Manlighet och skog inspirerar skulptören Santi Delgado
Santiyago Delgado skapar skulpturer som blandar hbtq-tematik i Tom of Finland-tradition med ekon från den finska urskogens folklore.
En anekdot från då Santiyago "Santi" Delgado var nitton år illustrerar på ett lustigt sätt en kombination av teman som fortfarande syns i hans konst. Under militärtjänstgöringen fick hans enhet under en stridsövning order om att utnyttja material ur terrängen för att kamouflera sig. Medan stridskamraterna pliktskyldigt stack några tallkvistar från vägkanten i hjälmen lufsade Santi entusiastiskt in i skogen och kom tillbaka med "hela granen i hjälmen" som han skrattande uttrycker det.
I dag är Santi nyexaminerad skulptör från konstskolan i Kankaanpää, men har redan lång erfarenhet av att arbeta som skulptör och mångkonstnär i varierande sammanhang, från galleriutställningar till rave-dekorationer:
– Redan då jag var ett litet barn tyckte jag det var roligt att skulptera leksaker åt mig och mina syskon i bivax!
Konstnärsbakgrund och militärhierarki
Valet att bli konstnär på heltid var dock inte självklart. Santi härstammar från kända konstnärssläkter på både den finska och den spanska sidan av sin familj, och hans syskon sysslar också med kreativa yrken.
– När det så att säga finns ett rykte om hela familjen som konstnärsfamilj, så är det lätt att känna sig lite överskuggad eller som att man gör sitt livsval slentrianmässigt. Så jag övervägde mina egna val noga och tänkte mycket på hur jag ville leva mitt liv, förklarar han.
Det var just militärtjänsten, denna stereotypa manliga initiationsritual, som fick Santi att bestämma sig, på ett lite bakvänt sätt:
– Militären är ju som en miniatyrmodell av samhället, där hierarkier som följer en genom ett konventionellt arbetsliv först hamras in. Att uppleva det fick mig att inse att jag inte vill leva mitt liv så, och då kändes konstnärsyrket som en naturlig utväg.
Björngud i cement och brons
Temat manlighet inspirerar Santi i hans skulpturkonst, tillsammans med naturen både som källa till rent fysiskt material och som inspiration. Kombinationen illustreras kanske bäst av skogsguden Tapio, ett av hans fysiskt större verk som också var ett av slutarbetena för hans utbildning.
Den gjutna betongstatyn är något mindre än en vuxen människa, men med sin sockel når den ändå lätt upp till den reslige Santis huvudhöjd, och dess solida mörka massa dominerar den annars ljusa och luftiga skulpteringsstudion i konstskolan, som under det senaste året fungerat mer som självständig arbetsplats än som inlärningsplats för Santi.
Vid första anblicken är det en björn som tornar upp sig på bakhasorna framför en, med långa vassa klor av brons. Men dess huvud pryds av en massiv älgkrona, och då man ser närmare på dess kropp anar man spåren av en omisskännligt mänsklig fysik:
– Tapio är det ena av mina två slutarbeten, han är inspirerad av den finska folkloristiska legenden om skogens gud som uppträder i en björns skepnad, förklarar
Santi.
Skogen en viktig plats
För Santi är skogen en viktig plats. Skogens djup, borta från samhällets fördomar, är en av de få platser där en storvuxen finsk man kan vara högljudd och känslosamt utagerande utan att det skrämmer utomstående eller uppfattas som ett hot.
– Jag föredrar att festa på rave i skogen hellre än på nattklubbar eftersom man kan vara i samröre med naturen, men också eftersom ingen dörrvakt antastar en om man får varmt och tar av sig skjortan, skrockar Santi och klappar sig på magen.
Men sen tillägger han allvarligare:
– Det var genom att vara ensam i skogen som jag hittade frid efter att min pappa gick bort. Det var också där som jag insåg och blev bekväm med min homosexualitet.
Människokroppen som material och inspiration
Mänskliga kroppar, ofta i mer eller mindre idealiserad och sexualiserad form, är en outsinlig källa till inspiration genom såväl bild- som skulpturkonstens historia. Då jag fotograferar Tapio flankeras hans undersätsiga figur på ett lite ironiskt sätt av skinande vita gipsbyster, avbildningar av atletiska idrottartorson eller Kleopatras smäckra nacke.
En inspirationskälla för Santi, förutom finsk folkmytologi, är en nästan mytologisk modern finsk kultfigur: den erotiske serietecknaren Touko "Tom of Finland" Laaksonen.
Men där Laaksonen fokuserade på ett övernaturligt idealiserat fysiskt mansideal som hämtade inspiration från pornografi och tecknade serier, vill Santi Delgado fira den mänskliga kroppens naturliga mångfald:
– Jag ser definitivt Tom of Finland som en föregångare och en inspiration! Jag är ärad att skapa konst i hans tradition. Men, om man ska kritisera hans konst för något så är det att den kanske passar lite för väl in i en slags överidealiserad, översexualiserad karikatyr av den homosexuella manskroppen som kan leda till ohälsosamma kroppskomplex och ytlighet, i värsta fall till destruktiva beteenden som ätstörningar eller fixering vid omöjliga kroppsideal.
Personligen identifierar sig Santi med den så kallade björnkulturen som hyllar stora, robusta och håriga män. Via den har han hittat bekanta som erbjudit sig att stå modell för vissa av hans verk, under pandemin virtuellt.
– Fans av mina tidigare verk har skickat bilder ur alla vinklar där de står modell i studiobelysning, vissa har kommit ända från USA!
Men i sin konst vill han utforska och hylla alla slags kroppar, inte bara manskroppar.
– Namnen till trots är mina skulpturer "Mother Earth" och "The dark
side of Mother Earth" androgyna figurer, jag tror inte naturen har ett kön även om jag fascineras av jordmodern som återkommande religiös symbol.
Naturen inte enbart positiv kraft
Santi inspireras inte endast av naturens positiva, läkande kraft. Också människans skövling av den väcker starka känslor som han ger utlopp för i sin konst. Hans androgyna jordmoder sträcker i den ena skulpturen ut ett fräckt långfinger åt åskådaren, i den andra hukar hen iförd en gasmask och håller i ett taggigt klot som omisskännligen liknar ett coronavirus. Blicken bakom skyddsglasögonen är inte fientlig utan snarast kontemplativ.
– Coronaviruset och pandemin är också en del av naturen, och de effekter som den haft på människornas samhälle kan ses som ett slags respons på den skada vi orsakat den, den jämvikt vi rubbat.
Coronaviruset och pandemin är också en del av naturen, och de effekter som den haft på människornas samhälle kan ses som ett slags respons på den skada vi orsakat den, den jämvikt vi rubbat.