Korsning med fem filer
Eliel Saarinen kunde knappast ana hur många bilar vi skulle ha i Helsingfors när han ritade sin stadsplan för Munksnäs. Munksnäsallén är fortfarande ståtlig med sina gamla parklindar, men trafiken där kräver både uppmärksamhet och tålamod.
Bilister som kör längs Solnavägen och ska korsa Munksnäsallén måste ta sig över hela fem filer, alla med sina egna utmaningar. Dessutom saknas där ett övergångsställe för fotgängare, en brist som staden tar tag i efter HBL:s samtal.
– Vem ska väja för vem när man korsar Munksnäsallén längs Solnavägen?
Det här är en av de många trafikrelaterade frågor som jag fått av er läsare under den senaste månaden, med anledning av HBL:s artikelserie med fokus på trafiken.
Den som ställer frågan är Helsingforsbon Rasmus Westerberg som har bott i Munksnäs i hela sitt liv. Han följer dagligen den livliga trafiken längs Munksnäsallén och har noterat att varken bilister, cyklister eller fotgängare alltid vet vad som gäller när man ska korsa den breda allén. Alla verkar göra på sitt sätt.
– När man kör norrut längs Solnavägen måste man korsa fem olika slags filer, där speciellt två är svåra. Munksnäsallén är enkelriktad både österut och västerut och där finns trianglar som varnar om väjningsplikt, så det är klart. Men sen kommer en cykelväg som är skymd bakom de stora och lummiga träden, därefter spårvägsskenor och sedan en grusgång för fotgängare, där det saknas både trafikmärken och vita streck som skulle visa att det är ett övergångsställe. Här undrar jag vem som ska väja – bilförarna eller cyklisterna och fotgängarna?
HBL passar frågan till två olika instanser: trafikläraren Olli-Valtteri Laaksonen vid Malmin Autokoulu och till trafikingenjören Eeva Väistö på stadsmiljösektorn vid Helsingfors stad.
– Det här är ett knepigt ställe, här är dålig sikt och många fallgropar, medger Olli-Valtteri Laaksonen efter att han gått fram och tillbaka genom korsningen ett par varv.
Trots att det är sommarlov och en riktigt varm och fin vardagsförmiddag är det livligt längs allén, föräldrar promenerar med sina barn, cyklister susar förbi, en del på stadscyklar, och en rykande het asfaltbil förser vägarbetare med material för att lappa hål i asfaltbeläggningen. Det är trångt i alla filer.
– Min tolkning av läget är att bilisten längs Solnavägen väjer för alla som färdas längs Munksnäsallén. Att man väjer för bilarna i körfilen är självklart, där finns ju trianglar, men man kan också tolka det så att
triangeln gäller även cykelfilen. Att bilar väjer för spårvagnen är självklart, spårvagnar har alltid förkörsrätt och här finns dessutom både trafikmärke och blinkande varningsljus som gör trafikanterna uppmärksamma på vad som gäller, säger Laaksonen.
Spårvagn 4 från centrum susar precis förbi i hög hastighet, väl medveten om sina rättigheter. Den skulle inte hinna stanna om nån stod i vägen.
– Men sen är det faktiskt mycket oklart vad som gäller vid korsningen av Solnavägen och grusgången för fotgångare. Här saknas både trafikmärke och övergångsställe. Sånt orsakar förvirring hos alla parter. Jag får nästan en känsla av att jobbet på vägunderhållet har blivit ogjort, funderar Laaksonen.
Eftersom trafiken ändå måste löpa gäller det att fatta snabba beslut. Olli-Valtteri Laaksonen skulle stanna sin bil och låta fotgängarna passera först.
– Om bilen svänger av från Munksnäsallén och ska korsa den är det klart fall, den svängande bilen har väjningsplikt, säger han.
– Så där har jag också tolkat det, att bilisterna ska väja. Men nästan alltid när jag kör bil här och låter cyklister eller fotgängare passera först är det nån bilist bakom mig som blir irriterad och ligger på signalhornet. Jag tycker att trafikklimatet i stan har blivit aggressivare under de senaste åren, folk verkar ha så bråttom någonstans hela tiden, säger Rasmus Westerberg.
Finns på kartan
Kan det faktiskt vara som Olli-Valtteri Laaksonen säger, att trafikplaneringen i korsningen inte är klar? Trafikingenjören Eeva Väistö på stadsmiljösektorn ansvarar för trafikplaneringen i Munksnäs. Hon plockar snabbt fram trafikstyrningsplanen från 2015 och zoomar in på den aktuella korsningen när HBL ringer upp och frågar hur det ska vara.
– På den här kartan finns det både trafikmärken och övergångsställen inplanerade i den korsningen. Men när jag tittar på satellitbilden över området ser jag att de saknas i verkligheten. Ibland är det så att vi på staden behöver hjälp av andras ögon för att se vad som blivit ogjort, säger Väistö utan omsvep.
Vidare berättar hon att det inte ska finnas vita streck, så kallade zebraränder, vid ställen där cyklister får korsa vägen, utan en streckad linje längs dess kanter.
– Jag skickar genast ett meddelande till vägunderhållet i området, så att de åker till platsen och ser till att de vita ränder som saknas blir målade på rätt ställe, lovar Väistö.
Samtidigt plingar det till i min e-post. Hon har skickat en kopia av uppdraget till HBL. Nu återstår det bara att vänta och se när övergångsstället märks ut.
Kulturhistoriskt värdefull
Munksnäsallén är annars inte vilken vanlig gata som helst i Helsingfors, den är näst intill helig, berättar Eeva Väistö. Kvarteren är nämligen ritade av självaste Eliel Saarinen och ingick i Plan över Munksnäs och Haga, som blev klar 1915. Planen låg till grund för stora delar av västra Helsingfors, men endast en liten del av Saarinens ritningar har förverkligats. Allén är en av dem.
– Munksnäsallén kommer att restaureras enligt principen "träden först". De gamla parklindarna är planterade enligt Eliel Saarinens mönster och de ingår i en kulturhistoriskt värdefull helhet som vi strävar efter att bevara. Men när lindarna inte längre går att rädda kommer vi att plantera nya träd och placera dem så att det finns lite större marginaler, exempelvis är cykelleden lite för smal nu.
Eeva Väistö försäkrar att inget dramatiskt kommer att ske inom de närmaste 5–10 åren. Allt beror på hur länge träden orkar stå upprätta.
– Såsom Munksnäsallén ser ut i dag finns det inte särskilt goda möjligheter för bilisterna att stanna och väja för vare sig cyklister eller fotgängare, där finns helt enkelt inte plats. Var du än stannar riskerar du att stå i vägen för någon annan. Det ska åtgärdas tids nog. Nu rekommenderar jag tålamod och god vilja till alla som ska korsa allén, så att vi även i framtiden kan undvika olyckor här, säger trafikingenjören Eeva Väistö.
PETRA MIETTINEN
petra.miettinen@hbl.fi