Danmark kan gå hela vägen
Det här kan ännu bli ett rentav drömlikt EM för Norden.
Finland försvann i gruppspelet. Med kvarten kvar mot Belgien hade man ännu en fot i åttondelen men sen tog drömmen slut. Nordens hopp står, som vanligt får man väl säga, till Sverige och Danmark. Och det här kan bli ett bra EM för Norden. Rentav ett drömlikt EM.
Sverige tog sig på sitt sedvanliga, metodiska och ibland kusliga sätt vidare. Och inte bara vidare, Blågult vann gruppen före Spanien, gigantiska besvikelsen Polen och Slovakien.
Temperaturen i vårt västra grannland var inte särskilt uppskruvad inför EM. Det allmänna tipset var att Sverige går vidare från gruppen för att sedan rätt snabbt försvinna ut i den kungliga sommarnatten.
Första matchen mot Spanien var ett sömnpiller av rang. Missade en timme av den då min taxichaufför inte hörde till den piggaste sorten utan hittade senvägar som hade gjort en del av hans kollegor i Bukarest avundsjuka. Färden, som normalt sett tar 25 minuter tog 58. Då jag väl satte mig framför tv:n insåg jag att jag inte missat särskilt mycket. 0–0 då men ganska många av svenskarna tyckte att man kunde fått med sig ännu mera.
Den första timmen mot Slovakien fungerade som ett sömnmedel som kan söva även de piggaste där ute. Som den alltid utmärkte kollegan Leifby på Sportbladet konstaterade i paus ”Detta är det sämsta landslaget någonsin presterat”.
Kanske att ta i för även Sverige har haft sina svackor men visst var det blekt, uddlöst, fantasilöst och tråkigare än en repris av TV-nyheterna från 1981.
Med halvtimmen kvar tryckte Sverige lite på gasen, satte slovakerna under press, fick en straff, gjorde mål och promenerade på det där lika imponerande som självklara sättet till en trepoängare.
Mot Polen visade Sverige tyngd, klass och kyla. Den utomjordiske Robert Lewandowski hämtade på egen hand in ett svenskt tvåmålsförsprång men fyra minuter in på stopptid satte Victor Claesson 3–2.
Gruppseger och åttondelsfinal mot ett lurigt men på inget sätt omöjligt Ukraina. En andra plats hade gett Kroatien och Parken i Köpenhamn dit svenskarna kunnat rulla ner i sin lyxbuss som det står NATIONALSPORTEN på med meterlånga bokstäver längs den vackra svenska västkusten. Sverige bor i Göteborg under EM och Köpenhamn hade varit ett logistiskt sett enklare resmål än Glasgow.
Om Sverige slår ut Ukraina blir det att åka hem till västkusten och ladda några dagar innan kvartsfinalen i Rom där England eller Tyskland väntar. England blev Sveriges öde i VM senast och för en gångs skull får väl Three Lions gälla som favorit mot ett Tyskland som man inte riktigt vet var man har.
svart häst inför EM och trots att storstjärnan Christian Eriksen bara kunde göra en knapp halvlek i EM innan hälsan sade ifrån imponerar Danmark stort.
Det verkar som att danskarna ytterligare stärkts av motgångarna och den svåra väg till åttondelen laget tog. Att det finns kvalitet så att det blir över i Danmark är ingen nyhet. Nu verkar också sammanhållningen vara ypperlig och tränaren Kasper Hjulmand en trevlig prick med ett för Danmark kännspakt offensivt öga för fotboll.
Där Sverige förlitat sig på sitt 4-4-2 och en oerhört kontrollerad spelstil har Danmark alltid gett artisterna mera utrymme. Ibland har det hållit, ibland inte.
Den här gången finns det rätt mycket som talar för att det kan gå riktigt bra. 4–0 mot Wales i åttondelen var ett formbesked som hette duga och vägen till åtminstone en semifinal ligger vidöppen. Ett fysiskt, slugt spelande Tjeckien väntar i kvarten och i den tvekampen är danskarna favoriter.
I stora och långa slutspel brukar en gångbar taktik vara att så småningom accelerera upp och bättra på successivt.
Hjulmand verkar hela tiden hitta nya växlar i det danska spelet och med tanke på vilken glöd som finns inom laget är det inte alldeles otänkbart att den danska dynamiten brinner ända fram till den elfte juli.
Inte mig emot. Detta Danmark blir man inte trött på.
Där Sverige förlitat sig på sitt 4-4-2 och en oerhört kontrollerad spelstil har Danmark alltid gett artisterna mera utrymme. Ibland har det hållit, ibland inte.