Finlandssvenska Markus Nykänen gör utmanande operaroll
Att få vara den första som sjunger en opera är spännande, säger tenoren Markus Nykänen. Under repetitionsperioden i södra Frankrike faller bitarna så småningom på plats, så Kaija Saariahos nya opera Innocence kan slå ut i full blom vid premiären.
Redan för ett år sedan samlades de i Aix-en-Provence, det internationella solistgardet som uppträder i Kaija Saariahos nya opera Innocence, med libretto av Sofi Oksanen. Med kolleger från bland annat Norge, Tjeckien och Colombia är finlandssvenska tenoren Markus Nykänen en av de medverkande. Jag når honom under en sällsynt ledig dag i den intensiva repetitionsprocessen.
– Det känns jättebra att vara tillsammans igen, vi gjorde största delen av arbetet i fjol. Ska man se något positivt med att allt skjutits upp ett år är det väl att vissa saker har hunnit mogna.
Året som gått har inte varit lätt för någon, inte heller för en frilansande operasångare som sett sitt kalenderpussel kastas omkull många gånger om. Nykänen skänker en tacksam tanke till fonderna som utgjort en räddning under året som gått, ett år av idel avbokningar och flyttade projekt. Saariahooperan är ett pussel som heter duga med ett stort solistgarde och flera föreställningar inprickade i stora operahus som Amsterdam och Covent Garden i London. Helsingforspremiären är för tillfället inplanerad hösten 2022.
– Det har varit besvärligt att hitta nya datum och har jag då haft något annat inbokat har jag fått avboka vissa grejer också. Det tar säkert ett par år innan allt börjar normaliseras och jobbmängden når det den var före coronan, säger Markus Nykänen.
En nutida tragedi
Efter ett tungt år är det ändå dags att äntligen få stå på scen igen. Jämfört med Finland får man vid festivalen i Aix-en-Provence spela för större mängder åskådare. Nykänen berättar att säkerhetsrutinerna fungerar bra, solisterna snabbtestas varje dag och PCR-tester görs varje vecka.
Handlingen i operan Innocence utspelar sig vid ett bröllop i Finland, ett kosmopolitiskt bröllop där många språk förekommer: operan sjungs på engelska, finska, tjeckiska, rumänska, franska, svenska, tyska, spanska och grekiska.
Alla talar sitt språk och alla talar engelska – Sofi Oksanens och Kaija Saariahos flerspråkiga opera speglar verkligheten som de själva levt i de senaste trettio åren.
Händelser från det förflutna dyker upp, trauman gör sig påminda, sår rivs upp för att bearbetas. Markus Nykänen beskriver handlingen som väldigt tragisk och han försöker beskriva stämningarna så gott det går utan att avslöja alltför många detaljer.
– Jag spelar brudgummen så det är mitt bröllop som firas. Många hemska saker har hänt och allt fler detaljer framgår så småningom. Det har varit en tuff process, och rollen är nog den intressantaste och mest utmanande roll jag gjort hittills. Saariahos musik är redan i sig krävande både rytmiskt och sångtekniskt.
Hur känns det att få ett helt nytt verk att bita i jämfört med att vara en i raden som tolkar Rodolfo i La Bohème?
– Visst är det superfint att få vara den första som sjunger det här verket. Ingen har ju ännu hört den här musiken!
Inte ens han själv faktiskt – då vi talas vid under midsommarveckan har orkestern ännu inte anslutit till processen och Nykänen vet därmed inte exakt hur orkesterpartiet kommer att låta eller kännas i kroppen.
– Det var häftigt i fjol då vi första gången fick höra varandra, både sångarna och skådespelarna och folkmusiken och de olika språken och sätten att tala. Vi har precis haft en övning med kören och fått höra deras harmonier – det blir superspännande att få hela paketet på plats. Det är som en ros som sakta men säkert håller på att spricka ut i full blomning.
Sökt sin egen väg
Då det gäller att tolka en klassikerroll strävar Markus Nykänen efter att alltid hitta något eget i partiet.
– I något skede lyssnade jag ganska mycket på olika sångare, men nu föredrar jag att bygga upp rollen och analysera verket tillsammans med en bra pianist. Det gäller att försöka göra det som står där i partituret och förstå alla detaljer, varför kompositören har valt att göra så här.
Rodolfo i La Bohème var en drömroll för Nykänen och hör till klassikerna inom den italienska repertoaren, men också den tyska repertoaren lockar just nu.
– Jag var med i Rhenguldet på Nationaloperan och har börjat titta på en del mindre Wagnerroller. Men jag är något av en allätare, alla genrer har lärt mig någonting. Vid Nationaloperan har de väldigt goda öron också, jag är lyckligt lottad som haft en arbetsgivare jag kunnat diskutera roller med, vad jag kunde pröva på till näst. Jag hoppas också Saariahoprojektet öppnar dörrar till flera operahus, men vi får se.
Nykänen fick i och för sig bege sig utomlands tidigt för att över huvud taget komma in på operasångarbanan. Då Sibelius-Akademins portar inte öppnade sig sökte han sig ut på egna vägar och hade turen att komma in vid Basels operastudio OperAvenir, där han stannade i två år och sedan jobbade vidare vid operahusen i Basel och Hamburg.
– Visst har det stundvis varit väldigt tufft, som att hoppa i iskallt vatten och just och just hålla näsan ovanför ytan. Men jag tror starkt på ”learning by doing”, det har varit min stil.
❞ Det har varit en tuff process, och rollen är nog den intressantaste och mest utmanande roll jag gjort hittills. Saariahos musik är redan i sig krävande både rytmiskt och sångtekniskt. Markus Nykänen