Kan Centerns ordförande Annie Lööf som statsminister vara en lösning under det dryga år som återstår till riksdagsvalet nästa år?

Den politiska situationen är helt öppen i Sverige efter Löfvens avgång. Nya block har tagit form efter riksdagsvalet men svårigheterna är fortfarande stora att uppnå majoritet för en ny regering och det kan behövas nytänk om man vill undvika extra val.

Statsminister Stefan Löfven (S) valde på måndagen att avgå i stället för att utlysa extra val. Därmed är det nu talman Andreas Norlén (M) som tar hand om taktpinnen för att försöka lösa regeringskrisen i Sverige. Efter riksdagsvalet för knappt tre år sedan tog det fyra månader innan regeringssonderingarna gav resultat. Den här gången borde sonderingarna i alla fall stökas undan snabbare och det har även talmannen antytt att kommer att ske.

Det återstår att se. Det var oerhört svårt att skapa en regering efter riksdagsvalet 2018 och läget är knappast så mycket lättare nu, med i princip samma politiska mandatläge.

Till skillnad från läget 2018 finns nu ändå ett högerkonservativt block, som fått tydliga konturer sedan riksdagsvalet. Moderaterna, Kristdemokraterna och nu senast även Liberalerna har flaggat för beredskap att samarbeta med nationalistiska Sverigedemokraterna. Men de här partierna når inte majoritet tillsammans och får inte heller hjälp av det återstående borgerliga partiet. Centern, som ingick i den gamla borgerliga Alliansen, avvisar bestämt alla former av samarbete med Sverigedemokraterna.

Centern har hittills varit lika kompromisslöst i sitt förhållande till Vänsterpartiet på den andra ytterkanten. Statsminister Stefan Löfvens stora utmaning med tanke på en ny socialdemokratiskt ledd koalition är att få Centern och Vänsterpartiet att enas kring ett minimum för att få majoritet för en ny regering. Löfvens starka kritik av V:s agerande och huvudroll i hela den situation som nu har uppstått efter misstroendeomröstningen i riksdagen för en vecka sedan kan också försvåra ansträngningarna att nå en uppgörelse. Men samtidigt är ett stöd från V för en borgerlig regering under Ulf Kristersson uteslutet.

För att Sverige ska kunna fungera i den nya politiska situation som har uppstått efter parlamentariska styrkeförskjutningar, inte minst till följd av Sverigedemokraternas tillväxt, krävs nytänkande. Det kan snarare förutsätta sänkta trösklar för blocköverskridningar än allt vattentätare block.

Kan Centerns ordförande Annie Lööf som statsminister vara en lösning under det dryga år som återstår till riksdagsvalet nästa år? Om Socialdemokraterna kan sträcka sig till att ge den posten till henne kunde kanske Lööfs och Centerns absoluta avvisande inställning till Vänsterpartiet mjukas upp och öppna möjligheterna till någon form av samarbete med V. Lööf kunde säkert också få grönt ljus av Liberalerna.

Trots Löfvens beslut att välja talmansrundor i stället för extra val är det alternativet fortfarande inte uteslutet. Om sonderingarna efter ett antal veckor alltjämt är resultatlösa kan det hela ändå sluta i extra val. Det är knappast en optimal lösning med tanke på att det går så nära ordinarievalet. Det är kanske inte heller vad Vänsterpartiets ledare Nooshi Dadgostar var ute efter. Då hon satte i gång processen som fällde Löfvens regeringen var det absolut inte en borgerlig regering hon ville ha, men det kan ett extra val leda till.

Situationen blir inte mindre spännande av att två partier löper risk för att falla ur riksdagen om val hålls nu. Speciellt Liberalerna, men även Miljöpartiet ligger under röstspärren på fyra procent i de senaste opinionsmätningarna. Taktik- och stödröstning kan rubba väljarstödet inom respektive block.

I extravalet skulle en ny riksdag väljas för mindre än ett år och den regering som efter nya, kanske långa, sonderingar kunde tillträda skulle ha en ännu kortare period. Men det som sker nu, oberoende av om det blir en ny regering med nuvarande riksdagssammansättning eller efter ett extra val, har stor betydelse även för riksdagsvalet i september nästa år. Det är det viktiga valet med tanke på Sveriges fortsatta väg, men grunden för den läggs kanske redan nu.