hejdå-fest, säger Kaisa Soininen med en nostalgisk suck.
Sorgearbetet med att förlora tillgången till villorna pågår. Som hon ser på det är Villa Norrmén, eller Lilla villan, kronan på verket.
– Familjer har kunnat hyra hela huset en vecka åt gången. Det har varit väldigt viktigt att kunna erbjuda.
Den Norrménska villan är sannerligen skön. Den ligger högst uppe på en klippa och verandan överblickar den långa sandstranden på Stansviksudden. Inte en båt klyver vattnet den här dagen.
I Villa Tallbacka, som till färgskalan påminner om den Schaumanska villan, kan fackmedlemmarna hyra sommarrum. Längst ut på udden utanför huset finns en grillplats med magnifik havsutsikt. Här levde bankdirektören Gustaf Norrmén villaliv i 28 år med sin familj. Han lät rita Villa Norrmén åt dottern Martha Zilliacus.
Notholmens största fastighet, Villa Lahdensivu, är 300 kvadratmeter och har gröna fönsterluckor. Bland dess celebra ägare finns finansminister Hugo Relander.
Det fjärde huset, Villa Nothusudden, har stått tomt en tid.
”Smuts, lukter, rök”
Det har funnits flera villasamhällen på Degerö. Den sista villan i ett av dem, Villa Hällebo, brann nyligen ned. Enligt Sari Saresto var det ångbåtarna som gjorde det möjligt att en gång bygga villorna.
Hurdant liv och leverne hade man i villorna? – Det var ofta så att pappan i familjen dagligen reste in till jobbet med ångbåt, medan resten av familjen stannade kvar och ägnade sig åt trädgårdsarbete, seglade eller vad de nu hittade på.
Säsongen brukade inledas med att tjänstefolket packade ner kärl och till och med möbler. Ute i skärgården stod de anställda sedan för maten, städningen och tog hand om grönsakslandet.
Villorna är en viktig del av både Helsingfors och Esbos utveckling. Tack vare dem upptäckte man stränderna och öarna. Villorna var en motvikt till livet i stenstaden.
– Centrum av Helsingfors hade industri, och med det kom smuts, lukter och rök. Det var inte nödvändigtvis så tilltalande att vara där på sommaren. De som kunde skaffa en villa gjorde det.
Dyrt
Kaisa Soininen på Jyty Metropoli säger att fackförbundet inte längre har råd att vara kvar på Nothusudden. Förbundet täcker den största delen av sina hyresutgifter med stöd från Helsingfors stad. Det här stödet har minskat.
– Det handlar inte bara om underhåll, utan även uppvärmningskostnaderna, som är stora.
För två år sedan använde förbundet mera medel till sådana reparationer som det ansvarar för. Enligt staden ledde det här till att hyresförmågan försvagades betydligt.
Protest i Kottby
Fastigheterna på Helsingfors försäljningslista som ligger utanför Degerö är utspridda på olika ställen i staden.
Nationalskalden Aleksis Kivis tillfälliga bostad, kallat Franzéns torp, i Mosabacka finns med. Liksom yrkeshögskolan Metropolias byggnad i Arabia. Här är det frågan om Helsingfors mekaniska wäfveris hus. Industriverksamheten pågick fram till 1950-talet. Den äldsta delen av huset är från 1899 och ritad av Theodor Höijer.
I Franzéns torp från 1870-talet bodde Kivi medan han skrev sin pjäs Margareta.
Det var också tänkt att det finskspråkiga daghemmet Pellavas trähus i Kottby ska säljas. Huset är från 1925. Dock bromsade politikerna i stadsmiljönämnden i försäljningen av huset, som är från 1925. Det beror på att tomten som huset står på är mycket stor. Den ska nu styckas upp och väntas komma till försäljning senare.
Flera föreningar, däribland Käpylä-Seura och Byhusföreningen i Kottby motsätter sig försäljningen och vill att fastigheten används till bondelokal.
Helsingfors har en strategi som går ut på att den säljer objekt som den inte har behov för.
TEXT
FOTO