Misslyckat inträdesprov vid ÅA

STUDIEHANDLEDARE Det råder brist på behöriga elev- och studiehandledare i Svenskfinland. För att ändra på detta öppnar Åbo Akademi en möjlighet att bli behörig elev- och studiehandledare, Yrkesfärdigheter för uppgifter inom elevhandledning och studiehandledning. Inträdesprovet till denna studiehelhet hölls 10 juni och utbildningen som tar in 20 personer börjar i höst.

Vi var många som gick på urvalsprov den 10 juni, över 200 stycken, och många av oss kände oss förvirrade och besvikna då vi gick hem från provtillfället.

För att söka in till utbildningen krävs det att man är pedagogie magister. Då man anmälde sig via studieinfo.fi skulle man lista tidigare utbildningar. Flera som sökte har jobbat som elev- eller studiehandledare och flera har nästan avklarade studier i ämnet men behöver denna utbildning för att kunna bli behörig.

Inget av detta verkade vara relevant vid urvalsprovet, det prov som ska plocka fram de mest lämpade 20 av över 200 sökande för att påbörja utbildningen.

Urvalsprovet var Åbo Akademis gemensamma urvalsprov som består av sex delområden; källkritik, etik, idéhistoria, språkkänsla, textförståelse samt matematik, logik, statistik och problemlösning. Detta är samma urvalsprov som studenterna skriver för att påbörja sin utbildning vid Åbo Akademi. Det känns orimligt att personer som redan är klara pedagogie magistrar skulle behöva tas in på samma grunder som de som tagit studenten i år. Vi ställer oss frågan hur tillförlitligt detta urval blir då varken arbetserfarenhet, tidigare studier eller lämplighet som person inte tas i beaktande?

Själva urvalsprovet kändes inte heller helt tillförlitligt, enligt instruktioner som alla sökande som anmält sig till provet hade fått via e-post innan urvalsprovet kunde man inte alls förbereda sig inför detta. Flera hade ändå bekantat sig med gamla urvalsprov för att se vilken typ av frågor som skulle komma. De som hade tittat igenom proven noga på förhand hade helt klart en fördel, många av frågorna var exakt samma i urvalsprovet som de gamla. Det gick bara att snabbt kryssa i svaren från de gamla proven på svarsblanketten. Hur ger detta en rättvis bild av de sökande och hur visar detta på vilka de bäst lämpade personerna är för utbildningen?

Det är flera lärare som befinner sig i en sådan situation att de bara är ett fåtal kurser från att bli behöriga. Efter att ha kontaktat Åbo Akademi har de hänvisats till denna nya utbildning och uppmanats att söka till utbildningen. Nu känns det som en rätt hopplös situation då antagningsprocessen var som den var. Dessa lärare upplever sig nonchalant behandlade, väldigt besvikna på Åbo Akademi och frustrerade. Om det råder brist på elev- och studiehandledare i Svenskfinland, ligger det inte då i Åbo Akademis intresse att snabbt få de som endast har några kurser kvar behöriga? I stället kan vi nu ha flera nästan klara elev- och studiehandledare utan möjlighet att bli behöriga. Hur motiverar Åbo Akademi detta?

Under det senaste läsårets gång har jag, Sara, valt att utöver mitt jobb som ämneslärare på en högstadieskola läsa kurser via öppna ÅA kvällstid. Jag hörde talas om den nya fristående studieoch elevhandledningshelheten redan hösten 2020 och valde då att börja läsa kurser kvällstid för att ha en bättre möjlighet att komma in på den nya linjen. Under årets gång har jag kontinuerligt stött på likasinnade och motiverade redan behöriga klass- och ämneslärare som, precis som jag, ägnat flera kvällar i veckan framför datorn efter skoltid i hopp om att ha en liten fördel inför det kommande inträdesprovet. Jag är antagligen en av många som läst alla befintliga kurser som finns via öppna ÅA i elev- och studiehandledningskategorin. Vi befinner oss i ett sådant skede att vi måste söka in till ÅA och komma in på utbildningen för att kunna avlägga de resterande kurserna. De återstående 20–25 studiepoängen går nämligen inte att avlägga via öppna ÅA, vilket resulterar i att vi är många lärare som lämnar som nästan behöriga studiehandledare.

Att sedan läsa e-posten från ÅA där informationen om det allmänna inträdesförhöret stod var en ren och skär besvikelse för såväl mig som många andra. Alla timmar och kvällar jag lagt ner på att avlägga kurser hade i detta skede ingen betydelse. Den inre motivationen och intresset för att arbeta som elev- och studiehandledare hade ingen betydelse heller. Det som räknades var om jag mindes hur man räknar ut ”vad sannolikheten P är för att summan av ögontalen är minst 10” och vem som var ”en av de ledande personerna i reformationen av den katolska kyrkan på 1500-talet?”.

Det är synd att denna satsning av Åbo Akademi inte verkar lika genomtänkt i praktiken som i teorin.