Den svenska sagan fick inget lyckligt slut
Några divafasoner har Forsberg aldrig lagt till sig med. Finns alltjämt en skön fläkt av en anspråkslöshet och ödmjukhet över Sundsvallskillen.
var igen magnifik och Leipzigstjärnan har aldrig varit bättre än så här. i Ukraina var det Premier League-duon Oleksander Zintjenko och Andrij Jarmolenko som spred oro i de svenska leden.
Jarmolenko kroknade till slut, vaden sade upp kontraktet, och lagkaptenen haltade ut och gav bindeln till Zintjenko.
Manchester Citys magnifike mångsidighetsfenomen verkade totalt oberörd över att då ha rusat omkring i 106 minuter i den lämpligt svala kvällen i Glasgow. Det kan ha sina sidor att förlägga matcher till Skottland då kontinenten badar i en svettig värmebölja.
Då hade Marcus Danielson redan åkt ut. Danielson gick in hårt men absolut inte med avsikten att skada Artem Besjedin. Men går du in med full fart och utan att riktigt ha kontroll på dina extremiteter kan det gå illa. Danielson träffade först bollen och sedan med ruskig kraft Dynamo Kiev-spelaren i knätrakten. Smällen var vidrig och hela Besjedins ben vred sig i en obehaglig vinkel. Hade den foten träffat smalbenet hade det gått rakt av. Besjedin utgick, efter tio minuter på planen, med benet i behåll men med farhågorna om en allvarligare knäskada. Danielson sade ett par timmar efter den bittra slutsignalen som skickade Sverige ur EM att kortet var rätt dömt och att han med hjälp av Andrij Sjevtjenkos översättning från engelska till ukrainska bett Besjedin om ursäkt.
En del, både svenskar och icke-svenskar, var förbannade på avslutet men regelverket är tämligen otvetydigt här. Domare Orsato fattade, efter en snabb VAR-granskning, det enda rimliga beslutet.
Danielsons saga hör till de mer ovanliga. Han debuterade i landslaget för mindre än två år sedan vid en ålder av 30 och samlar nu ihop till en hyfsad pension i den penningstinna kinesiska ligan. I många år förde han en tämligen anonym tillvaro i GIF Sundsvall.
En som inte fört någon anonym tillvaro är Emil Forsberg. Han och Danielson har GIF Sundsvall gemensamt men efter sex år i den tyska toppklubben RB Leipzig hör Forsberg sedan flera år tillbaka till fixstjärnorna i svensk fotboll.
Några divafasoner har Forsberg aldrig lagt till sig med. Finns alltjämt en skön fläkt av en anspråkslöshet och ödmjukhet över Sundsvallskillen.
Forsberg hörde till de bästa spelarna i EM, gjorde mål också mot Ukraina, och hade ytterligare två bollar i trävirket. I synnerhet den sista, som träffade ribban, hade varit värd ett bättre öde. Forsberg har ett läckert driv i steget och då bollen sitter klistrad vid foten också i hög fart finns alltid möjligheten att utmana, komma förbi och gå på avslut. I EM blev det fyra mål. Mål som naturligtvis inte tröstar det minsta i denna stund.
Sverige mot Ukraina var på förhand sett en tämligen oviss åttondel. Zintjenkos kanon på Jarmolenkos aviga passning gav 1–0 men efter Forsbergs 1–1 och hela vägen fram till Danielsons röda kort var det Sverige som höll i taktpinnen.
Sverige sågades rejält i den inhemska pressen efter 0–0 mot Spanien och 1–0 mot Slovakien. Men Janne Andersson är en slug tränare som vet att det gäller att utveckla spelet successivt under ett slutspel. Det gjorde Sverige och bland andra centrala mittfältsduon Olsson-Ekdal transformerade något karikerat sitt spel från spelförstörande till spelförande.
Anderssons ville få till en scenförändring och få in ny energi på planen med ett trippelbyte halvvägs in på första förlängningskvarten. Kunde väl ha funkat för det var många trötta och sargade ben i de ukrainska leden då.
Men så kom Danielsons röda kort, Ukraina fick vind i seglen och trots att segermålet kom på stopptid i förlängningen kom det inte helt ologiskt. Då hade inbytta duon Kraft och Berg åkt på två stjärnsmällar och även om duon valde eller kanske snarare kände sig tvingade att fortsätta då Sverige använt sina byten, funderade man igen på om det här med potentiella huvudskador tas på tillräckligt stort allvar i toppfotbollen. Många är benägna att svara nej på den frågan.
Med en man mera på planen trissade Ukraina upp tempot så mycket man orkade på slutet. En eloge till Sjevtjenko och hans mannar att man orkade och förmådde hålla sig till spelstilen som kännetecknat laget under den forna Milanstjärnans ledning.
Ukraina söker helst avslut centralt och är hela tiden på jakt efter små luckor och ytor mellan motståndarens linjer.
Men det gäller att ha en viss variation och avgörandet kom då Artem Dovbyk mötte ett klassinlägg av denna vidunderliga Zintjenko, nickade in 2–1 till Ukraina och förpassade svenskarna på semester.
I samma veva gick förhoppningarna om en nordisk semifinal mellan Danmark och Sverige i kras. Sverige hade vid avancemang mött ett väldigt välorganiserat och stabilt England i kvarten och vete tusan om Blågult haft något att säga till om där.
Men hade ju varit roligt för alla inblandade, Ukraina undantaget, att få göra ett försök.
Det som garanterat irriterar Sverige lite extra mycket är vetskapen om att man hade denna match som i en liten ask i cirka en timme. Under den timmen borde man ha avgjort. Nu hölls Ukraina med i matchen och en olycklig satsning blev början till slutet för Sverige. Ibland har man marginalerna på sin sida, ibland inte. Det brukar jämna ut sig men det tröstar naturligtvis ingen i vårt västra grannland just nu.