Raka ryggar vinner ingenting
Den franska tränaren Didier Deschamps var en vinnare som spelare, en vinnare som tränare.
Deschamps gjorde sig inte känd som en stor tekniker eller stor artist på det centrala mittfältet. Däremot nog för sin arbetskapacitet och sin förmåga att stå för enkla, vägvinnande och spelfrämjande beslut ute på planen.
Deschamps gav alltid allt och var med sin samvetsgranna spelstil något av en drömspelare för tränare som tränare.
Les Bleus vann VM 1998 och EM 2000 med Deschamps i laget. Då han efter EM 2000 tackade för sig började problemen för Frankrike. VM 2002 blev en enda kort katastrof och i EM 2004 stötte fransmännen på det grekiska undret i kvartsfinalen.
2006 tog sig en ypperlig generation till VM-final med de sista ångorna som fanns kvar i bränsletanken. Det de flesta minns från sommaren i Tyskland är Fabio Grossos jubel och Zinedine Zidanes skalle i bröstet på en viss Materazzi.
Frankrike var ett splittrat landslag då Deschamps sommaren 2012 tog över efter Laurent Blanc.
Med den pragmatiske, i dag 52-årige Deschamps, infann sig så småningom ett lugn och en enhetlighet. Deschamps byggde tålmodigt och var mån om att ta ut spelare som A) ville göra jobbet, B) passade in i laget.
Och den hunger som hade saknats under flera år var tillbaka med VM-guldet 2018 som det främsta beviset för att Deschamps också som tränare fattar rätt beslut.
Till EM 2021 kom Frankrike som den främsta förhandsfavoriten vid sidan om Belgien.
I en tuff grupp gjorde Frankrike det som krävdes men det låg en stark doft av aningen fantasilöst blåställ över laget. Det flytet, den fart och den hunger som genomsyrade laget både i hemma-EM 2016 och VM 2018 fanns inte där.
Visst stördes Frankrike av skador och visst hade många av de franska spelarna spelat så mycket under säsongen att belastningskurvorna kunde få vilken idrottsläkare som helst att mista nattsömnen. Men det duger liksom inte riktigt som bortförklaring då man går igenom den franska truppen.
En viss odisciplin och oviljan att ta det där sista steget fanns där hela tiden. Den första halvleken mot Schweiz i åttondelen var hemsk hur man än ser på det. Hur ett lag med de spelarna kan prestera på den nivån är ett mysterium.
Pogba var bra genom hela EM och visade än en gång att han alltid tänder till i landslaget. Kylian Mbappé blixtrade till men PSGstjärnan lämnar EM utan ett enda mål. Mot Schweiz tog han felbeslut efter felbeslut. Att han missade den avgörande straffen passade in i bilden.
Karim Benzema togs till nåder inför EM, gjorde fyra mål, och kan sannerligen inte belastas för Frankrikes fiasko.
Adrien Rabiot visade prov på dåligt omdöme då han i förlängningens sista minut orsakade en totalt onödig frispark mot Schweiz. Granit Xhaka sköt visserligen upp bollen på läktaren och Rabiot kom undan med blotta förskräckelsen.
Rabiots aktion var aningen symtomatisk för hela Les Bleus i detta EM.
Schweiz har ett bra lag på benen även om man kvalitetsmässigt inte kan mäta sig med Frankrike. Men så mycket sämre är inte Schweiz än att laget kan rubba Frankrike via en förstklassig inställning.
Att Frankrike tappar 3–1 till 3–3 i slutminuterna säger en hel del om både Frankrike och Schweiz. Kanske lite mer om Frankrike som i detta EM blottade så stora ytor bakåt att detta oundvikligen hade tagit slut i något skede.
Där har Deschamps en del att fundera på. Defensiven stämde inte och inställningen var inte vad den borde vara. Då brukar det sluta illa och de franska världsstjärnorna tvingas försvinna ut i hemlandets varma sommarnatt med vetskapen om att man gjorde bort sig rätt rejält. Deschamps får sätta sig vid taktikbordet och fundera lite. VM i Qatar stundar om mindre än 18 månader.
Schweiz tar sig an Spanien i kvarten i S:t Petersburg på fredag. Ett Spanien som anklagats för ineffektivitet, ett Spanien som gjort tio mål i de två senaste matcherna i EM.
Schweiz förtjänar en massiv eloge för sin insats och inställning. Att hämta in 1–3 till 3–3 mot världsmästarna säger en del om den hunger som fanns i laget. Och hunger slår rätt ofta klass.
Av storlagen är Portugal, Nederländerna och Frankrike ute och antingen Tyskland eller England gjorde dem sällskap under tisdagen.
Nu om någonsin ligger vägen öppen för Belgien. Möjligheten att tvätta bort den förlorarstämpel som ligger över laget kräver dock till att börja med en seger över Italien i kvarten.
Med tanke på att Belgien inte heller har imponerat känns det inte särskilt långsökt med en italiensk seger. I synnerhet då frågetecknen kring Kevin De Bruyne och den yngre Hazard är stora. Och det i kombination med ett ihåligt och hafsigt försvarsspel är som att ringa i middagsklockan för Roberto Mancinis fartvidunder.
Mättnadskänsla. En av fotbollstränarnas värsta fiender. Hur hålla ett lag hungrigt, i synnerhet ett lag som under senare år vunnit det mesta. Frankrike saknade den sista hungern och åkte ut ur EM.